Gör kollektivtrafiken gratis

Publicerad av Ammar Khorshed

Plats: Stockholm

Bara om du tjänar över 73 000 kronor i månaden blir en skattefinansierad kollektivtrafik en förlustaffär. (foto:  Storstockholms Lokaltrafik / Flickr CC)
Bara om du tjänar över 73 000 kronor i månaden blir en skattefinansierad kollektivtrafik en förlustaffär.

Alliansen i Stockholms läns landsting planerar nu en dramatisk höjning av avgifterna i kollektivtrafiken och att trappa upp jakten på plankare. Uppemot 950 kronor i månaden kan ett SL-kort komma att kosta nästa år.
Det är tvärtemot vad som skulle krävas för ett rättvist och hållbart resande. Avgiftsfri kollektivtrafik är nödvändigt för att ge alla tillgång till staden och motverka den orättvisa sociala segregationen.

Trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons (M) förklarar att landstingets ekonomi är körd i botten och drar i ”nödbromsen” för kollektivtrafiken: Indragen trafik, uppskjutna investeringar och höjda avgifter. ”Färre bussar, tunnelbanetåg och pendeltåg kommer att transportera fler människor. Det kommer att bli trångt, mycket trångt”, sammanfattade Aftonbladets ledarskribent Eva Franchell den 15 mars.
Avgiftsutvecklingen i Storstockholms lokaltrafik (SL) har varit extrem under flera decennier. Mellan år 1990 och 2010 har det inflationsjusterade priset för SL-kortet ökat med 182 procent. En avgiftshöjningen från dagens 790 till 950 kronor skulle innebära ytterligare 17 procents höjning sedan år 2010.
Få av oss som är beroende av kollektivtrafiken har fått motsvarande inkomstutveckling, vilket innebär att resandet åstadkommer allt större hål i plånboken.

Resandet med kollektivtrafiken är till största delen en nödvändighet för att ta sig till jobb, utbildning och andra sociala aktiviteter. Kollektivtrafikens funktion är inte bara samhällsnyttig, utan faktiskt samhällsnödvändig. Det är nödvändigt att många pendlar kollektivt till sina arbeten för att samhällsekonomin ska fungera, men också för att vägtrafiken i annat fall helt och hållet hade korkat igen. Nyttan av kollektivtrafiken är samhällelig och samhället borde självklart också finansiera den gemensamt och rättvist.
Landstingsmajoriteten skyller krisen i kollektivtrafiken på plankare, samtidigt som den blankt har sagt nej till att delar av intäkterna från trängselskatten ska gå till kollektivtrafiken. Istället kommer trängselskatteintäkterna att helt och hållet och under många decennier framöver finansiera det vansinniga 45 miljarder kronor dyra motorvägsprojektet Förbifart Stockholm.
SL menar att man behöver dra in ytterligare 1 miljard kronor om året i intäkter. Trafikförvaltningen och Tamsons hävdar att plankandet kostar 250 miljoner kronor om året, men utgår ifrån att alla som plankar i annat fall hade betalat, vilket är felaktigt. De får uppläxning av landstingets revisorer som förklarar i DN den 4 mars att beloppet bara är en gissning.

