Stoppa kapitalets TTIP-avtal

Publicerad av Robert Bielecki

Tema: EU och EMU, Sveriges ekonomi

En så kallad  flashmob mot TTIP i Dortmund. I flera europeiska länder har protester ägt rum mot TTIP, men i Sverige lyser kampen hittills med sin frånvaro. (foto: campact / Flickr CC)
En så kallad flashmob mot TTIP i Dortmund. I flera europeiska länder har protester ägt rum mot TTIP, men i Sverige lyser kampen hittills med sin frånvaro. (foto: campact / Flickr CC)

Det av svenska fack tämligen okritiserade TTIP, frihandelsavtalet mellan USA och EU, innebär en allvarlig inskränkning av arbetares rättigheter. Nu visar nyläckta dokument att ett sådant avtal också skulle innebära att en återkommunalisering av välfärden blir nästintill omöjlig.

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson har gång efter annan uttalat sig positivt om TTIP, och i förra veckan manade han EU-topparna i Bryssel att skynda på avtalet. ”Alla frihandelsavtal gynnar Sverige”, sa Thorwaldsson ogenerat till Svenska Dagbladet den 11 mars.

Detta även efter att nyläckta dokument från EU-kommissionen visar att en återkommunalisering av välfärden i princip skulle omöjliggöras. Det beror på att verksamheter som offentlig sjukvård faller inom TTIP:s tvistelösningsmekanism, ISDS, som ger företag rätt att stämma stater utanför det nationel-
la rättssystemet.

Amerikanska och kanadensiska företag som har tagit sig in på välfärdsmarknaden kan alltså stämma den regering som skulle få för sig att återkommunalisera verksamheterna.

Men det är inte enbart välfärdsverksamheter som är i farozonen, utan såväl djurskydd, arbetarskydd och klimatfrågor som socialförsäkringar och elsäkerhetsarbete – helt enkelt det mesta – kan komma att bli frågor där storföretagen har vetorätt.

Thorwaldsson menar vidare att avtalet måste slutas innan TTP – avtalet mellan USA och de ostasiatiska länderna – sluts. Han hävdar att TTIP är ”mer löntagarvänligt” (!) och att avtalet därför måste slutas innan TTP för att ”få igenom si-na krav på arbetsrättssidan”.

Såväl TTIP som TTP är frihandelsavtal vars syften är att gynna makteliten, storföretagen och kapitalisterna. Båda avtalen förhandlas fram av hundratals ”rådgivare” från storföretagen tillsammans med representanter från olika stater. TTP har beskrivits som ”NAFTA på steroider” (NAFTA är ett frihandelsavtal mellan USA, Kanada och Mexiko).

TTP omdefinierar företag som ”företagsstater” och likställer dem alltså med nationalstater för att öppna upp för möjligheten att stämma dessa om de försöker inskränka på deras rätt till ”frihandel” (alltså deras rätt att få ut så mycket som möjligt i vinst). Tidigare frihandelsavtal har redan visat sig vara katastrofala för arbetarklassen. År 2012 stämde det franska företaget Veolia Egypten eftersom landet hade beslutat att höja minimilönen.Företaget Ethyl stämde Kanada för att ha förbjudit ett skadligt tillsattsmedel i bensin, MMT. Ethyl fick ut 13 miljoner USA-dollar i skadestånd från den kanadensiska staten och kan fortsätta att sälja bensin med MMT.

Hela 365 miljoner USA-dollar har olika storföretag kasserat in genom att stämma regeringar, ofta i fattiga länder. Ytterligare hela 13 miljarder USA-dollar har krävts i skadestånd i fall som ännu inte har avgjorts inom ramen för NAFTA, CAFTA (frihandelsavtal i Centralamerika) och PFTA (frihandelsavtal med Peru).

Frihandelsavtalen är inget annat än verktyg för att lägga än mer makt i storföretagens händer. I flera europeiska länder har facken rustat till strid och protester mot TTIP, men i Sverige lyser motståndet med

sin frånvaro. Vad som behövs är att gräsrötterna i fackföreningar rustar till strid även i Sverige och län-kar samman den kampen med kampen mot vinster i välfärden, mot otrygga anställningar, mot högerpolitikens nedskärningar och privatiseringar – för rätten till heltid och en skälig lön som det går att leva på under värdiga arbetsvillkor.

Vidare behövs det en enad gräsrotskamp för att de arbetarfientliga handelsavtal som redan finns rivs upp och att kontrollen över arbetsplatser och de ekonomiska institutionerna ställs under arbetarklassens demokratiska kontroll och styre för att ekonomin ska kunna planeras utifrån behoven och inte utifrån exploatörernas (kapitalisternas) vinstintressen.

Utbyte av varor och tjänster, handel, måste ske utifrån de behov som finns och på lika villkor, något som är oförenligt med kapitalismen. Bara på grundval av en global socialistisk samhällsomvandling kan detta uppnås. ■