”Jag ryser av det explosiva budskapet”

Vävarna är en pjäs skriven av Gerhart Hauptmann om vävarnas situation på 1840-talet. Den skrevs 1892 i och med vävarnas uppror på 1840-talet, då maskinerna alltmer upptog deras arbetsuppgifter.

Föreställningen inleds med att flera vävare sitter på ett upphängt nät över scenen och pratar om sin livssituation, alltifrån att de behöver mer pengar och att de svälter, eller till att de inte får ut sin lön för att de enligt förmannen inte har arbetat ­tillräckligt hårt.
Rollerna i föreställningen är många, men alla får ändå mycket att säga i föreställningen. Den har dess­utom en bra skildring av vemodet och desperationen under denna tid.

Julia Beil har tolkat texten på ett snyggt och realistiskt sätt, utan att göra det parodiskt eller leka med meningar i texten – som skulle göra om pjäsen så att det sätter fokus på fel saker. Hela tiden ställs frågor om det är rätt att göra uppror mot herrarna och frågeställningen om det är rätt att ta tillbaka det som producerats ifall arbetarna inte får något alls ut av det.
Den unge soldaten Morits Jäger lyckas tillsammans med vävarna komponera en nidsång om väverifabrikanten Draiziger, som provocerar fabrikanten till den grad att han skickar polisen på vävarna en kväll.
Detta frambringar ett revolutionärt uppror i staden och vävarna förstör väveriet och tar kontroll över fabrikerna och beslagtar fabrikanternas hus och egendomar. Detta ­resulterar i att polis och millitär anländer till platsen och går fabrikanternas ärenden.

Hela tiden väcker pjäsen en tanke och ställer en politisk och filosofisk frågeställning om det är rätt att ta makten i egna händer och vad det är som driver människor till sådana drastiska handlingar. Regissören får en även att gång på gång tänka efter och väcka en tanke på hur den europeiska arbetarklassen gång på gång ser hur de får sina rättigheter på arbetsmarknaden ständigt reducerade och sina löner ständigt dumpade  – ”räddningspaketsattacker” och polisbrutalitet. Hela tiden får man se det ur de båda samhällsklassernas syn på upproret, de rika och de fattigas.
I slutscenen ryser man av det explosiva budskapet och tolkningen är snyggt och magiskt gjord och skildrar på ett stilrent sätt vilka som alltid får ta smällen när kapitalisterna och överklassen vinner. Föreställningen Vävarna spelas på Teater Tribunalen fram till den 16 juni.
Ruben Derkert