EU:s krispolitik banar väg för rasistpartierna

Publicerad av Per-Åke Westerlund

Tema: EU och EMU, Kamp mot rasism och nazism

Marine le Pen, från rasistiska Front National. (foto: )
Marine le Pen, från rasistiska Front National. (foto: )

EU:s katastrofala krispolitik gör att högerextrema och rasistiska partier kan bli största partier i flera länder i EU-valen i maj nästa år. Franska Front National och nederländska PVV har nu format en allians där de även vill att Sverigedemokraterna ska ingå.

Både Front National, som leds av Marine Le Pen, och Geert Wilders PVV i Holland ligger på 20-25 procent i opinionsmätningarna och är största parti i respektive land.
För två veckor sedan deklarera-de de sin ambition att bilda en ­större allians. Bland de inbjudna partierna finns belgiska Vlaams Belang, italien­ska Lega Nord, österrikiska FPÖ och Sverigedemokraterna. Ett toppmöte med partiledare hölls i Stockholm för en månad sedan, inklusive Le Pen, Filip Dewinter (VB), Hans-Christian Strache (FPÖ) och Jimmie Åkesson.
Dansk Folkeparti, tyska AfD (”Alternativ för Tyskland”) och brittiska Ukip hör till de partier som hittills har tackat nej till Le Pen och ­Wilders.

Den ökade sociala och ekonomiska krisen i Europa har gett de rasistiska och högerpopulistiska ­partierna nya möjligheter. De etablerade höger­partierna och socialdemokraterna har bildat regeringar i många länder och drivit genom drastiska åtstramningar för vanligt folk.
Hela EU har under krisen i ännu högre grad än tidigare blivit en symbol för försämringar och avreglering­ar.
I en stor opinionsmätning i hela EU i september svarade bara 30 procent att de hade en positiv syn på EU. För 20 år sedan var 70 procent positiva, enligt Gallup Europe som konstaterar att ”det europeiska projektet aldrig har varit så impopulärt”
Front National och dess allierade vill inför valet i maj vill framstå som de enda verkligt EU-kritiska partier­na.
Det är också i EU-valen som ­dessa partier med hjälp av missnöjesröster oftast når sina bästa resultat. Att EU ytterligare har skärpt jakten på flyktingar, inte minst i Medelhavet, har också gynnat de högerextrema.
På lanseringen av de nya högeralliansen lovade Geert Wilders att ”bekämpa det monster som kallas Euro­pa”. Marine Le Pen sa att EU är ett sy-stem som har ”förslavat våra olika folk”. Båda partierna vill avskaffa euron.

Att de trappar upp kritiken mot EU betyder inte att rasismen är borta som huvudfråga. Wilders PVV hör till Europas ledande islamofober och driver krav på att Koranen ska förbju­das. Le Pen har på sistone särskilt hetsat mot romer och andra invandrare från Bulgarien och Rumänien.
Men det som hänt under de senaste åren är att dessa partier inte längre betraktas som lika extrema. När FPÖ kom med i Österrikes rege­ring år 2000 vidtog i protest EU begränsade åtgärder, som att inte delta på vissa möten. Inget liknande hände när PVV tio år senare kom med i den nederländska regeringen. Inte heller när Fremskrittspartiet har fått viktiga poster – finansminister och invandrarminister – i den norska regeringen. Norge har mycket täta band med EU även om landet inte är medlem.
Ett skäl till att partierna accepterats är att de gamla högerpartierna har tagit upp en del av samma politik. Både Frankrikes tidigare ­president Sarkozy och Italiens Berlusconi har massutvisat romer och stämplat dem som kriminella.Ett annat skäl är att högerpartierna har behövt stöd för att bilda regering.
Dansk Folkeparti var stödparti till högerregeringen 2001-2011 och lyckades pressa igenom mycket hårda regler mot invandring. Regler som Socialdemokraterna behöll när de tog över regeringsmakten.
Den etablerade franska högern diskuterar nu öppet om samarbete med Front National. I Finland speku­leras det om nästa regering kan bli ett samarbete mellan Centern och Sannfinländarna.

