Skrämselkampanj gav ja på Irland, men eurokrisen fördjupas
”En sådan seger till och jag är förlorad”, sa den förutseende fältherren Pyrrhus för drygt 2 000 år sedan efter att ha vunnit de första slagen i ett krig som slutade i ett nederlag. Den irländska regeringen har all anledning att säga detsamma efter att drygt 60 procent röstat ja och nära 40 procent nej i den folkomröstning som hölls om EU:s nya finanspakt.
Knappa hälften av de röstberättigade deltog i folkomröstningen, vilket ytterligare understryker ihåligheten i ja-sidans triumf.
För att förmå den irländska befolkningen att rösta ja till EU:s nya finanspakt, som institutionaliserar och lagfäster åtstramningspolitiken, fylldes ja-sidans kampanjer med skrämselpropaganda och hot. Ständigt upprepades det att vid ett nej blir Irland isolerat och utan framtid.
– Det är bara hotet om att alla som röstar nej kommer att skickas till Sibirien som fattas. Men det hotet kanske också kommer, sa Joe Higgins, en av Socialist Partys (CWI på Irland) två parlamentsledamöter, i en kommentar dagarna innan folkomröstningen.
Varje dag kom ja-sidan, som backades upp av de borgerliga partierna, arbetsgivarna och media samt hela EU-eliten, med nya påståenden och lögner om att ett nej betyder fördjupad kris, fler arbetslösa och att Irland stängs ute från lånemarknaden. Det var fråga om ren utpressning.
”Trots alla lögnaktiga påståenden om att Irland inte har något annat val än att säga ja till åtstramningspakten, var det många som röstade nej och de skickade ett tydligt budskap till regeringen: Vi har fått nog av nedskärningar. Regeringens löfte om att ett ja kommer att följas av stabilitet är falskt. Vi är övertygade om att motståndet mot åtstramningspolitiken kommer att växa på Irland och runt om i Europa. Vi kommer att fortsätta kämpa mot den orättvisa hushållsskatten och andra orättvisor som har följt i spåren på en politik som syftar att rädda banker – inte löntagarna”, sa vänsterkoalitionen United Left Alliance (ULA), där Socialist Party ingår, efter folkomröstningen.
Socialist Party var, tillsammans med andra vänsterorganisationer och Sinn Féin, de som kampanjade för ett nej. På sin grundkonferens den 19 maj beslöt också masskampanjen mot hushållsskatten att uppmana till en nej-röst.
Över en miljon hushåll (59 procent) har vägrat att registrera sig som betalare av denna skatt, så den kan de facto inte genomföras i den omfattning och på det sätt som regeringen har tänkt sig.
Det var arbetarna och de lågavlönade som röstade nej.
”Irland är ett delat land. Förutom i Donegals båda valkretsar vann nej-sidan majoritet i tre av Dublins arbetarklassdominerade valkretsar”, skrev Irish Times och förutspådde att både den extrema vänstern [ULA och Socialist Party] och Sinn Féin kommer att inkassera ökat stöd i framtiden.
Förtroendet för regeringspartierna – socialdemokratiska Labour och Fine Gael – har inte stärkts efter folkomröstningen. Särskilt Labour brottas med sviktande stöd och nya nedskärningar, vilket kommer att göra partiet än mer impopulärt.
Åtstramningspolitiken och de gigantiska räddningspaketen till bankerna har redan fått förödande konsekvenser: antalet arbetslösa på Irland har ökat till 500 000 personer (14 %).
Varje månad lämnar 3 000 invånare landet, vilket är lika många som under svältkatastrofen under åren 1847-50 då 1 miljon tvingades emigrera.
För att hålla sig inom finanspaktens krav på att det strukturella budgetunderskottet inte får överstiga 0,5 procent måste Irland skära bort ytterligare 6 miljarder euro (54 miljarder kronor) 2013. Vidare riskerar de att vattenavgifterna blir en inkörsport till privatisering av vattnet.
Knappt hade EU-eliten börjat fira resultatet på Irland förrän eurokrisen på nytt tog en dramatisk vändning nedåt. Anledningen var den snabbt förvärrade bankkrisen i Spanien och Cypern. Till dessa akuta krishärdar ska läggas nya negativa jobbsiffror från USA och global börsfrossa.
”Samtidigt har kapitalflykten från de spanska bankerna accelererat. Under första kvartalet plockades knappt 100 miljarder euro, motsvarande en knapp tiondel av landets BNP ut ur de spanska bankerna. Det finns inget som talar för att denna trend har brutits under det andra kvartalet utan snarare lär den ha accelererat. Och denna kapitalflykt gäller inte bara Spanien utan även Grekland, Portugal och Italien. Slutspelet för eurokrisen har börjat” (SvD Näringsliv den 1 juni).
Till och med finansminister Anders Borg erkänner nu att ”det är svårt att hitta positiva punkter i Europa just nu, och det står klart att vi har en mycket svårare situation nu”. Bara för några veckor sedan lät det annorlunda.
Euron står inför några ödesdigra veckor som kan avgöra dess framtid. Om mindre än två veckor är det val i Grekland och Frankrike. I Grekland är det just nu jämnt lopp mellan vänsterkoalitionen Syriza och högerpartiet Ny demokrati.
Över hela Europa växer motståndet mot åtstramningspolitiken. En nej-seger på Irland skulle onekligen ha gett nya impulser till kamp. Inte minst på Irland. Men att ja-sidan vann på Irland är inget som vare sig ger landets regering eller EU-topparna en mer fast grund att stå på. Tvärtom.
Offensivs redaktion
