Global kamp mot det sexuella våldet

Publicerad av

Tema: Kamp mot kvinnoförtryck

 (photo: )
På fredag är det den 8 mars, Internationella kvinnodagen. Ska vi tro inledningen på 2013 blir det här kvinnornas år. Runt om i världen har kvinnor rest sig mot det sexuella förtrycket och tagit kamp för rätten till sina egna kroppar.

Få har undgått den tragiska våldtäkt som ägde rum på en buss i Delhi, i Indien, i slutet av förra året. Fem män står nu åtalade för våldtäkt och mordet på Jyoti Singh, som bara fick bli 23 år gammal. I få länder är kvinnor så förtryckta som i Indien. ”Dö, din hora”, ska en av männen ha skrikit till henne under våldtäkten.
Denna vidriga händelse har väckt en rörelse som inte bara vänder sig emot den specifika våldtäkten på Jyoti, utan mot förtrycket mot kvinnor i stort och mot det sexuella våldet i synnerhet. Demonstrationer har samlat 100 000-tals kvinnor och män, och protester har genomförts i flera städer runt om i Indien – även om kärnan för protesterna ligger i Delhi. Rörelsen har väckt ilska och kampvilja inte bara i det egna landet utan ­också runt om i världen.
Det står dock klart att proteströrelsen inte kommer att få något ärligt och bestående gehör från ”toppen”. Kvinnliga demonstranter har vittnat om hur polis har trakasserat dem på plats och presidentens egen son, parlamentarikern Abhijit Mukherjee, har själv gjort sexistiska uttalanden i frågan. Han ”beskrev de demonstreran­de kvinnorna som rejält ’bucklade och övermålade’ en term som används för krockade bilar och ­refererar till att tjejerna ska ha gillat att festa och inte varit oskulder”, skrev SvD den 4 februari. Detta har dock bara breddat rörelsen till kamp även mot polisens våld och den politiska korruptionen.

Också på Irland växer en protest­rörelse för kvinnors rätt till sina egna kroppar. Förra året nekades en ung kvinna, även hon ursprungligen från Indien, att göra en akut abort trots att det var uppenbart att fostret var en akut fara för kvinnans eget liv. Motiveringen? ”Detta är ett katolskt land.” Kvinnan fick missfall och avled.
Socialist Party, Rättvisepartiet Socialisternas systerparti på Irland, har spelat en central roll i rörelsen som föddes ur ilskan. Frågan om rätten till fri abort har lyfts i parlamentet av Joe Higgins, men också i fackföre­ningar och i form av stora demonstrationer, protestmöten och andra aktioner.
För att ta rörelsen vidare har Socialist Party initierat en kampanj kallad ROSA, efter Rosa Parks samt Rosa Luxemburg. Rätten till abort, kamp mot våldtäkter och kamp mot nedskärningar är de centrala frågorna som kampanjen kämpar för. Den 8 mars anordnar de en demonstration mot kvinnoförtrycket och för kvinnors rätt till sina egna kroppar.

Sedan det islamistiska Ennahdapartiet tog över i Tunisien i oktober 2011 har många fruktat, och känt av, att kvinnors rättigheter är bland de första att attackeras. Redan 1956, efter att landet blivit självständigt från Frankrike, genomfördes de första lagändringarna som gav kvinnor ­viktiga rättigheter, t ex rätten till utbildning och jämlikhet mellan könen.
Både Ennahda och de ultrakonser-vativa salafisterna vill nu ta tillbaka många av de rättigheter kvinnor har i Tunisien idag. Detta möts dock av motstånd.
Och det är protesterna på gatorna som är det verkligt inspirerande. I september förra året våldtogs en ung kvinna av poliser, åtalades för oanständighet och riskerade sex månaders fängelse. De ilskna protesterna mot detta fick dock åtalet att läggas ner och liknande händelser har inträffat flera gånger sedan dess.
När kvinnor skrevs in som ett ”supplement” till männen i ett förslag till konstitutionen förra året skakades Tunis av en storm av protester, dels på gatan men även av en rad olika orga­nisationer för mänskliga rättigheter. Förslaget drogs tillbaka. Representanter för Ennahda menar att det ”misstolkades” och att en mer precis skrivning håller på att formuleras.
Det är kvinnor som står längst fram i kampen för mänskliga rättigheter, social rättvisa och jämlikhet i Tunisien och allt fler börjar inse att rättigheter inte är någonting som man bara frågar om.

