Vart leder S-debatten?
Debatten i S blev än mer offentlig i Sveriges Radio torsdag den 7 juni. Bengt Silfverstrand, en av initiativtagarna till Välfärd utan vinst, ställdes mot Robert Noord, Haninge.
Noord har upprepade gånger hyllat privatiseringar och var pådrivande på S-kongressen 2009 som ställde sig positiv till vinster inom skola, omsorg och vård. ”Entreprenörer inom skola och sjukvård tillför kvalitet till verksamheten” skrev då Noord och hoppades ”att vi kan lägga debatten om friskolornas vara eller icke vara bakom oss”.
Den dåvarande socialdemokratiska talespersonen Ylva Johansson uttalade att partiet nu lämnat ”systemkramandet”. Kongressen sa också nej till krav på att privata apotek skulle tas över av staten igen.
Att inte riva upp högerregeringarnas beslut var också Göran Perssons linje på 1990-talet. De socialdemokratiska regeringarna rörde varken bemanningsföretagen eller friskolorna, som båda infördes av Carl Bildts regering 1991-94.
Persson drev också igenom flera privatiseringar, t ex av Telia.
I flera kommuner och landsting privatiserades kollektivtrafiken. Järfälla var under S, fram till valet 2006, en av landets mest privatiserade kommuner.
Även socialdemokratiskt styrda kommuner har gett fritt fram till friskolorna. I hela landet går 12,6 procent av grundskoleeleverna och 25,5 procent av gymnasieeleverna i friskolor.
Av storstadskommunerna har socialdemokratiskt styrda Göteborg högst andel friskoleelever på gymnasiet, 40,7 procent. I högeralliansens Stockholm är det 40,6 och i S-styrda Malmö 37,5 procent. I Umeå, där S också har makten, är andelen 26,5 procent. I grundskolan ligger Stockholm högst, 26,1 procent, men även här ligger Göteborg långt över riksgenomsnittet, 21,2 procent.
Partitoppen och de många socialdemokrater som med tusen och ett band är knutna till kapitalet, oroas naturligtvis när Bengt Silfverstrand säger att det finns ”ett starkt stöd bland de socialdemokratiska gräsrötterna för att stoppa vinstutdelning inom skola, vård och omsorg”. Silfverstrand har kritiserat både beslutet på S-kongressen 2009 och partiledaren Stefan Löfvens nuvarande linje att vinsterna inte går att stoppa.
Att sedan LO-kongressen körde över ledningen och beslutade om stopp för vinster skakade om ytterligare.
När Aftonbladet ville fråga ut riksdagsledamöterna om deras inställning ingrep S vice gruppledare Berit Högman med direktiv om hur de skulle svara, eller snarare undvika frågan. Men 19 av de 32 som svarade sa nej till vinster.
Socialdemokraternas ledning har sedan över 20 år tillbaka gett upp alla ansatser till progressiva reformer. De gör inte anspråk på att driva arbetar- eller socialistisk politik och följer i grunden samma linje som högerpartierna. I kommuner och landsting kan det vara svårt att avgöra om det är S eller M som styr.
Bland socialdemokratiska väljare, och även en del aktiva, finns en stark misstro mot högerlinjen och särskilt privatiseringarna.
Många av de som nu reagerar vill se en rejäl kamp mot regeringen. Några av dem har kanske förhoppningar om en socialdemokratisk valseger 2014, med Stefan Löfven som statsminister.
Men en ny S-regering skulle knappast riva upp privatiseringarna. Detta tillsammans med ökad kamp gör att fler kommer att dra samma slutsats som Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna: Att det behövs ett nytt arbetarparti, som kan samla arbetare, unga och alla som vill ta kamp för en demokratisk socialistisk politik.