SL, med Alliansen i ryggen, vill nu ta till hårdhandskarna mot dem som åker utan biljett genom att öka antalet kontroller uppbackade av ordningsvakter och polis samt höja tilläggsavgifterna. Kontrollanterna ska inte längre vara ”vänliga”, ”serviceinriktade” och ”det ska inte längre handla om att fria hellre än fälla”, skriver DN.
Mest kontroversiellt är att jakten på plankare nu omsätts i en klappjakt på fattiga. Kontrollerna kommer främst att förläggas till de stationer och tunnelbanelinjer där man tror att flest plankar, vilket sammanfaller med de fattigare områdena.
Trafiknämndens färska Lägesrapport om fusket i SL-trafiken år 2014 reflekterar inte ens över att en förklaring till plankningen är att många inte har råd med SL:s dyra priser.
Repression och hårdare tag ska främst sättas in på den röda linjen söderut och den blåa linjen mot Järva, där det sociala utanförskapet är som störst. Högerpolitikens alternativ för dem som inte har råd med ett tusen kronor dyrt SL-kort är isolering i förorten eller att ständigt leva med oron att bli gripen och bötfällas av poliser, vakter och kontrollanter.
Tamsons erkänner i DN att han inte tror att jakten på plankare tryggar SL:s ekonomi. Istället motiveras upptrappningen med att plankning ”skapar berättigad irri­tation hos be­talande rese­närer” och att det är viktigt att ”ta ansvar för det gemensamma”.
Men det är Alliansens politik som inte tar ansvar för det gemensamma. Istället har man slumpat bort gemensam egendom som vårdcentraler, hemtjänst, skolor, förskolor och äldreboenden till privata profitörer och planerar nu för att privatisera ett akutsjukhus.
Tamsons inser att SL:s problem beror på att inte tillräckligt många åker kollektivt. Men att bygga Förbifart Stockholm samt att höja SL:s avgifter och dra ner på trafiken skulle locka ännu fler att välja bilen istället.
Exempel visar att en avgiftsfri och skattefinansierad kollektivtrafik både är mer rättvis (skatt, till skillnad från avgift, betalas mer efter förmåga) och leder till att fler väljer att åka kollektivt och därmed miljövänligt.

I Tallinn infördes avgiftsfri kollektivtrafik år 2013 efter en folkomröstning. Trenden med ökande privatbilism bröts och det kollektiva resandet ökade direkt med 3 procent (Cats, Reimal och Susilo, 2014).
På sikt kommer sannolikt effekten att bli ännu större. Inte minst ökade resandet bland fattiga och arbetslösa, vilket kan bidra till att motverka det sociala utanförskapet.
Även i Sverige har liknande försök gjorts, exempelvis i Avesta från år 2012. Utvärderingen ett år senare visade att bussresandet hade ökat med hela 80 procent och koldioxidutsläppen hade minskat med 40 ton per år. 39 procent av bussresorna har ersatt bilresor och i första hand ökade det kollektiva resandet bland pendlare. I Kiruna ökade bussresandet med 220 procent efter bara ett år när avgifterna togs bort år 2011.
SL:s biljettintäkter är 7,2 miljarder kronor per år. Landstingsbidraget, det vill säga skattefinansieringen, till SL är 8,9 miljarder kronor för år 2015, vilket motsvarar 45 procent av SL:s totala intäkter.
Spärrar och biljettsystem kostar enligt Planka.nu:s rapport Till varje pris (2009) 225 miljoner kronor varje år. Dessutom får entreprenören ISS Facility AB årligen 40 miljoner kronor för att genomföra tre miljoner biljettkontroller (Landstingsrevisorerna 2014). Avgiftssystemet kostar alltså minst 265 miljoner kronor per år. Det är mer än trafiklandstingsrådets saltade gissning av intäktsbortfallet till följd av plankningen.
Spärrarna utgör dessutom en säkerhetsrisk för resenärerna. Under år 2013 inrapporterades 26 personskador fram till september, skrev SvD den 17 september 2013. Att avskaffa avgifterna skulle avlägsna risken för hot och våld samt otrygghet som uppstår vid konfrontationer mellan kontrollanter och plankare.

SL:s avgifter skulle kosta knappt 7 miljarder kronor per år att avskaffa. Det motsvarar 3 900 kronor per invånare över 15 år i Storstockholm, vilket ska jämföras med de 11 400 kronor som varje resenär snart kommer att tvingas betala för SL-kortet.
7 miljarder kronor skulle motsvara en skattehöjning på 1,3 procentenheter i Stockholms län. För en undersköterska som tjänar 20 000 kronor i månaden före skatt blir det 260 kronor i månaden och för en ingenjör med 40 000 kronor i månadslön blir det 520 kronor. Det är för höginkomsttagare som tjänar mer än 73 000 kronor i månaden som en skattehöjning för att finansiera avgiftsfri kollektivtrafik skulle bli en förlustaffär.
En rättvis finansiering av kollektivtrafiken behöver i första hand betalas av de rika och storföretagen. ■