Le Pen utmanas av Melenchon

Vilken väg för Vänsterfronten?

Mélenchon är ledaren för Vänsterpartiet och var kandidaten i presidentvalet för Vänsterfronten – en allians av Vänsterpartiet, Kommunistpartiet och Gauche Unitaire (Enade Vänstern). Efter att ha uppnått en respektabel röst­andel på 11,9 procent ställer nu Mélenchon upp i samma val­krets som ytterhögerkandidaten Marine Le Pen.

Den relativt höga andelen röster på Vänsterfrontkandidaten Mélenchon i presidentvalet visar på arbetarklassens ilska efter åratal av högerpolitik och på dess vilja att kämpa mot kapitalismen samt vägra betala för krisen.
Mélenchon drog med radikal retorik och antikapitalistiska tal tiotusentals arbetare och ungdomar till massmöten, samt till en stor demonstration den 18 mars för att ”inta Bastiljen”. Hans röstandel uppgick till 14 eller 15 procent i arbetarklassdistrikt och till och med 20 procent i området norr om Marseille.

Många av Mélenchons förslag, som att höja minimilönen till 1 700 euro (15 300 kronor), offentligt ägande av energisektorn och hans ställningstagande mot ­åtstramningar, avskedanden och social ojämlikhet appellerade till de av den kapitalistiska krisen hårt drabbade arbetarna och ungdomarna, som söker efter ett radikalt vänsteralternativ till det styrande etablissemanget.
Men Mélenchons program innehåller inte något påtagligt socialistiskt alternativ till kapitalismen. Han lägger fram sina förslag inom det rådande systemets ramar, med målet att genomföra sociala reformer för att mildra krisens effekter på arbetarna.
En annan bra sida av Mélenchons kampanj var att han bedrev opposition mot ultrahögerkandidaten Marine Le Pen på en arbetarklassgrund­val. Marine Le Pen har sedan hon blev Front Nationals (FN) ledare haft som strategi att försöka framstå som arbetarklassens försvarare. Vänster­fronten bekämpade henne genom att visa på hennes arbetarfientliga dagordning: begränsning av ­strejkrätten, mot kollektivavtal, avreglerad arbets­tid osv.

Mélenchon fortsätter att ta kampen mot henne genom att ställa upp mot henne i hennes valkrets Hénin-Beaumont, i ­Nord-Pas-de-Calais. Denna region var väldigt industria­liserad fram till nedläggningen av gruvorna och andra industrier på 90-talet. Arbetslösheten i Hénin-Beaumont ligger nu på 19,4 procent och den genomsnittliga hushållsinkomsten uppgår till endast 12 505 euro (112 100 kronor) per år. År 2009 fälldes borgmästaren från Socialistpartiet (PS) – den nye presidenten Hollandes ­parti – för fiffel med offentliga medel. Marine Le Pen drar som kandidat i denna stad fördel av Hénin-Beaumontinvånarnas ilska mot den korrupta eliten och av avsaknaden av ett vänsteralternativ som försvarar arbetarna.

Det faktum att Mélenchon driver kampanj i denna stad och utmanar Le Pen, kan komma att förändra läget och bli ett steg i riktning mot ett återuppbyggande av arbetarrörelsen. En valseger för Mélenchon skulle bli ett slag mot Marine Le Pen och hennes parti, samt höja självförtroendet hos vänstersin­nade arbetare, unga människor och alla antifascistiska aktivister. Det skulle emellertid inte eliminera risken för att ett sådant parti kan fortsätta att vinna mark i grannskapen på grundval av dess demagogiska profil och den fortsatta sociala krisen.
En framgångsrik Vänsterfront­kampanj i Hénin-Beaumont skulle kunna användas som ett första steg i riktning mot en bredare, natio­nell gräsrotskampanj för att mobilisera mot FN:s rasistiska politik över hela landet samt för att bygga ett verkligt och kämpande arbetarklassalternativ.
Den 3 juni organiserar Vänster­fronten en demonstration mot Natio­nella Fronten som också kommer att högtidlighålla gruvarbetarstrejken 1941 för bättre arbetsvillkor och motstånd mot den nazistiska ockupationen.
Å andra sidan opponerar Mélenchon ännu inte mot PS:s kapitalistvänliga dagordning. PS kommer inte att dra tillbaka alla Sarkozys ­nedskärningar: 60 000 jobb kommer att skapas inom utbildningen, men till priset av mer nedskärningar inom andra delar av den offentliga sektorn. Sarkozys regering skar bort 100 000 lärarjobb. Pensionsåldern kommer åter att sänkas till 60 år, men bara för vissa arbetarkategorier…
Efter den första presidentvalomgången manade Mélenchon till en röst på Hollande utan några som helst förhandlingar. I ett öppet brev till premiärministern, ”Kära kamrat”, vädjar han endast om lagar mot avskedanden och för protektionism. ”Allt kan inte göras på en dag”, säger han.

Det finns åsiktsskillnader inom Vänsterfronten mellan kommunistpartiet och Vänsterpartiet ifråga om vad som bör göras härnäst och i fråga om attityden till Socialistpartiet. Kommunistpar­tiet vill genomföra en nationell konferens som beslutar om de ska eller inte ska gå in i en PS-regering, något som Vänsterpartiet (Mélenchons parti) helt korrekt går emot. Det ligger emellertid inte i något av partiernas intresse att bryta upp Vänsterfronten.
PS-regeringen kommer efter valet att bli tvungen att genomföra åtstramningar i topparnas intresse. Detta hindrar inte att PS, ställt inför en beslutsam stämning inom arbetarklassen och en instabil ekonomisk situation, skulle kunna göra en begränsad vänstersväng i syfte att undvika en allvarligare kris, en social explosion eller en kombination av båda.

Tiphaine Soyez
Gauche Révolutionnaire (CWI Frankrike)