2012 – ett dramatiskt år färgat av kamp och kris

Publicerad av

Plats: Stockholm, Säffle, Wellington, Wrocław Tema: Kamp mot rasism och nazism, Miljö, jordbruk och sjukdomar, Facklig kamp, Politiska frågor, Övrigt, Septemberalliansen

 (photo: )
På fyra sidor skildrar Offensiv i ord och bild året som gått.
År 2012 var ett orosfyllt och omtumlande år präglat av tilltagande motsättningar och konflikter, mot bakgrund av en global utdragen process av revolution och kontrarevolution. 2012 var ett år av masskamp i Sydafrika, Grekland o s v, och allvarliga bakslag och katastrofer i form av inbördeskriget i Syrien, svältkatastrofen i Västafrika och en snabbt förvärrad klimat- och miljökris.

På alla kontinenter har arbetare och fattiga varit beredda att resa sig mot kapitalismens barbari och imperialis­mens plundring. I den kampen gror fröet till såväl nya socialistiska masspartier som en socialistisk värld. År 2012 blev en påminnelse om att de närmaste åren kommer att bli ett av de mest dramatiska i ­mänsklighetens historia.

Men Sverige då? I vårt land kan året betecknas som ett lugn före stormen. En bred folklig reaktion mot högerpolitiken är i vardande, vilket året gav flera indikationer om.
Sverige är det land med avancerad ekonomi där liberaliseringen har gått snabbast i världen när det gäller avregleringar, privatiseringar och valfrihetsreformer, konstaterade den amerikanska tankesmedjan The ­Heritage Foundation i våras. Skolan och järnvägen var två områden där ”Sverige sticker ut i jämförelse med andra länder”, menade tankesmedjan och påpekade samtidigt att såväl S-regeringarna som den nuvarande Alliansregeringen varit ansvariga för att Sverige har blivit privatiseringarnas  förlovade land.

Privatiseringens pris märks inte minst på dagens skola och järnvägen. I skolan försämras resultaten och det blir allt längre till en likvärdig utbildning – klass och var du bor fäller avgörandet för hur det blir med utbildningen. Avregleringar blev lika med tågkaos. Inom EU ligger Sverige i bottenskiktet för investeringarna för järnväg och i absoluta botten för underhållet.
Motståndet mot privatiseringspolitiken och den marknadskris som följt i dess spår har aldrig varit större. Hela 80 procent av befolkningen är emot vinstuttag och många vill helt kasta ut de privata bolagen från välfärden.
Det politiska etablissemanget fortsätter sitt vinstkrameri och försvar av de privata bolagens plundring av vård, skola och omsorg. Den nya S-ledaren talade för alla pampar när han sa: ”Det [stoppa vinstuttaget] låter sig aldrig göras”.
Men så klart det ”låter sig göras”. Till och med nyliberala marknadsfundamentalister har varit tvungna att riva upp privatiseringsbeslut och återta driften i kommunal regi.
Non-profit, sa LO-kongressen till ledningens förtvivlan. Av non-profit blev det sedan some-profit, vilket varken har stöd bland ­medlemmarna eller kongressbeslut.

En historisk strid om framtidens välfärd stundar, 2012 blev bara ­början och det år som satte kampanjen/nätverket Välfärd utan vinst på kartan.
Med en opposition i filttofflor kunde en allt svagare och osäker högerregering stappla vidare mot nya privatiseringar och ge ännu mer till dem som redan har samt ta nya steg  mot en låglönemarknad.
Tiden har emellertid hunnit ikapp Alliansregeringen. Under året som snart är slut, har Centern och Kristdemokraterna stadigt legat under 4-procentsspärren och det är kanske inte en alltför vågad gissning att KD- och/eller C-ledaren får sparken nästa år.

Ytterligare en moderatminister fick lämna sin post i år – försvarsmi­nister Sten Tolgfors. Han blev den andre moderate försvarsministern som avgått sedan 2006. Sedan valet 2006 har sammanlagt 12 Alliansministrar fått gå. Flera av dem har tvingats ­avgå efter att det stått klart att de avslöjats som lögnare och skattesmitare.
Det var dock vapenaffärerna med Saudiarabien som satte punkt för Tolgfors.

