Husby synar rödgrönrosa styret

Publicerad av Arne Johansson

Tema: Husby- och Järvalyftet

Husbykravallerna var ett utlopp av frustration över bristen på satsningar i området och en konstant dränering av resurser från förorten. Verkliga åtgärder krävs. (foto: )
Husbykravallerna var ett utlopp av frustration över bristen på satsningar i området och en konstant dränering av resurser från förorten. Verkliga åtgärder krävs.

Medan riksdagsvalet resulterade i en svag S-MP-regering är förhoppningarna om den nya “rödgrönrosa” majoriteten i Stockholms stad större.
Nu på torsdag den 20 november har de boende och aktiva i Norra Järva Stadsdelsråd bjudit in tre av de nya S- och V-borgarråden och en MP-politiker till en utfrågning i Husby träff för att syna vad det nya styret kan innebära för till exempel Husby som i maj förra året skakades av kravaller.

I den rödgrönrosa plattformen, ”Stockholm – en jämlik och hållbar stad”, och den budget som föreslagits för 2015 finns en hel del vällovliga målsättningar, samtidigt som de nyliberala marknadsmodellerna av allt att döma består.
En av de viktigaste uppgifter som först slås fast är att bryta utvecklingen där en allt lägre andel av eleverna klarar grundskolan och blir behöriga till gymnasiet. Det ska främst ske med ökade resurser till mindre förskolegrupper och klasser samt fler förskolepedagoger och lärare. Även högre ambitioner för vuxenutbildningen utlovas.
Men hur stor är satsningen? ”Skolsvek” kallas den av det förra skolborgarrådet Lotta Edholm (FP), som inte har varit sen att gissla de rödgrönrosa för att de utökade resurserna till både lågstadiet (3,1 procent) och skolan är en mindre ökning än Alliansens under valåret 2014, om pengarna till ökade lärarlöner räknas. Efter alla valtal om behovet av att också höja lärarnas löner innehåller de rödgrönrosas ökade resurser till skolan inga nya medel till detta för 2015.

Husbygårdsskolan hör till de 17 fokusskolor i Stockholms stad, som även Alliansen sett sig pressade att öka den socioekonomiska kompensationen till efter en långvarig och nedåtgående spiral, där det fria skolvalet har skingrat hälften av Husbyskolans lokala elevunderlag. Att skolan trots detta har lyckats bäst av alla skolor i Stockholm med att vända de extremt svaga resultaten från 55 till 73 procent behöriga till gymnasiet gläder Husbys elever och föräldrar.
Om grundproblemet med den kraftigt segregerade skolan i det ”fria skolvalets” huvudstad Stockholm har de rödgrönrosa i stadshuset ingenting att säga. Ett omvänt systemskifte lyser med sin frånvaro.

Problemet kan illustreras med att Fryshuset nu, utan att någon har funderat på konsekvenserna för den kommunala skolan, planerar att öppna en konkurrerande högstadieskola i Husby nästa höst.
Bättre vore det, som stadsdelsrådet argumenterat för, att stärka den befintliga skolan parallellt med en satsning av Fryshuset, i samarbete med Komvux eller någon folkhögskola, på kompletterande utbildningar för de cirka 2 000 arbetslösa unga i Järvaområdet som missat gymnasiet eller inte ens klarat behörighetskraven till gymnasiet.
I ett område där många föräldrar har problem med svenska språket är det också särskilt viktigt med ett bra samarbete mellan förskolor, skolan och Kulturskolan. Även det försvåras av alla privatiserade förskolor med pendlande elever och konkurrens om skolpengar.
Ändå finns det flera positiva signaler. Fler lärare och vuxna i skolan och fler socialsekreterare som kan möta krisen inom socialtjänsten är två. Och Clara Lindblom (V) som nytt borgarråd för äldre- och personalfrågor utlovar både en översyn av LOV (Lagen Om Valfrihetssystem), generösare biståndsbedömningar, 70 miljoner kronor för höjda löner till lågavlönade barnskötare och uskor samt en personalpolitik för rätt till heltid, fasta anställningar som norm och borttagande av delade turer.
Däremot blir det hårt kritiserade övervakningssystemet Paragå, som det finns ett hemtjänstuppror emot, kvar under överskådlig tid.

