Vinstförbud i välfärden kräver kamp mot kapitalet

Publicerad av Arne Johansson

Tema: Septemberalliansen

 (photo: )
Den stora strid om välfärdens framtid som började i spåren efter Caremaskandalens vägning av kiss­blöjor förra året har direkt efter LO-kongressens krav på ett förbud mot vinster i välfärden i maj övergått i skarpt läge.
Redan två dagar efter att LO-kongressen den 25-28 maj hade ­avslutats förklarade Svenskt Näringsliv, Alme­ga, Friskolornas Riksförbund och Vårdföretagarna att man startar en tvåårig kampanj ”för kvalitet och valfrihet” i välfärden. Det verkliga syftet med denna jättesatsning är att försöka rucka den kompakt negativa allmänna opinionen och säkra riksdagsmajoriteten för en fortsatt priva­tisering av den idag skattefinansierade välfärden.
Kampanjen är enligt ett uttalande i Flamman av den näringspolitiske chefen på Almega Ulf Lindberg ”den största på ett bra tag”.
Den är i själva verket den störs-
ta sedan den stora striden om löntagarfonderna i slutet av 1970- och början av 1980-talet.
Den anmärkningsvärda mobilisering som också görs av lejda lobby­ister med en bakgrund som S-politiker bekräftar att en stor vikt läggs på att riskkapitalisternas vinstintressen ska bejakas även på nästa års S-kongress. Intensiva ansträngningar lär också göras för att förmå LO:s nya ledning och den pågående välfärdsutredningen att backa från LO-kongressens ställningstagande.
De mest hotfulla varningarna hittills för ett förbud mot vinster i välfärden har levererats av lejda S-debat­törer som Widar Andersson, chefredaktören på Folkbladet Östgöten med en bakgrund som ordförande i Friskolornas riksförbund, och Stefan Stern, Senior Advisor i Magnora-koncernen som äger ­Kunskapsskolan och Silver Life, som i många år var såväl Göran Perssons som Mona Sah­lins högra hand.
Medan Widar Andersson varnar för ett ”kosackval” som när S stämplades som kommunister i rysk tjänst i 1928 års val har Stefan Stern utvecklat detta genom att förklara att ”LO-kongressens beslut går tvärt emot den nya S-ledningens politiska strategi”.

Kravet på vinstförbud skär ­enligt Stern rakt in i samtliga byggstenar Stefan Löfven gjort till sitt breda vägval. ”Det bestämmer förhållningssättet till företagande – och i än högre grad näringslivets syn på S.”
Detta följs sedan upp med en varning om att lättrörliga flöden i opinionen snabbt kan ändra riktning. ”Ett förbud berör i praktiken vart femte förskolebarn, vart tredje läkarbesök, var fjärde gymnasieelev och var femte hemtjänsttimme. I den verklighet som gäller för de många och lättrörliga ’stockholmsväljarna’ får man plussa på de siffrorna betydligt för att kunna se bilden framför sig av nedläggningshotade verksamheter i valrörelsen 2014”.
Det är självklart att detta kan piska upp en skrämseleffekt om det inte bemöts med en garanti för att alla nödvändiga verksamheter i så fall  ska återtas i offentlig regi.
Argumentet vore också lätt att bemöta med att skolor, vård och omsorg har bytt ägare gång på gång sedan riskkapitalisterna slagit klorna i dem och att de garanterat kommer att fortsätta att göra det om de även i framtiden kan köpas och säljas på marknaden.
”Det låter sig inte göras”, har ändå den nye S-ledaren Stefan Löfven gång på gång sagt, till synes opåverkad av att 96 procent av de ”rödgröna” väljarna och 71 procent av allian­sens väljare menar att vinstdrivande bolag ska förbjudas eller i varje fall tvingas att återinvestera alla ­överskott.
Att det socialdemokratiska parti­ets ledare av idag lätt påverkas av det så kallade näringslivets lobbyister är övertydligt.
Enligt Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) tidning Dagens Samhälle anser inte bara Stefan Löfven utan även 8 av 10 S-toppar i kommuner och landsting att ett vinstför­bud inte är realistiskt och vore lätt att kringgå.