Det gick bara några dagar efter att Sverigedemokraterna sagt sig stå för nolltolerans mot rasism och extremism som partiets ledande företrädare avslöjades som de rasister och sexister de är.
”Blatte-lover”, ”babbe”, ”fitta”, ”passa dig för svenskarna, det är vårt land”, skrek tre sverigedemokrater till de som kom i deras väg en natt i Stockholm 2010. Två av SD:arna tillhörde partiets inre krets: Erik Almqvist, riksdagsman och partiets ekonomisk-politiske talesman och Kent Ekeroth, SD:s rättspolitisk tales­person. Det var den sistnämnde som filmade vad de ansåg vara en ”under­bar natt” och båda hade de beväpnat sig med järnrör för att ta sig an natten. ”Det är så underbart det här!” och ”Alltså, det är ändå skönt att veta att ingen av oss backar i alla fall”, hörs de säga på filmen.
Alla tre fick lämna sina SD-uppdrag. Strax därefter fick även en fjärde SD-are, riksdagsledamoten Lars Isovaara, lämna sina uppdrag efter rasistiska utfall mot en riksdagsvakt.
Men det är bara namnen som har bytts ut. Richard Jomshof, SD:s nye rättspolitiske talesperson, är ökänd för sin islamofobi. Sverigedemokraterna är och förblir ett rasistiskt högerparti.
In i det längsta försökte regeringen underblåsa den egna myten om den svenska kapitalismens nya motståndskraft. Den senaste höstbudgeten var fylld med skrytvalser om hur ”bra det går för Sverige”. Allt för att dölja den politiska tomheten inför en ny varselvåg och ekonomisk djupdykning.

Under årets sista månader har varslen avlöst varandra och storbolagens race mot botten har intensifi­erats. Trots rekordvinst beslutade ­exempelvis Volvo Bussar att lägga ned sin fabrik i Säffle och flytta produktionen till Wrocław i Polen.
Minst 50 000 personer har varslats i år. Bakom varslen ligger storbolag som sällan haft så stora kassakistor och som under 2000-talet har tjänat mer per anställd än någonsin tidigare. Men pengarna gick till aktieägarna, spekulation och företagsuppköp. Inte till nya satsningar.
Kapitalismens stagnation och kris uttrycks i arbetslöshet och ökade klyftor. Jobb och välfärd anses vara ”för dyrt” och måste slaktas på profitens altare.
Om det är något nyårslöfte Offensiv - som under året blev både 16-sidig och trycks i färg - vill ge, är det detta enda: att under 2013 bli en än starkare röst mot kapitalism och högerpolitik – för rättvisa och ­socialism.

Offensivs redaktion

Med fokus på högerns nya klasskola

Skolan stod i fokus 2012 och kommer att så göra även nästa år. På en rad orter genomfördes protester mot skolnedskärningar och utarmningen av den kommunala skolan. Samtidigt laddade lärarna för strid i avtalsrörelsen med krav på en ­rejäl uppvärdering – månadslönen ­skulle höjas med 10 000 kronor och ­bättre arbetsvillkor.
Men utfallet av avtalsörelsen blev en besvikelse. Lärarfackens ledning stod inte pall utan skrev på ett fyr­årigt svekavtal som möttes av stora spontana protester.
Den 10 oktober strejkade även 400 elever på Globala gymnasiet i Stockholm i protest mot det dåliga avtal som lärarna har fått på grund av fackledningens svek.
Högerns nya klasskola och det så kallade ”fria skolvalet” har resulterat i att skolan idag är mer segregerad än bostadsområdena.
Enligt de internationella kunskapsmätningarna TIMSS och ­PIRLS i december i år är Sverige ett av ett fåtal länder som visar en kontinuerlig försämring under 2000-talet.

Stoppa rasismen – återinför asylrätten

SD-rasismen visade sitt rätta ansikte och etablissemanget drog sig inte för att skylla de problem man själv skapat på invandrare och flyktingar. Folkpartiet efterlyste exempelvis ”motprestationer” från bidragssökande flyktingar och deras anhöriga.
2012 blev också året då den nya Asylrörelsen fick ett landsomfattande genombrott. En rad utvisningar stoppades.

Kampanj för välfärd utan vinst rörde om i grytan

Den 17 september demonstrerade nätverket Välfärd utan vinst i ­Stockholm och vid demonstrationens avslutning på Mynttorget (där riksdagen ligger) hölls en Folkriksdag som antog en lex Carema, en lag mot vinster i välfärden.
Kampanjen för välfärd utan vinst rörde om grytan rejält.
Allt från högersocialdemokrater till det s k näringslivet och ledarskribenter på Svenska Dagbladet varnade för ”trotskism” och vänster­komplotter, att åtta av tio vill kasta ut vinstintresset förbegicks med tystnad. Även nästa år blir välfärd utan vinst en fråga som står högst på dagordningen.

