För en total generalstrejk mot regeringen och Trojkan

Publicerad av

Tema: EU och EMU

Det var stor uppslutning i den femdagars lärarstrejk som skakade Grekland i förra veckan. Lärardemonstrationerna var också massiva. Första strejkdagen demonstrerade exempelvis 30 000 i Aten och 10 000 i Tessaloniki.

Demonstrationens storlek överträffade lärarnas förväntningar och visade på alla de strejkande arbetarnas mod och entusiasm.

Vid lärarstrejkens demonstrationer och den demonstration som offentligfacket ADEDY genomförde den 18 september delade Xekinima (CWI i Grekland) ut följande flygblad:
Sedan den 16 september har OLME (gymnasielärarfacket) varit ute i en femdagarsstrejk, som är tänkt att upprepas i samband med lärarnas allmänna veckomöten, med målet att få lärarfacket att utlysa en obegränsad strejk.
Detta beslut togs av stora majoriteter på lärarnas allmänna rådsförsamlingar, då de inte har något annat sätt att försvara sig mot regeringens och Trojkans attack på det offentliga utbildningsväsendet.
Lärarna kämpar bland annat mot:
• Skolnedläggningar (sedan 2011 har 2 500 skolor stängts eller slagits samman inom grund- och gymnasieutbildningen).
• Avskaffandet av hälso- och de praktiska konstutbildningarna – inom vilka tiotusentals studenter bedrev studier på statligt drivna skolor – och göra dem exklusivt tillgängliga endast på privatskolor m fl privata utbildningsinstitutioner.
• Att samtliga eller så gott som samtliga av de varslade lärarna kan förlora jobbet.
• Tvångsomplaceringar av elever som fullständigt kör över tusentals familjers planer och ekonomi.
• En ny lag som omvandlar lycéerna (de högre gymnasieutbildning­arna) till ett examineringsmaraton och kommer att leda till en ökning av antalet studenter som går ut skolan utan någon gymnasieexamen.
• En 60-procentig minskning av skolbudgeten.

Lärarna får inte lämnas ensamma; försvaret av den offentliga utbildningen angår oss alla. Om andra fackförbund och arbetargrupper följer OLME:s exempel kan en mäktig strejkfront formas som är stark nog att knäcka regeringen och den politik som förs. Om motsatsen inträffar och dessa lärare förblir ensamma i sin kamp kan ingen känna sig optimistisk i fråga om resultatet.
Historien har hittills bekräftat att ingen grupp ensam och enbart med sin egen kamp kan besegra regeringen och Trojkan!
Universitetens administrativa per-sonal är också ute i upprepade strejkaktioner (i tio dagar till att börja med), medan ett antal universitetsmyndigheter förstärker denna kamp genom att stänga universitet, till att börja med under en veckas tid.
DOE (grundskollärarfacket), som varande en av de största fackföre­ningarna är en väldig viktig sådan, uppmanade dock endast till anslutning till den 48-timmarsstrejk som utlystes av offentligfacket ADEDY samt en tretimmars arbetsnedläggelse. Detta är ett beslut som objektivt försvagar kampfronten och skapar besvikelse bland gymnasielärarna.
DOE-styrelsen tog ett beslut om en 48-timmarsstrejk trots att 21 av de 36 lokala grundskollärarråden på sina allmänna rådsförsamlingsmöten tog beslut för upprepade femdagars­strejker (vilket med andra ord inne­bär en totalstrejk inom denna sektor).

