I marginalen

Den förre skandalomsusade moderate arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin siktar på en politisk come back i form av åtminstone ett kommunalrådsjobb någonstans i Sverige.
Littorin hann sänka a-kassan innan han avgick sommaren 2010. Han motiverade sin avgång med att han inte var en ”stålman” och han ville umgås med sina barn. Därefter stack han till USA och blev gästforskare vid Stanford University, i Kalifornien. Han skulle forska om hur man skapar nya arbetstillfällen, vilket är som att göra bocken till trädgårdsmästare. Totalt misslyckande vad gäller att skapa jobb är något som Littorin kan skriva i sitt CV.
Det var ingen fattig som denna gång utvandrade till USA. Innan avfärden hade regeringen beslutat, även om det formellt var Stadsrådsarvodesnämnden som tog beslutet, att Littorin skulle  få 112 000 kronor per månad i avgångsersättning. Och eftersom Littorin och övriga i regeringen har sett till att räkna avgångsvederlag som arbetsinkomst när jobbskatteavdraget utformades, fick den förre arbetsmarknadsministern drygt 1 000 kronor mer i plånboken varje månad jämfört med om han hade räknats som arbetslös. Det ska löna sig att vara före detta M-minister. Det politiska arv Littorin lämnar efter sig är en arbetslöshetsförsäkring som numera rankas som en av västvärldens sämre. Arbetslösa kan förlora flera tusen kronor i månaden på grund av Littorin.
Hursomhelst, nu längtar Littorin hem och snart kommer han ut med en bok om bland annat sin tid som Moderaternas partisekretare.
I boken avslöjar Littorin bland annat att Moderaterna tagit emot sexsiffriga belopp i stöd från anonyma givare. Enligt Littorin var de hemliga bidragen avgörande för partiets framgång i riksdagsvalet 2006 ( TV4 Nyheterna i april i år). Mellan 2004 och 2006 ska Moderaterna ha fått in hela 50 miljoner kronor från rika och storbolag, eller 35 kronor per röst i valet 2006 och mycket mer om man lägger de hundra miljoner kronor som M årligen får i statligt och kommunalt partistöd.
Det enda nya i det nya Moderaterna var bara alla dessa miljoner kronor från de som ville ha betalt med ränta efter valet, och det fick de. Sveriges rika har aldrig haft det så bra som nu och som kvitto på det fortsätter miljonärerna att stödja M; hela 77 procent av de med årsinkomst på minst 1,2 miljoner kronor ger Moderaterna sin röst. Intresset ljuger aldrig, som Karl Marx sa.