Var fjärde EU-invånare fattig

Publicerad av

Tema: EU och EMU

År av nedskärningar, mass­arbetslöshet och sänkta löner har resulterat i att 123 miljoner människor i EU – var fjärde invånare – har sjunkit ned i fattigdom enligt FN:s arbetslivsorganisation ILO. År 2008 uppskattade ILO att 116 miljoner EU-invånare var fattiga. Som fattig räknas de vars inkomster understiger 60 procent av medianinkomsten (den inkomst som ligger i mitten av skalan).
ILO slår också fast att åtstramningspolitiken varken har lett till fler jobb eller ökad ekonomisk tillväxt, utan bara gjort det värre. Återkommande stålbad har rivit upp stora och under kapitalismen irreparabla hål i det sociala skyddsnät som skulle lindra den ekonomiska krisens verkningar.
”Fattigdomen i Grekland steg till en historiskt hög nivå 2013. Mer än 35 procent av befolkning är fattig. Många familjer befinner sig en situation där de helt saknar tillgång till det absolut nödvändiga. Fackliga aktivister menar att befolkningen är drabbad av en medveten skapad fattigdom”, skriver ILO.
Ingen statistik eller siffror kan fullt ut beskriva den sociala krisens djup och omfattning. I Spanien finns det idag två miljoner hushåll där ingen har ett jobb. Spanien har sedan den globala kapitalistiska krisen slog till 2008 blivit det land med den näst högsta barnfattigdomen i EU (i Rumänien är den högst). Nära ett av tre spanska barn är fattiga eller löper stor risk att bli fattiga, enligt hjälporganisationen Caritas. Samtidigt med att barnfattigdomen ökat har den spanska regeringen skurit ned familjestödet (inklusive motsvarande barnbidrag) med nästan en femtedel.
Sedan 2008 har antalet arbetslösa i EU blivit 10 miljoner fler. Jobbkrisen kan beskrivas i att antalet arbetslösa är nära 26 miljoner och antalet lediga jobb drygt 2 miljoner.
De jobb som tillkommer är i regel osäkra, lågavlönade jobb samt sällan på heltid. Fler osäkra jobb istället för heltidsjobb med en lön som det går att leva på betyder att den nuvarande ekonomiska uppgången förblir svag.

Det senaste EU-valet blev till ett protestval mot det etablissemang som förenas i EU och dess högerpolitik.
Utan tydliga vänsteralternativ blev EU-valet i flera länder en framgång för högerextrema partier som förenar rasism med anti-EU-retorik. EU-valet var en varning som måste följas upp av upptrappad kamp mot rasism, högerpolik och den marknadens diktatur som härskar i EU. Det är endast genom beslutsam organiserad masskamp på såväl nationell som alleuropeisk nivå som arbetarna och de unga kan vinna framgångar. Den kampen blir i sin förlängning till en utmaning av kapitalets EU och EMU.
En ny politisk kurs kräver nya regeringar som är beredda att slita sönder EU:s och eurons tvångströja och som står upp för ett socialistiskt svar på krisen i form av bankförstatligande, kapitalkontroll och vägran att betala skulden, vilket inte är möjligt utan nya socialistiska arbetarpartier och stöd från en alleuropeisk kamp. ■