Tio år med Agenda 2010 = 10 år av ökande klassklyftor

Publicerad av Katja Raetz

Tema: EU och EMU

 (photo: )
För drygt tio år sedan, i mars 2003, lanserade den dåvarande socialdemokratiska förbundskanslern Gerhard Schröder sitt åtstramningspaket Agenda 2010, som i grunden ändrade det sociala välfärdssystemet i Tyskland.

”Främja och fodra” var ledorden och nedskärningar genomfördes bland socialförsäkringar, pensionsförsäkringar och arbetslöshetsersättning.
”Hartz IV”, en lag som helt ändrade ersättningarna för långtidsarbetslösa blev det största dråpslaget.
Hartz-IV-lagen, som trädde i kraft den första januari 2005, innebär att den som är arbetslös i mer än 12 månader förlorar sin arbetslöshetsersättning och får istället ett socialbidrag, en så kallad A-kassa II.
Villkoren för att få detta socialbi­drag är hårda. Även barnens besparingar, barnbidrag, bil, hus, partnerns inkomst o s v ingår i beräkningsgrunden för A-kassa II. Lagen innebär också ett tvång att ta även ­extremt lågavlönade så kallade en-eurojobb.

Idag är Agenda 2010 ett föredöme för många europeiska regeringar, som hänvisar till den sänkta tyska arbetslösheten och landets stärkta konkurrenskraft.
Arbetslösheten i Tyskland har sjunkit till cirka 5,4 procent, jämfört med genomsnittet i eurozonen på 12 procent. Ungdomsarbetslösheten ligger på 7,7 procent.
Men många av de nya jobben är låglönejobb och tillfälliga anställningar. Enligt regeringens ”Rikedoms- och fattigdomsrapport” som offentliggjordes i mars i år lever var sjunde invånare i Tyskland under hotet om att sjunka ner i fattigdom, samtidigt som anställningsförhållan­den som inhyrning, tidsbegränsade jobb och deltidsarbete tilltar.
DGB (tyska LO) har larmat om att ca 16 procent av alla utbetalda Hartz-IV-medel år 2011 gick till inhyrda anställda vars lön inte räcker till exi-stensminimum. Till exempel fick i juni 2011 54 000 hushåll med minst en medlem som jobbade inhyrd också Hartz-IV-bidrag, trots att 86 procent av dem arbetade heltid.

En OECD-rapport från april 2012 konstaterar torrt att Tyskland är det enda EU-land som har sett en ökad ojämlikhet vad gäller löner från mitten av 1990-talet till slutet av 2000-talet.
Från mitten av 90-talet fram till 2008 har de fattigaste 30 procent haft negativa reallöneökningar.
Hushållens disponibla inkomst växte mellan 1995 och 2010 med ynka 0,74 procent, jämfört med 1,78 procent i hela EU.
Det är endast Italien som har en lägre siffra.

Med andra ord
har höginkomsttagare fått det ännu bättre på bekostnad av låginkomsttagarna.
Fattigdomsrapporten slår fast att de rikaste 10 procent av ­befolkningen äger cirka 53 procent av nettoförmö­genheten. Hela den undre halvan, det vill säga de fattigaste 50 ­procenten av befolkningen, äger tillsammans endast 1 procent. År 2003 var denna siffra fortfarande 3 procent.
Utvecklingen visar att minskad arbetslöshet inte automatiskt ­betyder ökad levnadsstandard som politiker försöker göra gällande.
Företagen har kunnat utnyttja Agenda 2010 för att pressa ner lönerna och försämra arbetsvillkoren.
Ökad utsugning av människornas arbetskraft genererar de vinster som tyska politiker och storföretagare stoltserar med idag.

Katja Raetz