Efter 15-20 år av otillräckliga satsningar behöver Stockholm tusentals fler anställda i förskolor och skolor, vård och omsorg, kollektivtrafiken och byggsektorn.
När så många unga runt Järva idag går utan både gymnasiekompetens eller ens behörighet till gymnasiet och med små chanser till jobb, och därför saknar både pengar och bostad, skapas den sorts frustration som bidrog till förra årets kravaller i Husby.
Och det var i frustrationen över detta läge som Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och andra aktiva i Nätverket Järvas Framtid direkt efter kravallerna började planera för uppbygget av stadsdelsrådet som ett proaktivt förortsråd, parallellt med en kampanj för att öppna den stängda Dalhagsskolan som ett all­aktivitetshus. Med det avsågs ett centrum för demokratiska mötesplatser, kultur, idrott och meningsfull fritid, liksom för lokalt utvecklingsarbete och kompletterande utbildningar.

För Husbyborna, som sedan 2007 tvingats till omfattande strider för att besegra idiotiska planer på rivningar och lyxrenoveringar och en strukturplan med rivna gångbroar och uppbruten trafikseparering med mera, är den rödgrönrosa plattformens hänvisning till de ”starka krafter för att utveckla staden som finns i lokalsamhället” en mycket positiv signal.
Vänsterpartiets nya Bostads- och demokratiborgarråd, Ann-Margrethe Livh, som också blir ordförande i såväl Svenska Bostäder och Familjehem som i Bostadsnämnden, lovar nu att starta en mängd processer och samtal.
”Hur visar vi att det nya styret är på plats för människor som känt sig överkörda i 8 år? Hur kan vi hjälpa till att stärka det lokala föreningslivet? Hur kan vi ge stöd åt lokala rörelser och initiativ? Hur renoverar vi allmännyttan utan att de som bor där idag tvingas flytta?”, frågar hon och säger: ”Personalen ska få mer att säga till om, hyresgästerna, spontanidrottarna, gatukonstnärer och lokala rörelser”.
Även i stadsbyggnadsfrågor utlovas en utökad och tidig medborgardialog. Kanske rentav försök med omvända planprocesser? Nya metoder ska testas i syfte att öka inflytandet och inkludera fler i processen.
Det är besked som omedelbart kan testas i till exempel den pågående Centrumförnyelsen i Husby och samrådet om de upprörande planerna på en ny stor begravningsplats på Järvafältets viktigaste friluftsområde.
Mot bakgrund av Stockholms bostadskris är också löftet om ett stärkt boendeinflytande och fördubblat byggande till 2017 med     40 000 nya bostäder till 2020 tydliga framsteg. Minst hälften ska vara hyresrätter och prioritet ges för bostäder till unga, studenter och personer med svag ställning på bostadsmarknaden.
Det första positiva beslutet som redan har fattats var att stoppa ombildningar av allmännyttan. Sänkta inkomstkrav och möjlighet till kompiskontrakt ska också öka möjligheten för låginkomsttagare att få en bostad.

Men i Stockholms nya bostadspolitik saknas i grunden ett antikapitalistiskt och socialistiskt perspektiv. Även med Vänsterpartiets mest sympatiska politiker i spetsen kommer allmännyttan i Stockholm att beskatta hyresgästerna bakvägen genom alltför höga hyror och stora aktieutdelningar till Stockholms stadshus AB. Inte heller finns det några förslag som syftar till att bryta beroendet av byggföretagens groteska vinstintressen.
För ett Stockholm som verkligen bryter upp från det nyliberala systemskiftet och återtar en demokratiskt utvecklad välfärdspolitik i egen regi krävs en massiv och socialistisk rörelse underifrån. ■