Åtstramning och brist på alternativ har banat väg för extremhögern

Publicerad av Per-Åke Westerlund

Tema: EU och EMU, Kamp mot rasism och nazism

Nigel Farage, partiledare för UKIP.  Bristen på verkliga socialistiska alternativ har gett de rasistiska, högerpopulistiska och nazistiska partierna utrymme. (foto: Jennifer Jane Mills / Flickr CC)
Nigel Farage, partiledare för UKIP. Bristen på verkliga socialistiska alternativ har gett de rasistiska, högerpopulistiska och nazistiska partierna utrymme.

Extremhögern ökar från 50 till 77 mandat i EU-parlamentet. Nynazistiska partier från Grekland, Ungern och Tyskland tog mandat. Det är en mycket allvarlig varning och samtidigt en hård dom mot de styrande partierna.

Större delen av ökningen stod två partier för, Front National i Frankrike och UKIP i Storbritannien. De ökade med 21 respektive 11 mandat och båda blev största parti i sina länder. Front National blir nu EU-parlamentets fjärde största parti.
Både Front National och UKIP har profilerat nationalism och EU-motstånd i sina kampanjer. En politik ”av fransmännen, för fransmännen och med fransmännen” var frontledaren Marine Le Pens budskap. Frankrike har en arbetslöshet på över 10 procent under både höger- och S-regeringar, vilket i brist på ett starkare vänsteralternativ banade väg för Le Pen.
UKIP vill att Storbritannien lämnar EU och fick under valrörelsen stöd av kvällstidningarnas hets mot ”social turism” från andra EU-länder. Rasistpartierna har fått hjälp av att traditionella partier i både Frankrike och Storbritannien också hetsat mot EU-medborgare, i synnerhet romer från Bulgarien och Rumänien.

En mycket hård kritik mot EU kombinerat med partiernas traditionella rasism är det som gav störst framgångar för extremhögern. Dansk Folkeparti blev största parti i det danska EU-valet, med en ökning från två till fyra mandat. FPÖ i Österrike fick också över 20 procent av rösterna. Sannfinländarna ökade också och har nu liksom Sverigedemokraterna två mandat.
Bilden är inte entydig. Vissa andra rasist- och extremhögerpartier gick bakåt, som nederländska PVV, belgiska Vlaams Belang och italienska Lega Nord. Några partier åkte också ur parlamentet: SNS (Slovenien), Ataka (Bulgarien), brittiska BNP och Storrumänska partiet från Rumänien.

Tre nazistiska partier tog mandat. Det grekiska nazistpartiet Gyllene Gryning fick 9,4 procent och tog två mandat. Partiet tilläts ställa upp trots partiledningens bevisade inblandning i det politiska mordet på artisten och antirasisten Pavlos Fyssas.
I Tyskland gav ändrade valregler möjlighet för NPD att få en plats i parlamentet. Den tyska motsvarigheten till Säpo beskriver NPD som rasistiskt och antisemitiskt. Partiet står för massutvisningar av 12 miljoner ”icke-tyskar” ur landet.
I Ungern blev Jobbik näst största parti och behåller sina tre mandat. Jobbiks väpnade garde är ökänt för sina attacker på romer och för sin antisemitism.
Filmaren Csaba Czinkoczky beskriver situationen i Ungern: ”...tre miljoner fattiga som väljer mellan att köpa mat eller att värma huset, och man ser ingen väg framåt... Man vill ha enkla lösningar. Man har inte tänkt på vanligt folk då man privatiserat, och det har lett till stora klyftor och svår fattigdom. För judarna och de 800 000 redan svårt isolerade och fattiga romerna i Ungern är situationen allt mer trängd... Man talar om judar och romer som att de  ’lever som parasiter’ och om Ungerska nationens storhet”. (Aftonbladet 26 maj).

Ansvaret för denna utveckling delas av EU och dess storföretag, som drivit på för privatiseringar och nedskärningar, och av det ungerska regeringspartiet Fidesz, som är ett systerparti till Moderaterna i Sverige. Fidesz driver samma sorts ungerska nationalism som Jobbik.
Rasistpartierna och extremhögern lyckades suga upp det enorma missnöjet och bitterheten med massarbetslöshet, sänkt levnadsstandard och EU:s stöd till bankerna. Arbetslösheten har ökat med 10 miljoner till 26 miljoner sedan år 2008. EU är i en djup kris, liksom de flesta av de socialdemokratiska och moderata partier som genomfört de extrema åtstramningarna för vanligt folk samtidigt som de gett tusentals miljarder kronor till bankerna.

En fara med framgångarna för rasistpartierna är att det kan ”smitta av sig på de partier, tankesmedjor och proffstyckare som många gånger inspireras av den franska och engelska debatten”, skriver Expo i sin valanalys. I Storbritannien har Labour och det Konservativa partiet redan i panik talat om att höja rösten om invandringen.
Rasistpartiernas framgångar är dock inte stabila. EU-valet utspelade sig i en speciell konjunktur, med en svacka i klasskampen och i flera länder svaga vänsteralternativ. Även i Sverige är V:s och FI:s uppgång större än SD:s.

Förvirrade och besvikna väljarskaror har rört sig högerut. Men ett verkligt kämpande socialistiskt klassalternativ till vänster skulle kunna samla stöd, även bland en del som nu röstat på extremhögern, och mobilisera mångdubbelt fler än dagens vänsterpartier. Vänsteralternativ med en politik mot åtstramningarna, klyftorna och arbetslösheten, för gemensam kamp mot kapitalets och bankernas regeringar och EU, mot rasism och nationalism, är det som kan erbjuda en väg framåt. ■