Dans på en matta av könsroller

Publicerad av Raymond Ohlson

Tema: Recensioner

Let’s talk about gender lyfte den feministiska kampen till att handla om kampen för lika rättigheter, så som den borde. (foto: )
Let’s talk about gender lyfte den feministiska kampen till att handla om kampen för lika rättigheter, så som den borde. (foto: )

Till skillnad från hur ofta, eller rättare sagt sällan, jag går på gymnasiets slutproduktioner eller recenserar dem är det oftare vi ser kulturella inslag som utmanar könsroller eller maktstrukturer. Nu fick jag tillfället att se en dansföreställning av två elever som tar studenten från Luleås gymnasium.

Alba Rask från estetiska programmet dans och Sam Huczkowskis från estetiska programmet media stod bakom succén som heter Let’s talk about gender.
Trots att jag inte skulle kalla mig själv för någon danskännare alls kan jag påstå att dansen stampade in satiriska bilder av könsroller hela vägen från scenen in i samhällsdebatten.
Produktionen lyfte den feministiska debatten från ”manshat” eller ”vänsterextremism” till att stå för kamp för lika rättigheter, så som den borde.

Bortsett från ett intro med dansare iklädda strap-ons (löspenisar) till avslutet med samma dansare avklädda på scen var inte bilderna av könsroller upphängda på scenografi eller kostym. Dansarna lyfte hela föreställningen genom att med enbart kroppsspråk och det estetiska uttrycket gestalta, utmana och slänga en känga till könsmaktssamhället.
Ord som genialt, underbart och efterlängtat kommer upp i mitt huvud direkt efter att föreställningen avslutats, ett intressant och spot-on-framställande som befäster estetikens viktiga plats i samhällsdebatten.
Förutom dansen innehöll föreställningen ett tal om varför feminismen är viktig och vilken plats kampen för jämställdhet kan ha i en människas liv. Därtill visas en svartvit film med ett tydligt normkritiskt budskap, en film som påminner mig om musikvideor innan 2000-talet, då budskapet i videon hade samma vikt som musiken.

Att föreställningen verkar ha varit fullsatt under alla föreställningar är fullt förståeligt då den inte bara spränger gränser, är provokativ eller väcker debatt utan även är ett konstnärligt mästerverk. Hade jag kunnat se den igen hade jag gjort så, utan tvekan – och även släpat med mig alla jag känner. ■