Ett socialistiskt nej till surrogatmödraskap

Kvinnors rätt till sina egna kroppar

Publicerad av Lina Rigney Thörnblom

Tema: Kamp mot kvinnoförtryck, HBTQ

 (photo: Flickr Tom & Katrien / CC)
En laglig marknad för handel med kvinnor och barn existerar idag. Den indiska ”surrogatmarknaden” omsatte drygt 13 miljarder kronor 2012. Västerländska par beställer vita barn av, till största delen fattiga, indiska kvinnor. Statens medicinsk-etiska råd (SMER) har öppnat för införandet av så kallat altruistiskt surrogatmödraskap även i Sverige. Och regeringen ska senast i maj vara klar med direktiven till den utredning som ska se över frågan om surrogatmoderskap.

Diskussionen om surrogatmödraskapets vara eller icke vara är högst aktuell i Sverige. Detta särskilt sedan SMER (Statens medicinsk-etiska råd) den 28 februari öppnade för altruistiskt surrogatmödraskap i en debatt­artikel i Svenska dagbladet. Man skriver att ”[altruistiskt surrogatmödraskap] … kan vara en etiskt godtagbar metod att hjälpa ofrivilligt barnlösa. En viktig utgångspunkt har varit principen om självbestämmande; kvinnor som vill vara surrogatmödrar åt anhöriga bör ha möjlighet att själva råda över sina kroppar”.
Argumentet om kvinnors rätt till sina kroppar är intressant nog något som återkommer hos surrogatförespråkarna. Men det är just det som är problemet.
När en kvinna ställer upp på att låta någon annan använda sig av hennes livmoder upphör hennes makt över den egna kroppen.
Journalisten Susan Ince wallraffade som potentiell surrogatmor i USA inför sitt reportage Inside the Surrogate Industry. Agenturen hon vände sig till hade gott rykte och var väletablerad i USA.
Hon blev informerad om att som ”traditionell surrogatmor” blir kvinnan inseminerad två gånger i månaden under ett halvår. Under den tiden får hon inte ha samlag, dricka ­alkohol eller röka. Skulle hon inte bli gravid blir hon avskriven från programmet utan betalning, förutom omkostnader. Det blir heller ingen ersättning vid missfall. Däremot får kvinnan ersättning om hon föder ett dött barn.

När den blivande surrogatmodern har skrivit på agenturens kontrakt har hon inte längre något att säga till om gällande sin kropp. Hon måste gå igenom de läkarundersökningar och behandlingar som hon blir ombedd att göra. Hon kan också tvingas till att göra abort om något skulle visa sig vara avvikande med fostret. Kön får dock inte vara en anledning till abort. Om läkaren anser att ett kejsarsnitt är nödvändigt har surrogatmamman inte rätt att neka. Hon har, för att förtydliga, inte rätt att motsätta sig att hennes egen mage kommer att ­skäras upp, något som bland annat kan innebära komplikationer för komman­de graviditeter.
Statens medicinsk-etiska råd utta­lar sig mot ett kommersiellt surrogat­mödraskap. Det är bara altruistiska som ska tillåtas.
Storbritannien tillåter redan altruistiskt surrogatmödraskap, men ­britter tillsammans med amerikaner är ­ändå de som utgör majoriteten av beställare av surrogatmödrar från Indien.
Ett av de skäl som brukar anges för altruistiskt surrogatmödraskap är just att det skulle kunna förhindra att kvinnor i fattiga länder utnyttjas. Men enligt det brittiska exemplet stämmer inte det. De altruistiska surrogatmödrarna räcker inte till. Genom att tillåta surrogatmödraskap, även om det inte är mot betalning, skapar man en efterfrågan.
Det är fortfarande billigare för en amerikan att köpa en livmoder i Indien än att köpa en i USA.

Det finns många problem med surrogatmödraskap. De två största är att det innebär en handel med kvinnors kroppar och även en handel med barn.
Kvinnors kroppar görs till arbetsredskap och produkten som tillverkas är barnet.
Karl Marx skriver i De Ekonomisk-filosofiska manuskripten om hur en människa som arbetar i ett kapitalis­tiskt system alieneras på fyra sätt: från naturen, från sin egen roll i produktionen, från arbetets sociala as­pekt och från andra människor. Arbetet blir ett nödvändigt ont för att kunna försörja livet utanför arbetet.