”Kriget mot kvinnor” kallades valrörelsen som ledde fram till Barack Obamas omval i USA förra året. Det är inte svårt att gissa vem som ledde kriget. Mitt Romney och hans ultra­konservativa inställning till allt som överhuvudtaget rör det kvinnliga könet gav bränsle till debatten om rätten till fri abort. Men kriget ­fortsätter även under Obama.
I den amerikanska södern pågår en attack på aborträtten som slår hår-dast mot arbetarklassens kvinnor. I april förra året skrev guvernören för Mississippi på ett lagförslag som mycket väl kan komma att innebära en stängning för den enda abortkliniken som finns kvar i delstaten, då den avsevärt försvårar för personalen att kunna utföra sitt arbete. ­Liknande lagändringar har gjorts i både ­Indiana och Tennessee, och den 19 febru­ari i år även i Alabama (kallat TRAP, ironiskt nog), där abort till och med beskrivs som ”tagandet av ett mänskligt liv”, med andra ord: mord. Förslaget ska röstas om den 6 mars (efter att denna tidning gått i tryck).
”Kvinnor kan inte lita på att överklassens båda partier ska skydda ­deras hälsa och intressen, utan måste ­istället arbeta för att bygga ett parti av och för arbetarklassen, som på riktigt kan ta strid för arbetar- och fattiga kvinnors hälsa och rättigheter överallt”, skriver Socialist Alternative, sympatisörer till CWI i USA.

Inom alla skikt
i samhället finns förtrycket mot kvinnor. Inom kulturen bevaras det via media och Hollywood. I Storbritannien har Socia­list Students startat en kampanj i vad som har blivit en väldigt ­alarmerande fråga. ’Rape Is No Joke’ (Våldtäkt är inget skämt) riktar sig mot den sexi-stiska och kvinnofientliga ­jargongen som florerar bland många välkända ståuppkomiker på Storbritanniens scener.
Kampanjen startade efter att en kvinna ropat ”Våldtäkter är aldrig roliga” när hon satt i publiken under en föreställning av ”komikern” Daniel Tosh. Han hade dragit flera våldtäktsskämt i rad och efter att den modiga kvinnan sagt till, fortsatte han med att föreslå att ett gäng ­killar i publiken skulle våldta henne. ”Skulle inte det vara roligt om den där tjejen skulle bli våldtagen av, typ, fem killar nu? Typ precis nu? Tänk om ett gäng av er bara våldtog henne?”
Varje år våldtas 80 000 kvinnor
i Storbritannien samtidigt som våldtäktsskämt blir allt vanligare, även bland de största komikerna.
”Vi skrattar inte”, skriver Rape Is No Joke på sin hemsida.
Den 8 mars kommer kampanjen att arrangera en ståuppkväll – komedi utan misogyni – som en del av den antisexistiska aktionsvecka som pågår fram till den 10 mars.

Kampen mot det sexuella våldet mot kvinnor måste verka på ett inter­nationellt plan. Den 14 februari hölls protester i olika storlekar i över 190 länder runt om i världen. ’1 Billion Rising’ kallas rörelsen som initierade dessa protester och namnet syftar på att en av tre kvinnor i världen kommer att utsättas för våldtäkt eller misshandel någon gång i sitt liv – ungefär en miljard kvinnor, alltså. Enligt kampanjens facebooksida, som kräver ett stopp för våldet mot kvinnor samt rättvisa och jämlikhet mellan könen, har över 5 000 organisationer anslutit sig.
Vi såg prov på vikten av internationell solidaritet kvinnor emellan när Slut Walk-rörelsen tog fart 2011. Rörelsen föddes ur reaktionen mot en polisman i Kanada som sade att kvinnor skulle sluta klä sig som slampor (”sluts”) för att undvika att bli våldtagna. Slut Walks hölls över hela världen, inklusive i Sverige, i septem­ber 2011 och ett år senare, september 2012, hölls Slut Walks igen. Även i år kommer kvinnor runt om i världen att belysa det sexuella våldet och demonstrera mot det, för rätten till ­sina egna kroppar och för jämlikhet mellan könen.

I kölvattnet av den globala, ­sociala och ekonomiska krisen är kvinnor bland de första att se sina rättigheter attackeras. De kvinnodominerade yrkerna är de första att utsättas för massavskedanden och de som ­jobbar kvar får en allt tyngre ­arbetssituation. Att kontrollera kvinnors kroppar är en viktig och nödvändig strategi för det kapitalistiska systemet för att trycka ner den de facto största delen av arbetarklassen med hjälp av ett urgammalt, könsstereotypt förtryck. Att fler och fler kvinnor nu reser sig och säger ”vi accepterar inte det här” – och agerar efter sina ord – kan vara grunden till en kvinnorörelse som sprider sig över nationsgränserna.

Anna Löfgren