Rasistpartierna sätter press på de gamla partierna. Wilders förklara­de på presskonferensen med Le Pen att de två partierna ska ”få den EU-vänliga eliten att sjunga en annan melodi”.
De partier som nu vill bilda ­allians anstränger sig för att putsa fasaden. De kallar sig ”patriotiska” men vill inte ha med partier som Gyllene Gryning i Grekland, Jobbik i Ungern samt några andra mer eller mindre öppet nazistiska partier i ­Östeuropa.
European Alliance for Freedom har redan existerat i några år. Ordfö­rande är Franz Obermayr från FPÖ i Österrrike, med Marine Le Pen som vice ordförande. Kent Ekeroth sitter för Sverigede­mokraterna i ­styrelsen.
I februari 2011 fick EAF 372 000 euro i bidrag från Europaparlamentet. Totalt har de fått över 750 000 euro (över sju miljoner kronor). Och om EAF efter valet 2014 lyckas bilda en grupp i parlamentet med minst 25 ledamöter från sju länder kan de få över en miljon euro per år.
Det finns också flera andra grupperingar av högerpartier i EU-parlamentet. MELD (”Rörelsen för ett fritt och demokratiskt Europa”) har bland andra Dansk Folkeparti, Lega Nord och Slovakiens Nationella Parti som medlemmar. EFD (”Europa för frihet och demokrati”) leds av Ukip. Alla dessa grupperingar får stora bidrag.

De högerpopulistiska partier som får stöd i valen, och kanske till och med blir inbjudna in i ­regeringar, banar också väg för våldsamma rasis-tiska och nazistiska partier. Högerpo­pulisterna vill delta i regeringar, men eftersom den politik som bedrivs är impopulär tappar de då stöd. Så var det för PVV när partiet satt i regeringen 2011-12.
När extremhögerpartiet Laos satt med i regeringen kollapsade partiets stöd och stödet gick över till Gyllene Gryning. Ungerns regeringspartiet Fidesz tillhör samma international som t ex Moderaterna och brittiska Tories, men för en extremt nationalistisk politik. Att Fidesz antagit ­flera av Jobbiks programpunkter har stärkt Jobbik.
Nationalismen och högerpopulismen ser olika ut i olika länder, bl a beroende på traditioner. För PVV är islamofobin grunden och partiet tar emot bidrag från proisraeliska organisationer. Front National har mer klassiskt fascistiska och ­antisemitiska rötter. De har också delvis olika profil, med FPÖ och Vlaams Belang som nyliberala partier och Front National som tydligare konservativt.
Ett tidigare försök att samla extremhögerns partier sprack på grund av att Alexandra Mussolini, den fas­cistiska diktatorns barnbarn, behand­lade de östeuropeiska partierna som mindre värda.
Men krisen plus EU:s och regeringarnas politik har gett dem en ny chans. Det som nu förenar partierna är högerpopulistisk kritik mot EU, att islamofobin dominerar bland rasister i Västeuropa och möjligheten till stora ekonomiska bidrag från EU.

EU-topparna oroas av att extrem­högern kan få 25-30 procent i valen nästa år men har inga svar. De ­gamla partierna kommer istället att än mer använda rasistisk och högerpopulistisk politik, med förslag om slöjförbud, förbud mot tiggeri o s v, för att vända uppmärksamheten bort från krisen och massarbetslösheten.
Vänstern och arbetarrörelsen måste dra en helt annan slutsats. EU är storföretagens och bankernas redskap för att attackera offentliga sektorn och fackliga rättigheter. 
Men ett uppbrott från EU på kapitalistisk grundval skulle antagligen betyda än större attacker för att förbättra den nationella ”konkurrenskraften”.

Krisen måste besvaras med kamp och ett socialistiskt program för jobb och välfärd. Arbetare och fattiga runt om i Europa har ett gemensamt intresse och måste kämpa tillsammans. Den gemensamma generalstrejken i främst Spanien och Portugal den 14 november ifjol visar vägen.
Den gemensamma kampen fordrar också en hög antirasistisk profil. Arbetarorganisationer och vänstern måste mobilisera mot alla försök till rasistiska splittring.
Ett socialistiskt program måste utgå från dagens Europa: Riv upp åtstramningspolitiken, planera för arbete åt alla, ta över banker och storföretag i offentlig ägo.
Detta är den enda politik som på allvar kan underminera stödet för högerpopulister och rasister.