Profit främst i frihandelsavtal mellan USA och EU

Publicerad av Arne Johansson

Tema: EU och EMU, Världsekonomin, Miljö, jordbruk och sjukdomar, Facklig kamp

Paul Murphy, CWI-medlem i EU-parlamentet, har länge riktat skarp kritik mot frihandelsavtalet TTIP. (foto: Mathieu Cugnot)
Paul Murphy, CWI-medlem i EU-parlamentet, har länge riktat skarp kritik mot frihandelsavtalet TTIP.

Har ni hört talas om TTIP? Det är i alla fall den osexiga benämningen på ett länge mörklagt men i högsta grad kontroversiellt transatlantiskt frihandelsavtal mellan USA och EU, som det nu förhandlas om. 

När tullhindren redan är praktiskt taget borta tar förhandlingarna mest sikte på att röja undan alla vinstbegränsande regleringar i vad som kan bli världens största frihandels­område. Medan kritiken på flera håll i Europa varit starkt växande från både miljörörelser, konsument- och fackliga organisationer, är det först nu som en yrvaken debatt har blossat upp i Sverige.

Paul Murphy, som är medlem i CWI och sitter i Europaparlamentet för RS irländska systerorganisation Socialist Party, har länge riktat frän kritik mot TTIP både inom EU-parlamentets internationella handelskommitté och i den offentliga debatten, som nu inför EU-valet (se paulmurphymep.eu).

– Sanningen är att TTIP kan bli en mardröm för arbetarklassen på båda sidorna av Atlanten. Det syftar till att lagstadga en kapplöpning mot botten mellan USA och EU när det gäller arbetsrättsliga, miljö- och sociala regelverk. 

USA:s livsmedelsindustri trycker enligt Paul Murphy redan på hårt för att EU ska tillåta genmodifierade grödor i EU. 

– Andra nyckelintressen för USA:s förhandlare är att öppna dörren för klortvättade kycklingar, kött från hormon- och raktopamin­uppfödda djur, tillägger han.

Allra mest kontroversiellt i förhandlingarna om TTIP är en föreslagen tvistlösningsmeknism, ISDS (Investor State Dispute Settlement), som ger storföretagen rätt att stämma stater som hotar deras vinstintressen på grund av lagar som till exempel gäller miljöskydd, matsäkerhet och arbetsrätt.

Ett varnande exempel på hur en liknande mekanism i det nordamerikanska frihandelsavtalet NAFTA har kunnat användas är oljebolaget Lone Pine Resources stämning av den kanadensiska delstaten Quebeq på 250 miljoner dollar för dess förbud mot fracking, som är en ny och miljöfarlig metod för hydraulisk uppspräckning av gas- och oljerika skifferlager i berggrunden med hjälp av vatten och kemikalier. 

Som Financial Times påpekar har EU självt använt en liknande mekanism för att stämma regeringen i Buenos Aires sedan Argentina förstatligat det spanska oljebolaget Repsol. Andra liknande exempel är svenska Vattenfalls stämning av Tyskland för de förluster som har orsakats av den tyska statens beslut att stänga av kärnkraften och Phillip Morris stämning av Australien för hårdare regler mot hur tobak får saluföras.

”Vem vill hamna i en juridisk tvist med någon av de världsomspännande globala giganterna? Vi är på väg mot ett globalt Metropolis. Ett paradis för storföretagen med en undervärld utan demokratiskt handlingsutrymme”, varnar Håkan Bengtsson i Dagens Arena, som också kritiserar den påfallande naivitet som även råder i de svenska fackens syn på handelspolitiken.

TCO:s tidigare chefsekonom Roland Spånt varnar också för att sätta någon som helst tilltro till alla glädjekalkyler om hur många jobb ett frihandelsavtal skulle skapa, vilket han helt avfärdar med att fler jobb i USA bara innebär färre i EU och tvärtom.

LO-toppens naivitet hamnade minst sagt i ett beklämmande fokus när Maria Rankka, tidigare vd i Timbro och nu vd för Stockholms handelskammare, den 15 januari lyckades få med sig LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson på en artikel till stöd för TTIP publicerad i San Francisco Chronicle! Vilket i februari följdes upp av en gemensam artikel till stöd för TTIP från LO, TCO och Saco. 

Sedan opinionen den senaste tiden tagit fart mot TTIP i flera europeiska länder och inte bara det tyska metallarbetarfacket IG Metall utan även den tyska regeringen har ställt krav på att tvistlösningsmekanismen ISDS inte ska tillåtas ingå i frihandelsavtalet, har både Karl-Petter Thorwaldsson och de svenska facken nu instämt i detta. 

Eller har de inte? I en ny och minst sagt otydlig artikel i Dagens Arena skriver Susanne Lindberg-Elmgren (LO), Thomas Jansson (TCO) och Åsa Ehinger Berling (Saco) att det är för tidigt att avfärda frihandelsavtalet. I artikeln förklarar de visserligen att ”förhandlingarna bör inriktas mot att inte inkludera ISDS i avtalet. Men (deras kursivering) om ett sådant system trots allt etableras, är det ett absolut krav att det blir rättssäkert (för vem, kan man fråga sig?) och öppet, inte inskränker staters demokratiska beslutsfattande (vilket det är själva syftet att likrikta) eller inskränker partsautonomin (vad är det?) och de fackliga rättigheterna.” 

Nejet till ISDS blev bara ett nej med förbehåll. Men då finns det, som Dagens Arena har gjort, goda skäl att påminna om hur det gick med alla försäkringar om att EU:s inre marknad inte skulle påverka svenska kollektivavtal och arbetsrätt.

EU-kommissionen har svarat på den växande kritiken mot TTIP med att utlysa en 90 dagar lång konsultationsrunda innan förhandlingarna återupptas, något som BusinessEurope kräver inte får bli nån sorts folkomröstningar om ISDS, som man anser måste behållas. EU:s chefsförhandlare Ignacio Garcia Bercero försäkrar också att EU än så länge står fast vid sitt ursprungliga mandat, som de fått även av Tyskland och som inkluderar tvistlösningsmekanismen ISDS.

Rättvisepartiet Socialisterna stödjer protesterna mot TTIP och menar att det är hög tid för alla fackligt aktiva och kampanjorganisationer som Folkkampanj för Gemensam Välfärd att reagera innan EU har tecknat bindande avtal om en ordning där storföretag kan stämma alla stater som vågar inkräkta på deras frihet med regler som inkräktar på deras allt överordnade vinstintressen. ■