En bok som inte lämnar någon oberörd
Boken Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra från 2005 är i högsta grad aktuell. Boken innehåller berättelser om det motstånd som författarna Liza Marklund och Lotta Snickare har mött i sina karriärer på grund av att de är kvinnor.
Härskartekniker och hur man genomskådar dem gås igenom. En utförlig förklaring till hur man mäter jämställdhet med hjälp av 3R-metoden tas också upp. Den är helt enkelt fullspäckad med fakta, livserfarenheter och tips på hur man som feministiskt skolad kvinna kan hantera den ilska som kommer med en ökad medvetenhet. Det finns också forskningsrapporter som förklarar varför kvinnor och män beter sig olika och slår hål på myten som säger att det rör sig om biologi.
Till exempel visar en studie av förskollärare på förskolan Tittmyran att det är vad folk förväntar sig av oss som formar oss.
Personalen tyckte att de behandlade alla lika. I en del av studien sattes filmkameror upp i hallen. Efter att ha sett på filmen blev det tydligt att flickorna och pojkarna bemöttes på helt olika sätt. Med flickorna hade man samtal, till pojkarna skrek man order.
Personalen gav som förklaring att man trodde att pojkarna hade så bråttom ut för att leka att de inte hade tid till ett lugnt samtal.
Här har vi alltså: Förväntningar: Pojkar behöver röra på sig mycket. Flickor vill leka lugnt och prata med fröken.
Resultat: Pojkar blir stressade och vill ut för att all uppmärksamhet riktas mot flickorna så länge inte en pojke skriker, för då får han genast det han vill ha/vill ha hjälp med (han har ju så bråttom). Flickorna pratar lugnt med personalen tills en pojke skriker, då får hon klara sig själv.
Experimentet fortsatte med att man gjorde tvärtom. Det visade sig att pojkarna gärna stannade kvar hos läraren så länge samtalet pågick. Flickorna fick mer utrymme att busa och stoja. Det tog inte lång tid att se en förändring i barnens beteende. Tyvärr blev det en kortvarig seger. Två veckor in på lågstadiet var flickorna lugna och beskedliga. Läraren gillade inte de stökiga och högljudda flickorna.
Ungefär här slängde jag boken i väggen.
Det perspektiv jag saknar i den här boken är klassperspektivet. Resultatet av det blir att boken inte tar upp hur samhället ska bli av med den här skeva maktfördelningen. Det pratas mycket om den enskilda kvinnan. Varför motarbetas kvinnor allt mer när männen har en högre feministisk medvetenhet? I boken står det att männen blir rädda för att de ska förlora på att jämställdhet uppnås. Där tar analysen slut. Så som de beskriver det blir lösningen att skola kvinnor i feminism och låta bli att säga något till männen.
Trots att boken är bristfällig i mångt och mycket tycker jag helt klart att den är läsvärd. Hoppa helt enkelt över de sidor du mår illa av att läsa och läs de som gör dig arg.
Lisa Qvist