Kampen gäller inte bara den offentliga utbildningen!
Ytterligare tre fackföreningar är tillsammans med OLME ute i kontinuerliga femdagarsstrejker; de OAED-anställda (bemanningsföretagens samorganisation) inom IKA (socialtjänstservicen) och personalen inom de organisationer som administrerar regeringens socialpolitik.
Utöver det ovanstående beslöt sig ytterligare fyra fackliga organisationer för anställda inom EOPYY (den nationella hälsovårdsorganisationen), arbetsmarknadsministeriet, den nationella försäkringsfonden (för de egenanställda) och från Skatteverket under sommaren för att uppmana ADEDY att samordna och organisera en obegränsad generalstrejk.
Så länge som ADEDY kontrolleras av de båda regeringspartierna, genom socialdemokratiska Pasoks och högerpartiet Ny Demokratis fackliga fraktioner, är det emellertid naivt att förvänta sig att det någonsin skulle vara möjligt att de organiserar någon som helst form av kamp som mynnar ut i en obegränsad generalstrejk med målet att fälla ND/Pasok-regeringens rådande politik och regeringen själv.
Det är därför nödvändigt att de fackföreningar som nu befinner sig i kampens frontlinje kringgår ADEDY och omedelbart sätter sig i rörelse i riktning mot upprepade femdagarsstrejker tillsammans med OLME, utvidgar strejken till fler ­sektorer och sätter sig i rörelse för att skapa ett ’gemensamt centrum’ för kamp som tar på sig de uppgifter som ADEDY borde genomföra: samordning, planering och utvidgad mobilisering inom andra sektorer.
Den grundläggande förutsättningen för allt det ovanstående är att gymnasielärarna kan hålla ut och därigenom ge andra arbetargrupper tid att ansluta sig till kampen. Det är inte lätt, men det finns ingen annan väg.
Det är av stor vikt att denna kamp kopplas samman med den kamp som bedrivs av de anställda inom ERT [Greklands motsvarighet till Sveriges Radio och SVT, som stängdes i somras]. ERT, som fortfarande befinner sig under de anställdas ock-upation och styre, kan bli strejkrörelsens röst.
Arbetare inom de kommunala myndigheterna, hälsovården, den hellenistiska [grekiska] fordonsindustrin, på vattenverken, ­järnvägarna m m – nu är tiden inne!

Regeringen är skrämd av möjligheten att den kan komma att ställas inför en bred och obegränsad strejkfront och den utfärdar nu därför olika löften och garantier till olika löntagargrupper. Regeringen har exempelvis ”lovat” att inga varslade grund- och gymnasieskollärare, anställda på skatteverket eller sjuk- och hälsovårdspersonal kommer att avskedas.
Detta är dock uppenbara lögner, med syftet att bryta upp rörelsen och vinna tid för koalitionsregeringen.
Arbetare inom den grekiska fordonsindustrin, på vattenverken, järnvägsanställda och alla anställda inom hjälpmedelsföretagen – vilka kommer att få känna av privatiseringar eller nedläggningar – måste också ansluta sig till strejkaktionerna.
Denna kamp måste naturligtvis också få stöd från den privata sektorns anställda, de arbetslösa och pensionärerna, av hela samhället, för kunna omvandlas till en total och obegränsad generalstrejk – det enda sätt vi har för undvika den katastrof som arbetande människor står inför och för att störta dem som orsakar den.
En total generalstrejk utan tidsgräns är det starkaste vapen som arbetarrörelsen har gentemot sina tyranner.
Om detta vapen används på ett obeslutsamt sätt, utan någon plan, tillräckliga förberedelser och kampanjer på de olika arbetsplatserna, kan det bakbinda massrörelsen. Om det används på ett korrekt sätt, det vill säga om den obegränsa­de strejken har massiv uppslutning, beslutsamhet, utvidgas till många sektorer och i synnerhet om den trappas upp till en obegränsad generalstrejk kan den störta inte bara den politik som bedrivs utan också regeringen i sig själv.
Ledningen för den fackliga centralorganisationen GSEE och ADEDY kommer inte att ta något initiativ till en obegränsad generalstrejk.

En i tid obegränsad generalstrejk kan dock tvingas fram underifrån, med den fulla vetskapen om att även om den centrala fackliga ledningen förmår att anta detta förslag, gör den det i syfte att sabotera det, leda in det i en återvändsgränd och till dess nederlag.
Detta är skälet till att kontrollen över kampen måste läggas i massrörelsens händer; med regelbundna allmänna rådsförsamlingar på var­enda arbetsplats; med demokratiskt valda och återkallningsbara mandat, strejkommitteer som kontrollerar och vid behov byter ut fackliga styrelser; med strejkvaktsteam, med kommunikationsteam som besvarar de privatägda stora tv-kanalernas och de stora dagstidningspublikationernas smutskastning till stöd för regeringen och Trojkan, samt ett centralt kampsamordningsorgan som inte tillåter att de fackliga ledningarna går emot kamprörelsens intressen.

Xekinima
(CWI i Grekland)