Schillerska elevernas skolstrejk visar vägen

Publicerad av Kristofer Lundberg

Plats: Göteborg

– Göteborgs kommun säger sig vara ledande kunskapsstad och en stad för utbildning. Jag frågar mig hur? När de inte satsar.
Så öppnades den skolstrejk som utlysts på Schillerska gymnasiet den 17 april mot skolnedskärningar och lärarvarsel.


Flera hundra elever stod på skolgården, plakat och banderoller hade målats och informationstält och scen ställts upp.
Eleverna samlades som vanligt på morgonen men när klockan slog 10.00 lämnade samtliga elever lektionerna och strömmade ut från skolan. Klassrummen ekade tomma.
– Våra mål är att höja ­skolpengen, stoppa nedskärningarna och öka lärartätheten. Vi sänder en signal att vi inte håller med politikerna i deras nedprioritering som skolan har ­blivit.
Skolstrejken protesterar mot att sammanlagt 100 tjänster kan dras in vid Göteborgs gymnasieskolor.
För Schillerska handlar det om 22 av sina 50 lärare, alltså nästan en halvering av antalet tjänster.
Strejken hölls vid liv av tal och musik. På ett förslagsplank kunde eleverna föra fram sina idéer på hur kampen ska gå vidare, idéerna ska sedan diskuteras på möten.

Elias Theodorsson, medlem
i strejkkommittén och en av Rättvise­partiet Socialisternas medlemmar på skolan, talade på strejken.
– Dagens problem kommer ur överetableringen av friskolor, som skapat en situation med 3 000 tomma gymnasieplatser. Till detta vill politikerna anpassa kostymen, heter det. Men nedskärningarna och elevtappet står inte i proportion till var­andra. Ta Hwitfeldska: de har ett konstant tryck och fler sökande, men tvingas ändå till nedskärningar.
Elias visade sedan på hur situationen ser ut för lärare och elever.
– Genomsnittet på landets skolor är 8,5 lärare per 100 elever, i Göteborg är genomsnittet 6,5 lärare per 100 elever och på Schillerska 5,5 per 100 elever. Vårt budskap är: använd de minskade elevkullarna till att ­minska klassernas storlek och öka lärartäthe­ten, sa Elias och avbröts av applåder och jubel.
– Med vår strejk vill vi visa vad som krävs. Lärarna borde sätta press på sina fackliga organisationer att följa vårt exempel, att sätta hårt mot hårt och mobilisera till demonstrationer och strejker.

Eleverna på Schillerska visar vägen. Om skolnedskärningarna ska stoppas måste nu protesterna spridas till fler gymnasieskolor och trappas upp.
Eleverna har eftersträvat dialog men möts av tystnad. Politikernas nonchalans provocerade fram konfrontationen i form av skolstrejken. Nu måste protesterna trappas upp ytterligare.
En skolockupation skulle visa makthavarna att eleverna menar allvar och få ett stort stöd av föräldrar, elever på andra skolor och allmänhe­ten. Schillerskas elever strider inte bara för sig själva utan också för kommande generationers rätt till utbildning.
Kristofer Lundberg