Omänskliga villkor för utländska lastbilschaufförer

Publicerad av Stefan Lundqvist

Plats: Mariestad, Ludvika, Jönköping, Vaxholm Tema: EU och EMU, Facklig kamp

På stora rastplatser som Euro Stop måste lastbilschaufförer laga mat på spritkök och sova i sina lastbilar. (foto: Brorsson / Wikimedia Commons CC)
På stora rastplatser som Euro Stop måste lastbilschaufförer laga mat på spritkök och sova i sina lastbilar.

Lastbilschaufförer som lever månader i sina lastbilshytter, lagar sin mat på spritkök och tvingas försaka sina familjer i under lång tid.  Denna baksida av EU:s nyliberala politik där kollektivavtal är handelshinder skildrades utmärkt i förra veckans Uppdrag granskning – sommar.

I programmet följer reportern Jorun Collin upp sitt och Michael Syréns reportage Svenska vägar – utländska chaufförer från förra året. Det inleds med en dieselstöld från en obemannad bensinmack i Mariestad. Rumänska chaufförer grips och deras historia till polisen avslöjar en grym verklighet med maximalt pressade kontrakt mellan åkerier och speditörer som alltid i slutändan ska bäras upp av arbetaren, lastbilschauffören. 

Chaufförerna berättade om minimala löner samtidigt som de många gånger själva tvingas att lägga ut för tankningen av lastbilarna. Enligt polisen var det inga förhärdade kriminella utan ”bonnpojkar” som erkände direkt – de såg ingen annan lösning på hur de skulle få fram bränsle till sin lastbil för en transport för ABB mellan Ludvika och Iran.

Chaufförerna kommer från länder som Estland, Lettland, Polen, Rumänien, Bulgarien och Makedonien. Länder med lägre levnadsomkostnader än i Sverige men också med en hög arbetslöshet och låga löner. Åkeriernas branschorganisation har räknat fram 111 kronor per mil som en absolut minimikostnad för att kunna betala drivmedel, lastbil och lön för en svensk chaufför. 

När en reporter som utger sig för att vara en ny åkare, med dold kamera och mikrofon, ger ett anbud på 115 kronor per mil till stora speditörer (lägger ut transporter på åkerier) som NTEX och Schenker möts han av skratt. De berättar för honom att med bulgariska chaufförer kostar det 80 kronor milen, med lettiska 65 kronor milen, med tjeckiska 52 kronor milen. 

Reportrarna berättar att de blivit varnade av såväl åkerierna som facket för att intervjua de utländska chaufförerna. Det kommer på skam då de istället blir varmt mottagna när de söker upp dem på stora parkeringar som Euro Stop i Jönköping. I lastbilshytter och vid matlagning mellan tradarna vill de berätta. Många vill inte visa sitt ansikte för risken att förlora sitt jobb. En svensk lastbilschaufför hade i snitt 24 000 konor brutto i månadslön 2013. På det ska också läggas sociala avgifter. De utländska chaufförerna avslöjar sina löner som är allt mellan 6 000 – 12 000 kronor i månaden. 

Ett nystartat åkeri i ett baltiskt land, Dinostar, erbjuder nu filippinska chaufförer med en månadslön på 5 300 kronor plus mat­ersättning. En del vittnar om att de betalas per kilometer vilket är förbjudet inom EU. Det innebär att de inte får betalt när de lastar av eller väntar på nytt uppdrag. 

Uppdrag granskning säger att åkerierna inte bryter mot lagen – men ställer frågan: är det okej att det ser ut så här? Under Vaxholmskonflikten 2004-2005 rasade borgerlig media och politiker mot att fackförbundet Byggnads tog strid för lika löner och lika villkor vid ett skolbygge. Det lettiska byggföretaget L&P Baltic Bygg AB vägrade att skriva på ett svenskt kollektivavtal för sina arbetare och facket svarade med blockad. EG-domstolen gav sedan i den så kallade Lavaldomen arbetsgivarna rätt att konkurrera med dumpade löner och facket fick betala skadestånd till företaget.

Schenkers presschef säger att från att tidigare ha legat på 80 procent körs idag bara 50 procent av deras lastbilstrafik på utlandet av svenska chaufförer. Utvecklingen eskalerar idag snabbt i samma riktning. 

260 000 arbetar i transportbranschen i Sverige. Nu konkurreras jobb bort med lönedumpning och skatteinkomster försvinner ut ur landet. Samtidigt ser de utländska chaufförerna ingen annan väg att försörja sina familjer än att ta det som erbjuds. Hyror, mat, kläder, sjukräkningar med mera måste betalas. För slavlöner tvingas de försaka livet hemmavid, barnens uppväxt med mera för ett ensamt liv bakom ratten månad efter månad. 

Vilka tjänar då på detta, frågar sig Uppdrag granskning. Och svaret är de stora företag som till exempel Axfood, Volvo och IKEA som pressar fram de billiga transporterna och sedan håvar in miljardvinster. Hyckleriet bländar tittaren då alla deras kvalitets- och etikdokument läses upp i programmet.  

Vad har hänt sedan programmet sändes 2013? Reportern Jorun Collin har pratat med de stora speditörerna och konstaterar att de svarar med allmänna fraser men inte gör något – ”vi ställer krav och arbetar ju alltid med våra kvalitetsdokument”.  Flera ”seriösa” åkerier med kollektivavtal till sina chaufförer hörde av sig till redaktionen och var mycket bekymrade över möjligheterna att överleva i framtiden.

Facket Transport driver krav om ett utökat beställaransvar för att få bort att speditörer lägger ut jobb till priser som omöjligt kan göras inom ramen för gällande lagar och regler. De kräver också som många andra fack idag att huvudentreprenören görs ansvarig då man även i transportbranschen skapar långa kedjor av underentreprenörer där alla skyller ifrån sig.

Transport kommenterade 2013 programmet med att de prioriterar goda arbetsvillkor för chaufförerna, miljön och trafiksäkerheten. ”Med dagens lösning kan vi inte garantera någon av dessa punkter. Det enda som kan garanteras är billiga transporter”. 

Programmet finns att tittas på i SVT Play. ■