Trojkans nya krispaket ett dråpslag mot Cypern

Publicerad av

Tema: EU och EMU

 (photo: )
Efter att EU:s första krispaket har fått noll stöd och eurokrisen snabbt fördjupats såg EU:s pampar inget annat alternativ än att påtvinga Cypern ett nytt krispaket.

Den nya krisuppgörelsen innehåller inte samma omedelbara ­konfiskering av småspararnas tillgångar, men det är ändå ett dråpslag mot Cyperns invånare.
”Många av våra föräldrar förlorar både jobb och inkomst. Och många av oss kommer inte att ha råd att studera vidare”, sa en de många studen­ter som gick ut på gatorna i protest mot krisuppgörelsen i början av veckan.
Den nya krisuppgörelsen innebär i korthet att:
• Cyperns näst största bank, Laiki bank, försvinner och de så kallade goda tillgångarna i Laiki överförs till landets största bank, Bank of Cyprus.
• Konton med mer än 100 000 euro (835 000 kronor) i båda bankerna brandskattas hårt.
• Det nödlån som Cypern får av Trojkan – EU, ECB och Internationel­la valutafonden (IMF) – uppgår till 10 miljarder euro (ca 85 miljarder kronor). Nödlånet följs av drastiska nedskärningar och en kraftig krympning av landets finansiella sektor.
För att förhindra kapitalflykt när bankerna öppnar har Cyperns regering infört kapitalkontroll som ska vara på plats ”i flera veckor”, enligt landets finansminister Michael ­Sarris, som också räknar med ”att det kan bli förluster på cirka 40 procent för alla kontoinnehav på över 100 000 euro i cypriotiska banker” (Dagens Indu­stri den 26 mars).

Enligt planerna ska Cypens banker öppna igen på skärtorsdagen. Redan då kan krisen ta en ny vändning nedåt. Vem vågar ha kvar sina ­pengar på banken efter vad som hänt under de senaste två veckorna?
Trojkan har redan visat att de är beredda att ta spararnas pengar och strunta i insättningsgarantin. Visserligen backade man från sitt förslag, men att det lades fram och ansågs vara ett absolut villkor för krislån visar vilken typ av åtgärder som hotar.
De som har 100 000 euro eller mer på sitt bankkonto kommer att få betala den största delen av de 5,8 miljarder euro (48 miljarder kronor) som Cypern enligt krisuppgörelsen ska ta in. Resten ska komma från ­privatiseringar och skattehöjningar.
Till det kommer budgetnedskärningar. På Cypern hade man redan innan den akuta krisen börjat dra in barnbidragen och skolsystemet går på knäna.

Det omedelbara svaret på den nya krisuppgörelsen blev elev- och studentdemonstrationer i början av veckan följt av en stor ­demonstration i onsdags.
I tisdagens demonstration var den samlande parollen: ”Troika Go Home!” (Ut med Trojkan). En paroll som sammanfattar stämningarna.

Även om en del rika, inhemska och utländska, också drabbas när delar av deras bankmedel dras in är det vanliga människor som får ta den största smällen. En krympande banksektor innebär också att hälften av landets 20 000 bankanställda förlorar sina jobb.
Vad som väntar Cypern är ett stålbad liknande Lettlands. Ekonomin krymper med minst en femtedel fram till 2015. Arbetslösheten i Cypern riskerar att snabbt fördubblas till 25, kanske 30 procent. Och det var inte länge sedan landet hade en arbetslös­het på ”bara” cirka 5 procent.
Det är depression som hotar och snart kommer Cypern att behöva nya nödlån.
Till och med Dagens Nyheter erkände i en ledarkommentar den 26 mars att: ”Vad som väntar är hårda åtstramningar, en intern devalvering med lönesänkningar och en ­långvarig ekonomisk pina. Inte bara ryssar utan även inhemska företagare drabbas av den ordinerade medicinen. ­Nödlånet från EU-IMF ökar statsskulden till 140 procent av BNP”.

Det är ingen räddningsaktion, det är ett strypgrepp som Trojkan har kopplat om ännu ett land och resultatet kommer att bli förödande.
Samtidigt som Trojkan och EU-pamparna nu tror att krisen på Cypern åtminstone tar paus hopar sig problemen på andra håll i ­eurozonen, som aldrig har varit svagare än nu.
”Eurozonen har kommit allt närmare en kollaps”, skrev Financial Times den 25 mars och hänvisade till att euroländerna allt mer glider isär och att regeringarna sätter nationella intressen först.

För Cyperns unga, arbetar- och medelklass brådskar det med att bygga en massrörelse som förkastar ­varje slags nedskärningsprogram som Trojkan och kapitalismen kräver och går emot varje försök att låta massorna betala miljardstöden till bankerna.
Den cypriotiska regeringen, som valdes för bara några veckor sedan, lovade att förhandla fram ett ”mjukt” krispaket, men har istället sett till att landet hamnat under Trojkans förmynderi. Vem kan nu ha något förtroende för den kapitalistiska regeringen?
Det krävs kamp för en alternativ regering av och för arbetare och and-ra som exploateras av kapitalismen. En sådan regering skulle opponera sig emot Trojkans krav, vägra att betala skulden och omedelbart förstatliga bankerna under arbetarnas demokratiska kontroll och styre samt behålla kapitalkontrollen.

EU-krisen utgör en del i en global kris för det kapitalistiska systemet. En socialistisk regering av och för de arbetande och fattiga på Cypern skulle omedelbart ställas inför den euro­peiska och globala kapitalismens raseri. Tillfälliga lån och handelsavtal skulle kunna förhandlas fram med andra länder som ett övergångssteg. Men den skulle också behöva knyta band med arbetarna i Grekland, Spanien, Italien och Portugal för att tillsammans med dem ta steg mot bildandet av ett demokratiskt och socia-listiskt Europa.
Krisen på Cypern har öppnat upp ett nytt kapitel i den europeiska kapitalismens historiska kris.
På kapitalistisk grundval finns det ingen lösning på krisen.
Kampen för ett socialistiskt alternativ är nu mer tvingande än någon­sin.

Offensivs redaktion