KAOS – ett modernt krislexikon

Publicerad av Per Olsson

Tema: EU och EMU, Böcker

 (photo: )
I sin nya bok KAOS – ett grekiskt krislexikon (Bokförlaget Atlas, 2013) återvänder Alexandra Pascalidou till sitt hemland Grekland. Ett land i djupt kris som styrs av Trojkans marionettregering. ”I demokratins vagga är demokratin satt ur spel”, är ett av bokens bärande tema.

Pascalidous bok innehåller många skrämmande vittnesmål om hur den medvetet skapade fattigdomen trasar sönder det grekiska samhället.
Det är dessa vittnesmål som är bokens styrka. Och bäst är Pascalido när hon skildrar den tilltagande rasis­men och klär av de korrupta politikerna.

Krisen och åtstramningspolitiken har systematiskt plundrat och ­förstört Grekland.
Sedan 2007 har Greklands ekonomi stadigt rasat nedåt och precis som Pascalidou skriver är idén om att landet kan svälta sig ur krisen en utopi. I själva verket är det en farlig kapitalistisk utopi.
Det som kallas räddningspaket är i själva verket pengar som ”ibland inte ens hinner nudda grekisk mark innan de slussas vidare till tyska och franska banker.”
Trots den moderna historiens värsta nedskärningar låg Greklans statsskuld på 231 miljarder euro (ca 2 080 miljarder kronor) i augusti i år, motsvarande 180 procent av landets BNP, högre än 2009.
Nedskärningarna tar liv, efter att sjukhusbudgetarna har bantats med ofattbara 40 procent. Spädbarnsdöligheten har ökat damatiskt och ”i samma takt som BNP sjunker, ökar även hjärtinfarkterna. En av fem greker bär depressionsymptom”.
Ingen kan läsa bokens många skil­dringar av hur barnen far illa utan att bli både förbannad och tårögd.
FN:s barnfond uppskattar att det finns minst 600 000 undernärda barn i dagens Grekland.
”Det är dramatiskt. Barnen berättar att de kommer hem till tomma kylskåp. Föräldrar berättar hur barnen kommer hem, vaknar mitt i natten och bankar på kastruller av hunger. Vi har flerbarnsfamiljer som försöker leva på 300 euro i månaden (ca 2 700 kronor). Inte ens [den tyske förbundskanslern] Merkels hund skulle klara den budgeten”, berättar en representant från SOS Barnbyar.
Svälten är tillbaka i dagens Grekland. En arbetare som förlorade ­båda sina jobb för drygt ett år sedan och som nu också har förlorat sin ­magra a-kassa berättar för författaren att han inte har ätit på nästan en vecka. Men också att det finns de som har det värre, som bor sex personer i ett rum och utan el.

Den kapitalistiska krispolitiken har fött och gött såväl rasism som sexism.
I valet 2012 kom nazistiska Gyllene Gryning in i parlamentet. Ett ­parti som kallar invandrare och ­flyktingar för ”undermänniskor” och som har en svastikaliknande partisymbol.
Men de är långt ifrån ensamma om att försöka skylla krisen på invan­dringen. ”Vi har hittills skickat hem 35 000 flyktingar. Imorgon åker jag till Bangladesh och Pakistan i 48 timmar för att skriva på ett avtal med deras regeringar. Jag menar, ­pakistanier och bengaler kan vi inte absorbera”, hör Pascalidou ordningsminister Nikos Dendias, från högerpartiet Ny Demokrati, skryta om i en hotellobby.
I parlamentet har ledamöter från Ny Demokrati kallat invandrare för ”kackerlackor” och regeringen har bedrivit en klappjakt på papperslösa flyktingar som media har döpt till ”Uppdrag: Sopkvast”.
Denna kampanj har spelat ­Gyllene Gryning i händerna.
Gyllene Gryning är ansvarigt för flera rasistiska mord. Tidigare i år mördades exempelvis en pakistanier av personer som skrek rasistiska slag-ord. Hos en av förövarna hittade polisen en bunt flygblad från Gyllene Gryning. Trots det vägrade polisen att rubricera mordet som ett hatbrott.

Gyllene Grynings och
dess führer Nikos Michaloliakos ser den ­grekiska militärjuntan 1967-74 som sin förebild. Deras våld och terror syftar till att försöka bereda väg för en ny militärkupp.
Boken skrevs innan nazistmordet på den socialistiske rapparen Pavlos Fyssas, som blev den förste infödde grek som dödats av Gyllene Gryning.
Mordet har blivit en vändpunkt. Även statsmakten har ­tvingats att agera mot Gyllene Gryning. Men man ska inte tro att regeringen och staten kan stoppa nazismen. Det var heller inte länge sedan som Ny Demokrati förde diskussioner om att försöka regera vidare efter nästa val med stöd av Gyllene Gryning.
Pascalidos anger ingen lösning på krisen, förutom att skulderna måste skrivas av.
En uppenbar strävan efter att boken skulle komma ut redan i höst har skett till priset av att det finns flera o­nödiga upprepningar och i hastigheten har även den borgerliga skrönan om sjukhuset med 40 trädgårds­mästare kommit med. Det finns även en mängd formuleringar som inte kan tolkas på något annat sätt än att ”vi alla” på något sätt bär ansvaret för krisen. Bokens största svaghet är dock att masskampen har fått alldeles för lite utrymme.
Dessa invändningar till trots –  KAOS är ett skakande reportage om en kris vars utgång i mycket ­kommer att bestämma Europas framtid.

Per Olsson