För en surrogatmoder blir exploateringen total. Hon kan inte gå ifrån sitt arbete, glömma, ägna sig åt livets begär som till exempel sex. Det är stor risk att beställarna ­kontrollerar hur hon lever. Inte ens när hon sover får hon vara sin egen individ. Hon är ett arbetsredskap, en maskin. En maskin som känner och tänker.
Hon känner barnets sparkar, får ont i ryggen, drabbas av foglossning (som även kan finnas kvar efter förlossningen), mår illa. Det är hon som riskerar havandeskapsförgiftning, högt blodtryck, graviditetsdiabetes, missfall. Det är hon som riskerar sin hälsa och sitt liv dygnet runt i nio månader.
Dessutom riskerar kvinnans egna barn att förlora sin mamma om graviditet eller förlossning leder till dödsfall.
De flesta skulle nog skriva under på att ett arbete som pågår 24 timmar om dygnet är slaveri.
”Att vara gravid och genomgå en förlossning är något av det mest riskfyllda en fertil kvinna kan utsätta sig för”, skrev Sveriges Kvinnliga Läkares Förening och Sveriges Kvinnolobby i ett svar på SMER:s utspel. ”Utöver dödsfall kan kvinnan drabbas av sådant som avföringsinkontinens, depression, havandeskapsförgiftning, giftstruma eller blodpropp i lungan. Effekterna av en graviditet, både fysiska och psykiska, är omöjliga att sia om på förhand”, fortsätter de.
Att en mamma knyter an till sitt barn under graviditeten är inget nytt. Och barnet påverkas av mamman och andra nära under tiden i magen. Barnet känner bland annat igen röster. Det kommande barnet kan påver­kas resten av sitt liv av hur mamman mådde under sin graviditet.
– Man håller på att bli mer och mer medveten om hur psykisk ­ohälsa och höga stressnivåer i mycket ­högre utsträckning än man tidigare trott påverkar fostret negativt, sa Ann Josefsson, docent och överläkare vid Linköpings universitetssjukhus, till Svenska Dagbladet i mars förra året.
Att påstå att det inte finns någon risk att barnet påverkas av separationen från mamman är att sticka huvudet i sanden.

År 2010 kom Kajsa Ekis Ekmans bok Varat och Varan ut. Hon beskriver problematiken med prostitution och surrogatmödraskap och hur det tvingar kvinnor att dela sina jag från sina kroppar.
”Surrogatmödraskap kan ses som en utvidgad form av prostitution. Någon, oftast en man, betalar för att få använda sig av en kvinnas kropp. I båda fallen är det hans behov som står i centrum och hon blir bara medlet för att nå hans mål. Skillnaden är … att i surrogatmödraskapet är det kvinnans livmoder som säljs och ­inte hennes vagina, vilket gör att hon undkommer stigmat och blir madonna i stället för hora.”
Precis som under prostitutionen får kvinnan separera sitt psykiska jag ifrån sitt fysiska.
Surrogatagenturerna anordnar speciella kurser där kvinnorna får lära sig knep för att inte knyta an till barnen de bär. Barnen de bär på är inte deras egna. Kvinnan är bara en behållare, en förvaringsplats till dess att beställarparet eller köparna får ta hem det de har beställt eller betalat för. Kvinnan har avtalat bort rätten till sin kropp och det barn hon har ­burit på i nio månader.

Barnen ses som något som är skilt från den bärande mamman. Att det är något som finns inne i kvinnans kropp är inte väsentligt. Precis som Vatikanens eller Pro Life-rörelsens argument när det gäller aborträtten. Barnet är sitt eget liv skilt från kvinnan redan från befruktningen.
De olika förespråkarna för surrogatmödraskap varierar lika mycket som deras argument. De är ­liberaler, lobbyorganisationer (där män som själva har använt sig av en surrogatmamma står i täten), feminister och hbt-organisationer.
Det alla surrogatförespråkare har gemensamt är att de missar, eller väljer att inte se, hur det samhälle vi lever i idag är byggt på maktstrukturer och förtryck.
Makten över kvinnors kroppar har alltid varit en hörnsten i det kapitalistiska samhället och för kvinno­förtrycket.
Kvinnors kroppar ska stå till förfogande.
Man kan inte diskutera rätten att använda sig av surrogatmödraskap utan att diskutera om vem som vinner på det och i den diskussionen bortse från att vi lever i ett samhällssystem där allt görs till varor på en marknad för profitskapande.