Offensiv firade nr 1 000-jubileum med 16 sidor och färg

Med seminarier, workshops, stormöte och fest, firades Offensiv nummer 1 000 den 19 maj i Husby träff.
På stormötet med över 150 ­deltagare, talade bland annat Wellington ­Ikuobase och Mario Izquierdo från Läkerolarbetarna i Gävle:
– Vi gick först med på neddragningar och högre tempo. Men med beskedet om nedläggningen den 7 mars insåg vi att vi lurat oss själva, att vi måste ta strid. När jag blev utestängd från fabriken vid påsk gick alla arbetare ut till mig och företaget tvingades backa, sa Wellington Ikuobase, som också tackade för den solidaritet de mött.
Margareta Dahlkvist från Dorotea­upproret gav en rapport från den ännu pågående ockupationen av sjukstugan. Ockupationen inleddes den 31 januari i år.
Doroteaupproret har även lyckats samla in tillräckligt med namn – mer än 22 550 – för att få till stånd en folkomröstning om sjukvården i Västerbottens landsting.
Andra talare på jubileet var Peter ­Taaffe och Clare Doyle från CWI (den socialistiska internationella organisation som Rättvisepartiet Socialisterna tillhör).
Med nr 1 000-jubiléet skrevs ett nytt kapitel i Offensivs historia. Offensiv blev 16-sidig och helt i färg. Idag har ­Offensiv fler prenumeranter och når fler läsare än någonsin.

Löfven blev ett med ”näringsliv” och ”affärsplan”

Socialdemokraternas nya partiledare Stefan Löfven var så enträgen att vinna näringslivets gunst att han till och med valde att kalla partiets program för en ”affärsplan för Sverige”.
– Jag har jobbat hela mitt vuxna liv med näringslivet och jag vet att det är väldigt bra att vara fokuserad och tydlig med att det är detta som behöver åtgärdas, detta är huvudstrategin och då kallar man det för affärsplan, sa Löfven till sitt försvar i Svenska Dagbladet den 24 september.
Men redan innan dess hade Löfven gjort klart att välfärdens profitörer skulle skyddas. Med det såg han till att bromsa Socialdemokraternas uppgång i opinionsmätning­arna.
Ur oppositionens brist på alternativ hämtar en allt svagare Alliansregering sin styrka.

Ny varselvåg – ”arbetslinjen” kollapsar

Idag är arbetslösheten betydligt högre än när Alliansen tog över år 2006. Sedan hösten 2008 fram till hösten i år har de som har stått utan jobb i två år eller mer ökat från knappt 25 000 till 70 000 personer. För unga har siffran sjufaldigats.
En av tre arbetslösa står utan A-kassa. Det är tre gånger så många som för fem år sedan.
Nu ökar arbetslösheten igen och ny varselvåg har startat. Regeringen står handfallen och man har inget annat att sätta istället efter att ”arbetslinjen” lidit skeppsbrott.

Miljoner har tvingats på flykt och drygt 40 000 har dödats sedan upproret inleddes i Syrien i mars 2011. Till en början var upproret en folklig revolt mot sociala orättvisor och landets brutala diktatur. Men rebellrörelsen har blivit allt mer splittrad, mycket en följd av Väst- och andra ­länders ingripande. Ännu sitter al-Assad kvar, men överlever regimen 2013?

Jorden går mot en framtid som är 2-4 grader varmare, vilket kan få katastrofala konsekvenser, varnade Världsbanken i en rapport 2012. Men FN:s klimatmöte i Doha, i december, slutade i ingenting. ”Politikerna här säger i fina tal att klimatet inte kan vänta, men sedan gör de precis något som om klimatet skulle kunna vänta”, sa Greenpeace efteråt.
2012 blev året då kampen mot EU:s och Trojkans åtstramningspolitik nådde en ny och högre nivå i form av bl a två 48-timmars generalstrejker i Grekland, två generalstrejker i Spanien, generalstrejk i Portugal och Italien samt den gemensamma strejk- och aktionsdagen den 14 november. Till följd av åtstramningspolitiken fördjupas ­Europas kris och under året blev antalet arbetslösa i EU drygt 2 miljoner fler.
Barack Obama, Demokraterna, lyckades bli återvald som president. Valsegern var mycket en följd av att väljarna såg den sittande presidenten som ett mindre ont alternativ än den uttalade högerpolitik som ­Republikanerna och deras kandidat, mångmiljardären Mitt Romney, stod för. Obamas ­andra omgång som president blir än mer problemfylld än den första.

Under året ökade spänningarna mellan de imperialistiska makterna, särskilt i Asien vars tyngd i världsekonomin bara växer. USA har kraftigt ökat sin militära närvaro i Asien och vill på olika sätt bromsa Kinas växande inflytande. Den allt mer infekterade striden om kontrollen över Sydkinesiska sjön, som involverar Kina, Japan m fl, förebådar nya konflikter under 2013.