I Billströmland jagas flyktingbarn av polis

Barn som utvisas till misshandel och våldtäkter är en naturlig följd av Sveriges inhumana flyktingpolitik. Den svenska regeringen med Migrationsminister Tobias Billström i spetsen tycker att det är helt i sin ordning, trots att flyktingpolitiken uppenbart bryter mot bland annat FN:s barnkonvention.

Under de senaste veckorna har flera utvisningshotade flyktingbarn och ungdomar i Malmö uppmärksammats via solidaritetskampanjer som fått betydande mediegenomslag.
De mest kända har varit Ali 15 år och Ali 18 år, bägge från Afghanistan, som hotades av utvisning till Afghanistan. 15-åringen låg på barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) på grund av de trauman som följt av hans vistelse i Italien där han våldtogs i flyktinglägret och misshandlades av italiensk polis.

Trots detta var svensk gränspolis beredd att slita honom ur ­sjuksängen och utvisa honom till Italien. Efter beskedet om utvisning sydde Ali i desperat förtvivlan igen sin egen mun. Efter att fallet uppmärksammats i massmedia försökte ­Migrationsverket framställa sig som räddare i nöden när man på grund av ­opinionstrycket tvingades att öppna för omprövning av Alis fall. Men gränspolisens chef Peter Norén, som helt saknar kompe­tens att bedöma Alis hälsotillstånd, vägrade i en intervju i Sveriges Radio ändå att överlämna ärendet tillbaka till Migrationsverket.
Polisens agerande är ett tydligt tecken på den rasistiska machoattityd som frodas inom poliskåren, där man inte skyr några medel för att utvisa människor oavsett deras situation. Efter tryck från allmänheten tvingades till slut även polisen att kapitulera och återlämna Alis ärende till Migra­tionsverket, som nu kommer att ­göra en ny utredning.

I lagen finns utrymme att bevilja uppehållstillstånd vid ”synnerligen ömmande skäl”. Om Alis fall inte går under den kategorin undrar man vad som då skulle krävas.
Något som är uppenbart är att lagutrymmet i praktiken kan utnyttjas mer generöst, men att det ­handlar om styrkeförhål­landen och hur ­starka protesterna är mot myndigheternas ansträngningar att verkställa den inhumana flyktingpolitiken.
Ali, 18 år, var på väg hem från fotbollsträningen tillsammans med sina vänner när han endast ett par dagar innan han skulle lämna sin asylansö­kan greps av en polispatrull på sin gård.

Det är inte långsökt att misstänka att polisen hade ökat ansträngningarna att gripa honom, eftersom han ett par dagar senare skulle ha vistats i Sverige de 18 månader som krävs för att han inte ska behöva återvända till Italien enligt den ökända Dublinförordningen, utan kan ansöka om asyl här.
Efter en tid på flyktingförvaret utvisades 18-årige Ali i torsdags (den 6 september) med ett chartrat flyg med sex poliser ombord. I Italien väntar en oviss framtid då han varken kan språket, har någon bekant, någon försörjning eller något hem som väntar.
Två dagar senare, lördagen den 8 september, hölls en manifestation för att uppmärksamma hans fall och som en protest mot Sveriges inhumana flyktingpolitik.
Bland andra talade flera av Alis vänner – som tidigare varit gömda – inför uppåt 200 åhörare på Möllevångstorget. ”Vad har vi gjort för fel? Vi har bara flytt ifrån problem som vi har i vårt hemland”, sade en av dem i ett mycket uppskattat tal, där han även dissekerade etablissemangets och rasisternas myter om att flyktingar skulle vara någon sorts lycksö­kande ”turister”.
Flyktingar och aktivister vittnar om att polisen i Malmö på senare tid har ökat ansträngningarna för att gripa papperslösa flyktingar med mer frekventa ID-kontroller av mörkhya­de personer. Polisen säger själv att den utför sitt uppdrag inom etiska gränser och vill kunna rättfärdiga sitt arbete för allmänheten. Därför är det viktigt att avslöja polisens ljusskygga arbetsmetoder och tvinga dem på defensiven. Det krävs också organisering av skydd för alla de papperslösa som ständigt lever under hotet om att när som helst gripas och utvisas. Bland annat kan man varna flyktingar för poliskontroller, ­avslöja civilklädda poliser och upptäcka och avlägsna de frivilliga civila angivare som går gränspolisens ärenden.

Vad man kan lära sig av myndigheternas reträtter är att både myndighetsbeslut och i många fall lagar inte är skrivna i sten, utan kan omförhandlas efter påtryckningar från kraftfulla proteströrelser. 15-åriga Alis fall kommer att följas noggrant och försök kommer att göras för att få hem 18-åringen till Malmö igen, samtidigt som kampen för en ­human flyktingpolitik och för ett återinfö­rande av asylrätten går vidare.

Ammar Khorsed