Från tillväxt till valutakriser

Publicerad av

Tema: Världsekonomin

 (photo: World Economic Forum.swizzimage.ch/Photo by Christof Sonderegger)
 (photo: )

– Den rika världens centralbanker har ingen an­ing om hur de ska tämja det monster de skapat.
Så kommenterade affärstidningen the Economist orsakerna till den senaste veckans valutakriser och oro för världsekonomin.
”Monstret” är de tusentals miljarder dollar som centralbankerna har pumpat in i ekonomin sedan världskrisen bröt ut 2008-09. Det är en av orsakerna till att tillväxtländerna – Indien, Brasilien, Turkiet med flera – haft stark tillväxt.

Men politiken har inte skapat en stabil uppgång och den kan inte fortsätta hur länge som helst.
I veckan väntas USA:s centralbank, Fed, minska sina uppköp av statspapper och bostadslån ytterligare (efter en tidigare minskning i december). Det betyder att kapitalflödet vänder tillbaka till USA, vilket orsakade veckans valutakriser i Argentina, Turkiet med flera länder.
Ekonomer, politiker och spekulanter är oroliga. Aktiebörserna, som slog rekord ifjol, har fallit i en vecka.
Hur länge detta varar är omöjligt att säga. Kanske backar centralbankerna och fortsätter att föda ”monstret”. I vilket fall bevisas på nytt att världskapitalismen trätt in i en tid av instabilitet och i bästa fall svag tillväxt.

Den globala maktelitens årsmöte
– världsekonomiskt forum (WEF) – i schweiziska Davos präglades av pessimism och oro. Trots att delegaterna gjorde allt för att ge en bild av att det åtminstone fanns anledning till försiktig optimism.
Men flera talare, bland annat Japans premiärminister Shinzo Abe, drog paralleller till dagens situation och läget i världen för 100 år sedan och första världskrigets utbrott i augusti 1914. Andra talare varnade för att makthavarna står maktlösa inför den accelererande globala klimat- och miljökrisen och den amerikanske ekonomiprofessorn Larry Summers menade att världskapitalismen nu gått in i en ny fas av ”sekulär stagnation” – en lång period av låg eller ingen tillväxt, deflationstendenser och hög arbetslöshet likt den kris som paralyserat den japanska kaptalismen sedan början av 1990-talet.

Rapporter om den snabbt fördjupade valutakrisen Argentina och fortsatt stagnation i de så kallade tillväxtländerna la dessutom ytterligare sordin på stämningen.
Argentinas valutakris tog en ny dramatisk vändning i förra veckan när regeringen tvingades skriva ned pesons värde med 12,7 procent gentemot USA-dollarn.
Det var det största fallet på en dag sedan 2002 och kan följas av nya snabba ras efter att regeringen tycks ha gett upp försvaret av peson.
Samtidigt kom nya negativa rapporter från bland annat Kina som bidrog till att sprida oron till andra så kallade tillväxtländer.

”Tillväxtländer med stora underskott i bytesbalansen – bland dem flera fondspararfavoriter som just Turkiet och Sydafrika, liksom Indien, Ukraina och Brasilien, är sedan flera månader försedda med varningsmärkning. Dessa valutor föll redan i fjol efter den första signalen att USA:s centralbank blickade mot slutet för stödköpen av räntepapper, men bedöms vara känsliga för förnyad kapitalflykt i takt med att USA:s räntor väntas stiga i år. Politisk oro i länder som Ukraina, Turkiet och Thailand bidrar också till att investerare tappar sugen och flyttar kapital till Väst från Syd och Öst”, summerade tidningen Dagens Industri den 24 januari.
Valutaflykten från de så kallade tillväxtländerna har ackompanjerats av en i många fall kraftigt sjunkande tillväxt, vilket dämpar den redan svaga ekonomiska uppgången i världen.

Det handlar om strukturella förändringar i världsekonomin, inte konjunkturella fenomen. Tillväxtländer som Brasilien, Indien, Kina, Turkiet med flera kan inte längre fungera som oaser av tillväxt i en världsekonomi som stagnerar. År 2008 stod tillväxtländerna för två tredjedelar av tillväxten i världsekonomin, 2011 för hälften, för att året därpå falla under hälften och i fjol fortsatte nedgången. Häri finns förklaringen till varför världshandeln numera expanderar betydigt långsammare än tidigare. För första gången i modern tid håller världshandelns expansion inte ens jämna steg med den globala tillväxten. Under åren 1990-2008 växte världens BNP årligen med 3,2 procent och varje år ökade världshandeln med 6 procent i volym. Men sedan 2008 har världshandelns expansion i det närmaste halverats och ökat långsammare än den globala tillväxten.

Valutaflykten och det påföljande raset i värdet på tillväxtländernas valutor påminner om 1997-98 då valuta rann ut ur flera asiatiska länder och exempelvis Ryssland. Men läget är värre idag eftersom världsekonomin är betydligt svagare och saknar de tillväxtmotorer som då fanns i form av den två-siffriga tillväxten i Kina och den kreditfinansierade konsumtionsboomen i USA samt ett Europa i tillväxt. Det i sin tur gav möjlighet för de länder som drabbades av valutakriserna 1997-98 att exportera sig ur krisen.
Men att världshandeln nu växer betydligt långsammare än tidigare begränsar tillväxtländernas export till Väst som fortsatt är starkt beroende av inflödet av utländskt kapital.
Sammantaget betyder detta att den tilltagande ekonomiska, politiska och sociala oron i tillväxtländerna kan bli källan till ny global turbulens 2014.