Kritiskt vägval i bostadspolitiken

Publicerad av Kristofer Lundberg

Plats: Stockholm, Uppsala, Göteborg Tema: Husby- och Järvalyftet

 (photo: )
Frågan om renoveringarna av miljonprogrammet är högaktuell. Genom miljonprogrammet – 100 000 lägenheter per år under 10 år – byggdes bostadsbristen bort. Husen som byggdes, som idag utgör en fjärdedel av husbeståndet i landet, är nu i stort behov av upprustning. Men ingen vill stå för notan.

Regeringen har deklarerat att staten inte tänker bidra till de stora renove­ringarna, bostadsbolagen å sin sida vill då vältra över kostnaderna på hyresgästerna. Detta kommer oundvikligen att vara en stor kampfråga runt om i landet de kommande åren.
Stambyten och isolering, mögel och läckande värme, åtgärderna som behövs är många. Men istället för att bara renovera passar bostadsbolagen på att genom­föra ”höjd standard” i lägenheterna för att kunna ta ut högre hyror, i ­flera områden så kraftigt att hyresgäster inte har råd att bo kvar.

Runt om i landet har protester rests mot chockhöjda hyror på över 50 procent. Sveriges Radios Tendens har uppmärksammat det i en serie program.
– Det lönar sig att renovera för bostadsbolagen om de höjer bruksvärdet och då får höja hyrorna, säger Sara Westin, forskare vid Uppsala Universitet, till programmet Tendens.
Listan på chockhöjda hyror kan göras lång. Kvargärdet i Uppsala höjde dem med över 60 procent, Penny­gången i Göteborg likaså. Men det finns också ljusglimtar i mörkret som visar att kamp och organisering lönar sig, som i Husby i Norra Stockholm.

Arne Johansson, från Nätverket Järvas Framtid och Rättvisepartiet Socialisterna, intervjuas i Tendens.
– De kallade till informationsmö­te, allt var klart, så här ska det gå till. Men då tog det hus i helvete. Jag ställde frågan ”Vad betyder nyproduktionspriser?” och fick svaret att det kunde bli höjda hyror med 75 procent. Detta skulle innebära 9 600 kronor för en trea, med resultat att ingen skulle ha råd att flytta tillbaka.
– Det var uttalat att byta ut befolk­ningen. Att bygga och renovera till nyproduktionspris skulle tvinga bort oss. Detta födde bildandet av Nätverket Järvas Framtid som samlade till protester med 500 närvarande. Det blev en Husbyanda och samhörighetsanda som i sin tur skapade en vikänsla, berättade Arne Johansson.
Resultatet blev en delseger efter att Svenska Bostäder backat för protesterna. Men det visade sig bara ­vara en halv seger.
– Efter utlovade 800 kronor blev det, efter ytterligare standardhöjningar i basalternativet, 1 200 kronor, vilket innebär 20 procent.
Arne Johansson får medhåll av Sara Westin som till programmet säger att det hela är en ­skendemokrati.

Problematiken är också att skillnaden mellan det privata och allmännyttan suddas ut. Vi befinner oss i ett kritiskt vägval i bostadspolitiken när affärsmässiga principer tvingas på allmänyttans bolag, d v s den nya lag om att ­allmänyttan ska agera affärsmässigt. Men underhåll och renovering ska inte påverka hyran. I glesbygden har omfattande renoveringar genomförts utan hyreshöjningar samtidigt som mindre upprustningar i våra förorter har gett chockhöjda hyror, med standardhöjning som argument.
Dessutom finns det en grov skattediskriminering av hyresrätter, med 2000 kronor per månad per 100 kvadratmeter jämfört med ägare av villor och borätter.

På frågan om hur demokratiskt renoveringarna sker och hur mycket som hyresgästerna kan påverka svarar Sara Westin:
– På papperet ser det ut som om hyresgästerna har makt att påverka renoveringarna, men i verkligheten kan de i princip bara påverka vilken färg skåpsluckorna ska ha, säger hon.
I hela landet är miljonprogrammet i stort behov av renoveringar. Hyresgästföreningen borde göra slag i saken bakom parollen ”Vår ­storlek, din styrka!” och mobilisera medlem­marna till strid mot ­bostadspolitiken och för upprustning på de boendes villkor. Hyresgästföreningen har över 525 000 hushåll anslutna som medlemmar, vilket gör den till en stor folkrörelse. Hyresgästföreningen föddes som en del av arbetarrörelsen och måste gå tillbaka till sin historiska uppgift att försvara sina ­medlemmar. Där de inte är beredda på detta är det upp till hyresgästerna att organisera sig i nätverk och föreningar i likhet med vad som gjorts Husby i Stockholm och Pennygången i Göteborg.
Kristofer Lundberg