”Det finns idag noll koll på vart pengarna tar vägen”

Publicerad av Per Johansson

Plats: Sundsvall Tema: SEKO

Avregleringar i kombination med minimala satsningar har gjort Sveriges spårväg till en av de mest eftersatta i hela EU. (foto: Flickr CC / peters452002)
Avregleringar i kombination med minimala satsningar har gjort Sveriges spårväg till en av de mest eftersatta i hela EU. (foto: Flickr CC / peters452002)

Efter Folkkampanjens torgmöte på protestdagen den 10 maj arrangerade Folkkampanjen i Sundsvall även ett offentligt möte med Åke Johansson från Tågupproret på temat: Dags att byta spår!

Åke är studieansvarig i SEKO Mellannorrland och även med i Tågupproret, som består av v SEKO-facket, Järnvägsfrämjandet och Miljöförbundet Jordens vänner. Tågupproret kräver bland annat att vinstkravet ska bort på järnvägen, att avregleringarna ska stoppas och flera andra krav för en bättre järnväg. Han berättar att fackets historia i frågan om avregleringarna inte är fläckfri. Dåvarande Statsanställdas Förbund var med och påbörjade avregleringen.
– Det var väldigt träffande då Ulf Adelsohn kallade järnvägen för en ”lekstuga”. Adelsohn är inte ensam om att ha fått sparken. Flera fackligt aktiva har fått det.
Under föredraget visar Åke hur resandet ökar i landet idag men att andelen resande på järnväg inte har ökat i någon nämnvärd takt. När det gäller godstransporter har de mest ökat på vägarna. Det sker också fler offentliga investeringar i bilvägar än på järnvägar.

– Sverige är det land som satsar minst på järnvägsunderhåll i hela EU. Nu finns också planer på att lägga ned regionala järnvägar.
Åke går igenom avregleringarnas och privatiseringarnas historia: 1988 separeras banverket från SJ, 1990 avregleras regiontrafiken, 1996 utsätts godstrafiken för konkurrens och så vidare.
– Sverige var först med att anta EU:s politik på det här området. Detta trots att vi inte ens var medlemmar, berättar Åke.
Idag är det riskkapitalister som äger många verksamheter. År 2010 blev det full konkurrens. Sverige har Europas mest avreglerade järnväg. Ett resultat av detta är att det sker ett ökat behov av administration. Sverige satsar minst pengar i Europa på järnvägen och av de pengar som satsas hamnar allt mer i administration och allt mindre kommer ut till själva järnvägsarbetet.
– Det finns noll koll på var pengarna tar vägen! säger Åke.

Det finns idag minimal tid för reparationsarbetet längs järnvägarna. Det får inte störa trafiken. Stress och stora risker i arbetet längs järnvägarna är vanligt. Ett år dog 7 anställda. Orsaken är att säkerheten offras då de stressas att försöka göra reparationer medan tågen är i trafik på banorna.
Problemen under vintertid är kanske mest uppenbara. Till exempel hade Infranord ett 20-tal plogmaskiner, men när de blev av med sträckor i upphandlingar skrotades dessa plogar. De nya bolagen hade inga. Det är en anledning till problemen och vid ett tillfälle har man plockat ut och använt plogar från järnvägsmuseum.
Problemen som skapats på järnvägen har lett till att allt mer gods transporteras på väg. Transporternas andel av koldioxidutsläppen är större i Sverige än i övriga OECD-länder. Klimatpolitiken borde därför vara en stor anledning att satsa på järnvägen. ■