RFSL (Riksförbundet för homo­sexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter) skriver på sin hemsida att ”RFSL anser att det inte finns några fullgoda skäl till att förhindra par och ensamstående som vill bli föräldrar genom surrogatmö­draskap från att förverkliga detta.”
Risken att kvinnor och barn blir handelsvaror ser RFSL inte vara fullgoda skäl.
Bland andra RFSL använder argu­mentet att barn till surrogatmödrar redan finns i Sverige idag. Det är till exempel möjligt att inseminera någon privat i hemmet. För att förhindra komplikationer juridiskt ska man då tillåta och möjliggöra surrogatmödraskap.
Men även om man tillåter användandet av en surrogatmor innebär inte det att de juridiska riskerna blir mindre. I Storbritannien har en äggdonator eller en surrogatmamma rätt att göra anspråk på barnet under de första två levnadsåren. En surrogatmamma i Indien däremot, säger upp sina rättigheter till barnet innan hon ens har lämnat sjukhuset och ­därefter kan hon inte ändra sig.
Lagarna i Indien har anpassats just så att beställarna av barnen inte ska behöva riskera att mamman ändrar sig.
Det billiga priset och de köparvänliga lagarna i Indien talar emot att de juridiska riskerna blir mindre. Mindre för vem?, är frågan.
Det finns ett flertal fall där den gravida mamman ändrar sig och vill behålla barnet. Det finns fall då bestäl­larna hinner separera under gravidi­teten och ångrar sig. Det finns också fall där det visar sig vara tvillingar och beställarna bara vill ha ett barn och vägrar att ta emot det andra. En fattig kvinna riskerar att stå rättslös när hon inte har råd med en advokat.

Surrogatförespråkare gör allt för att måla upp en bild av att surrogatmammorna inte är fattiga kvinnor som tvingas till att sälja graviditeter.
Andreas Bengtsson som själv är pappa genom att ha använt en surro­gatmamma skriver på SVT Debatt om hans barns surrogatmamma och hennes familj att: ”De tillhörde inte de fattigaste, de hade tv, parabolantenn och en motorcykel som de delade med sina släktingar. Pengarna från graviditeten skulle de använda för att kunna köpa och äga sitt eget hus och på så sätt slippa betala hyra. Utöver detta valde vi att sponsra deras sons skolgång, vilket vi fortfaran­de gör.”
Det Andreas Bengtsson försöker understryka i debattartikeln är att den indiska kvinnan gjorde detta med glädje, helt frivilligt. Det var ingen som tvingade henne. Det han själv inte verkar förstå är att ett tvång inte behöver innebära att en männi­ska fysiskt måste tvinga en annan människa för att det ska vara ofrivilligt.
Den indiska familjen skulle använda pengarna för att köpa sig ett hus. De fick också pengar för sonens skolgång. Om de hade haft pengarna innan, skulle kvinnan då ställt upp som surrogatmor?
Amrita Pande från University of Massachusetts har gjort ingående studier av just den indiska surrogatindu­strin. Hon tillbringade nio månader på en klinik i Gujarat och gjorde 42 djupgående intervjuer med surrogatmödrar.
Hon berättar om kvinnor som inte pratar engelska, men som skriver på kontrakt formulerade på engelska. 34 av de 42 kvinnorna hade en familjeinkomst under eller runt fattigdomsgränsen.

FN-organet UNDP har rapporterat om att människohandel i syfte att skaffa fram kvinnor för surrogatmödraskap förekommer.
Enligt Confederation of Indian Industries beräknades ­omsättningen för surrogatmödraindustrin i Indien bli 13,5 miljarder kronor 2012. Det visar att surrogatmödraskap inte han­dlar om att ett antal barnlösa par får hjälp att förverkliga sin familjedröm. Det handlar om en industri som är global, så som alla andra industrier.
En del som kallar sig feminister förespråkar surrogatmödraskap som en form av kvinnans frigörelse. Att det är ett nytt sätt att se på moderskap och graviditet. På samma sätt argumenterar de för prostitution, att det ska ses som ett arbete, och använder sig av ordet sexarbetare. Skillnaden med surrogatmödraskapet är att varan inte är något abstrakt, det vill säga sex, utan att varan är barnet.
Kutte Jönsson filosoferar att ”Traditionellt sett har de sysslor eller verksamheter som knutits till kvinnor varit oavlönade eller dåligt betalda. På så sätt har det ansetts som ett framsteg när kvinnor börjat ta betalt för sådant som tidigare varit obetalt…”
Surrogatmödraskap kommer ­inte att bli något annat än barn- och kvinnohandel, då vi lever i ett samhälle där allt exploateras och görs till varor.

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för homo-, bi- och transsex­uella personers möjligheter att få barn. Men de rättigheterna kan inte vinnas på bekostnad av kvinnors och barns rättigheter.
Vi kräver att ­adoptionsmöjligheter införs på riktigt för homosexuella. Idag har man som homosexuell rätt att adoptera i Sverige, men knappt några andra länder accepterar homosexuella par som föräldrar. IVF-behandlingar måste också göras möjliga för samkönade par och ensamstå­ende på samma villkor som för hete­rosexuella par.
Kampen för hbt-personers och kvinnors rättigheter måste gå hand i hand och vara en del av kampen för ett socialistiskt samhälle där alla har rätt till sina egna kroppar och liv på sina egna villkor.

Lina Rigney Thörnblom