”Vill du minska risken för en vård-skandal?” är rubriken på en tvådagarskonferens för förtroendevalda, ledningsgrupper, chefer, föreståndare och fackliga förtroendemän m fl i både offentliga verksamhet och privata vårdgivare som arrangeras av konsultföretaget Metodicum AB i World Trade Center i Stockholm den 9-10 oktober.
På konferensen, som är ett bra exempel på hur det privata kapitalet tar initiativet och kopplar greppet om hur både de privatiserade och fortfarande kommunala välfärdstjänsterna leds, presenteras även Svenskt Näringslivs med fleras nya kampanj, kallad Stärk kvaliteten i välfärdstjänsterna, och Attendos nya kvalitetsbokslut. Moderator är Thord Eriksson, frilansjournalist på Dagens Samhälle, som upprört till och med Dagens Nyheter genom att ifrågasätta tidningens avslöjande av Carema-skandalen på Koppargården.
Samtidigt uppges de S-politiker som enligt Dagens Samhälle inte tror att det är möjligt att förbjuda vinstin-tresset vara frustrerade och arga över oskäliga miljonvinster, riskkapitalbolag, skatteparadis och vinstsnurror. Regler måste skärpas, ”övervinster” stoppas, tolkas stämningen bland S-politikerna.
Den förre S-riksdagsledamoten Bengt Silfverstrand, som har skrivit utkastet till den budkavle som drivs av Nätverket välfärd utan vinst, har påmint om att de socialdemokratiska vinstkramarna redan på 2001 års kongress förklarade att om man bara skärpte upphandlingskraven, foku­serade på kvaliteten och lade större vikt vid utvärdering, skulle nog allt ordna sig till det bästa.
Ungefär detsamma upprepades på S-kongressen år 2009, som dess-utom slog fast att ”offentlig eller privat var en icke-fråga” för socialdemo­kratin.

De 8 miljarder kronor som här­omåret togs ut ur välfärdssektorn motsvarar enligt Vänsterpartiet kostnaden för 20 000 anställda. Men den verkliga vinsten kan, som Ylva Johansson säger, tas ut på ett otal andra sätt, till exempel ”genom att värde-stegringen stannar i bolaget tills den realiseras genom en ­vidareförsäljning, genom att använda överskottet till helt andra delar inom samma koncern, till att starta nya verksamheter i ett annat land, eller till ­guldkantade pensionsavtal”.
Man kan inte effektivt kontrollera vad man inte äger. Ett meningsfullt vinstförbud måste självklart betyda att skolor, vård och omsorg i huvudsak ska bedrivas i en upprustad och offentlig regi, möjligen med en mindre ideell sektor som komplement, under demokratisk kontroll av personal och brukare. Men dörren måste definitivt stängas inte bara för riskkapitalister som inget riskerar inom den skattefinansierade välfärden utan för alla vinstdrivande bolagsformer.
Stockholms S-politiker inser nog bättre än de flesta att striktare krav på upphandlingar och kvalitet blir tämligen omöjliga att både formulera och kontrollera, utan en byråkratisk och med säkerhet ändå otillräcklig apparat av sällan skådat slag.
På papperet har företag som Carema och Attendo sedan länge lovat guld och gröna skogar. ”Det är en bluff. Inget stämmer. Det är bara ljug”, citerades Caremas anställda på Koppargården om konceptet ”den goda dagen” i DN i början på året.
På samma sätt tävlar friskolorna  om att överträffa varandras löften med glättade broschyrer.

Socialdemokraterna i Stockholms län, där privatiseringarna har sitt epicentrum, har varit snabba med att föreslå Carin Jämtins S-utredning av frågan – en light-variant av åtgärder i stället för en lagstiftning, som de tror kan leda till ”rättsprocesser och överklaganden i åratal”. Kärnan i ­förslaget är det hittills mest naiva förslaget om en ”etisk kod” som villkor för ett okej till vinstdrivande företag. En sådan etisk hederskod skulle då avtalas med kapitalisterna inom skola, vård och omsorg o s v.
Socialdemokraternas light-varianter i vinstfrågan påminner starkt om det förslag som med knapp majoritet för högerfalangen antogs av Miljöpartiets partistämma.
Vad värre är talar mycket för att det är i en liknande riktning som LO:s välfärdsutredning kan komma att urvattna LO-kongressens beslut om non-profit-princip och förbud för vinstdrivande bolag i välfärden.
I en färsk intervju av TT säger LO:s nye ordförande Karl-Petter Thorwaldsson å ena sidan att ”vi inte kan ha en välfärd likt rena Vilda västern” och att det är ”en oreglerad marknad som inte fungerar”.
Bara för att i nästa andetag säga om non-profit att det är ”inte helt sol­klart vad det är för något”. Om TT:s tolkning att ”den väg han vill gå” är en ”självsanering... i samklang med branschen, d v s vård- och skolföretagen” är riktig, så stämmer detta ­illa med LO-kongressens beslut.

Det är mot denna bakgrund hög tid att bygga upp en gräsrotsrörelse som stödjer sig på LO-kongressen och kan ge röst åt alla som vill sätta stopp för profitörernas plundring av den skattefinansierade välfärden.
Inför Nätverket välfärd utan vinsts manifestation och folkteater den 17 september, dagen innan riksdagens öppnande, uppmanar fackligt aktiva medlemmar i nätverket de lokala och centrala LO-facken ”att gå från ord till handling. För att omsätta LO-kongressens beslut i praktiken ­måste nu de fackliga organisationerna mobilisera medlemmarna och ta en aktivare roll i det folkliga motstånd som håller på att växa fram.”
Samtidigt måste de som kämpar mot riskkapitalisternas ­vinstintressen inse att de konfronterar mäktiga krafter.
”Det blir inga trotteförslag om förbud mot vinster i välfärden från S”, hävdar den f d EU-parlamenta­rikern Jan Andersson på S-bloggar.
Men inte bara de aktiva i Nätverket Välfärd utan vinst får finna sig i att utpekas som extremister.
”LO styrs av kommunistiska drömmare i vinstfrågan”, skriver Janerik Larsson, tidigare vice vd på Svenskt Näringsliv, som är seniorrådgivare till Stiftelse Fritt ­Näringsliv och lobbyföretaget Prime PR, om fackförbundet Handels verksamhets-chef Stefan Carlen och författarna till den nonprofit-princip-motion som antogs av LO-kongressen.

