”Bemanningsanställda är 2000-talets slavar”
Kampen i Chile fortsätter både bland studenter och arbetare. Chiles gruvarbetare har sedan förra sommaren tagit del i kampen, då de den 11 juli strejkade för ett förstatligande av Chiles koppargruvor.
Den 17 maj organiserades medlemmarna i gruvfacket CTC , vilken ledde till att alla koppargruvor ägda av det statliga chilenska kopparbolaget CODELCO stod helt stilla. Strejken stöddes även av gruvarbetare i den privata sektorn.
CODELCO är världens största kopparproducent, och omsatte över 7 miljarder dollar (50 miljarder kronor) år 2011. Samtidigt tjänar gruvarbetarna bara runt 300 dollar (2 200 kronor) i månaden.
Cristián Cuevas, som är en av ledarna för CTC, säger att 80 000 som arbetar inom Chiles koppargruvor, två tredjedelar av gruvindustrins arbetare, är anställda av privata bemanningsföretag för att arbeta vid sidan av de fast anställda.
– Tillfälligt anställda och anställda via bemanningsföretag i gruvindustrin är 2000-talets slavarbetskraft. De saknar socialt skydd, de är utsatta och försvarslösa, säger Cuevas i en intervju till nyhetsbyrån IPS den 24 maj.
CTC varnar nu för en generalstrejk om myndigheterna fortsätter att förakta överenskommelserna som nåddes efter protesterna och strejkerna 2007 och 2008 som krävde lika lön för lika arbete, och om de envisas med godtyckliga uppsägningar och lönesänkningar för bemanningsanställda arbetstagare.
Arbetare med fast anställning har en hel del rättigheter som de kämpat hårt för, men inga av de rättigheterna tillämpas för de som inte har fast anställning, exempelvis bemanningsanställda. Nu tar CODELCO tillbaka sina löften om bättre villkor för bemanningsanställda.
José Mardones, ledare för CUT (Chiles LO) i Calama, en liten gruvstad norr om Santiago, säger till IPS att det är enorma löneskillnader mellan fast anställda och bemanningsanställda inom det statliga kopparbolaget.
– Det beror på vårt nyliberala system, som för oss innebär att det finns första, andra och tredje klassens arbetare.
Strejken den 17 maj innehöll både blockader och demonstrationer. Vägarna till sex olika gruvor blockerades helt och arbetare demonstrerade på sju olika orter.
CODELCO gick ut i media och sa att strejken och protesterna var minimala och inte alls hade någon stor effekt på produktionen. Men CTC menar att protesterna bara var en varning, och att nästa steg blir en generalstrejk.
Gruvarbetarna demonstrerar för de rättigheter som de förvägras, och hoppas att CODELCO och de privata bolagen till slut kommer att sätta sig ner och diskutera en lösning; annars kommer de att behöva hantera en enorm strejk.
Det här är ett perfekt tillfälle för gruvarbetarna att kämpa för sina rättigheter, då det politiska klimatet i Chile sedan ett år tillbaka har varit ett år av kamp. Arbetare anställda av bemanningsföretag säger att de är en del av den sociala rörelsen, och att de kämpar för att ”återuppliva folkmakten”.
Cuevas säger att den stora kampen är för demokrati och social rättvisa samt för att utplåna orättvisorna.
Trots Chiles rikedomar tvingas majoriteten av dess befolkning att leva i fattigdom; 60 procent av befolkningen lever på mindre än 600 dollar(4 300 kronor) i månaden.
Lousie Strömbäck