Minnet av de många tidigare socia­la reformer som idag har rullats långt baklänges är än idag en hävstång för nya proteströrelser. Men hur ­kommer striden om välfärden att förändra det svenska samhället?
Riskkapitalisterna och deras lejda nyliberala politiker har redan ­förlorat slaget om att vi fått det bättre med deras tillbakarullning av de sociala reformerna.
”I dag ser vi resultatet av denna politik och bilden är tydlig” , skriver till exempel Sten Svensson, den f d redaktören för Lärarnas tidning, i Dagens Arena om de så kallade valfrihets- och friskolereformerna inom skolan.
”Systemet är segregationsdrivande och skillnaderna mellan skolor och elever har ökat mycket kraftigt. De störs-ta skillnaderna har uppstått i de kommuner där antalet fristående skolor har ökat allra mest medan ­skillnaderna är oförändrade i de kommuner som saknar fristående skolor.
Även kostnaderna drivs upp. Kommunerna står med övertaliga lärare och lokaler och dessutom kostar ­felval, omval och marknadsföring betydande belopp.
Andra följder som uppstått i skolmarknadens spår är:
Kommunerna kan inte planera sin skolorganisation,
förortsskolor utarmas,
skojare och oseriösa huvudmän har startat och driver skolor,
skolledare och lärare är marknadsförare i stället för sakliga och ­objektiva tjänstemän,
offentliga tillgångar förs över till privatpersoner.”


Utvecklingen går i rasande fart. Andelen privata gymnasieskolor har på drygt tio år gått från en tiondel till över hälften. De sex största vinstdrivande skolkoncernerna Academedia, Praktiska, Lärande i Östergötland, JB Education, Jensen och Kunskapsskolan har i dag fler skolor än Stockholm, Göteborg, Malmö och ­Uppsala tillsammans.
I konkurrensen om skolpengen har andelen MVG i betygen tiodubb­lats, och mest i friskolorna, ­samtidigt som resultaten har fallit. Nu accelereras den sociala segregeringen med RUT-avdrag till läxhjälpsbolag för de välbeställdas barn och elitskolor redan i högstadiet.
Vårdföretagarna som snart har uppnått 25 procent av äldrevården, siktar redan mot 50 procent.
Vad bolag som Peje Emilssons och Stefan Sterns Silver Life vill göra med Sveriges äldreboenden visar vad som följer om vi skulle förlora den ­episka strid om stopp för vinster i välfärden som nu har inletts. Deras uttalade idé är att när den skattefinansierade vården inte räcker till i framtiden tjäna grova pengar på nya egenavgifter, som kan ge en guldkant till vården och omsorgen för dem som kan betala, något som redan pågår inom den privatiserade hemtjänsten.
Välfärd utan vinst har stor poten­tial att utmana riskkapitalisterna. Demonstrationen den 17 september är ett första steg i kampanjen.

Svenskt Näringslivs ­motkampanj visar vad det handlar om – fördelningen av samhällets resurser, ­ägande och makt. Ska samhällets välfärd och service ägas gemensamt av offentliga sektorn eller av en liten grupp kapitalister?
För att bryta kapitalets diktatur, som inte minst märks i sämre villkor för de anställda, krävs att privatiserad vård, skola, omsorg, kollektivtrafik o s v återtas av kommuner, landsting och stat. Den offentliga sektorn ­måste samtidigt demokratiseras, med verkligt inflytande och makt hos anställda, brukare och anhöriga.
För att detta ska vara möjligt krävs en massiv mobilisering av arbetare, tjänstemän, pensionärer, elever o s v. Fackföreningarna måste vara demokratiska och kämpande.
”Näringslivets” motstånd gör att kampen i grunden handlar om hela kapitalets makt – även banker och privata storföretag. För att säkra välfärd utan vinst krävs ett socialistiskt svar.
Arne Johansson

Budkavle för Välfärd utan vinst

Välfärd utan vinsts budkavle har antagits av: Kommunal sektion 26 (Gullmarsplan, landets största sektion), sektion 30 (central länet, landstinget) och Nobinasektionen (bussförare), Sekos avdelning i Stockholm, Seko klubb 111 (tunnelbanan) och Seko Postklubb Södra Stockholm.
Budkavlen kan undertecknas på namninsamling.se (se länk på socialisterna.org).
Besök nätverkets facebooksida.