Försvarsuppgörelsen – nytt steg in i Nato

Publicerad av Per Olsson

Tema: Militärisering

Etablissemangets partier budade över varandra vad gäller ekonomiska anslag till försvaret. Uppgörelsen blev tillslut ett närmande mot ytterligare militär upptrappning och Natomedlemskap. (foto: )
Etablissemangets partier budade över varandra vad gäller ekonomiska anslag till försvaret. Uppgörelsen blev tillslut ett närmande mot ytterligare militär upptrappning och Natomedlemskap.

Anslagen till försvarsmakten höjs med dryga tio miljarder kronor från år 2016 fram till år 2020. Det är innebörden av försvarsuppgörelse som S-MP-regeringen har slutit med Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Dessutom tillsätts en utredning om den svenska militärens internationella samarbeten, som bara är en modifierad version av den Natoutredning som Allianspartierna länge har krävt.

 

Den kraftiga höjningen av försvarsanslagen beskrivs av både regeringen och de tre högerpartierna som ett ”trendbrott”. Uppgörelsen hade föregåtts av en tävlan mellan de olika partierna om vem som kunde bjuda mest.

 

S-MP-regeringens utgångsbud var en höjning av försvarsanslagen med 6,2 miljarder kronor för åren 2016-2020. Moderaternas utgångsbud var 10 miljarder kronor mer och Folkpartiet krävde en höjning med hela 17 miljarder, vilket till och med övertrumfade ÖB Sverker Göransons krav på en förstärkning av försvarsbudgeten med 16 miljarder kronor.

 

Veckan innan uppgörelsen blev klar marscherade major Jan Björklund ut ur förhandlingarna. Med sitt avhopp vill Folkpartiledaren dels profilera partiet som det mest Nato- och försvarsvänliga partiet och dels ge Decemberöverenskommelsen en dolkstöt. Efter att först ha splittrat Moderaterna splittrar försvarsfrågan nu hela Alliansen.

 

Den uppgörelse som har slutits ger Försvarsmakten totalt 10,2 miljarder kronor mer under åren 2016-2020. För den summan skulle man kunna skapa minst 20 000 nya heltidsjobb inom välfärden.

Den förslagna militära upprustningen kan dock följas av ytterligare höjningar av försvarsanslagen med hänvisning till ytterligare försämringar i ”omvärldsläget” i form av nya kriser i Ukraina och Östersjöområdet samt efter ännu en ubåtsjakt i inhemska farvatten.

Försvarsuppgörelsen innebär också ytterligare steg mot Natomedlemskap. I uppgörelsen Försvarspolitisk inriktning 2016 t o m 2020 heter det bland annat:

 

”Bi- och multilaterala försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten, särskilt det nordiska, stärker också säkerheten i vår del av världen. En stark transatlantisk länk är avgörande för Europas säkerhet. Det ligger i svenskt intresse att upprätthålla och ytterligare fördjupa den bilaterala relationen till USA.”

 

Den hyllningen till USA-imperialismen slår alla rekord i kryperi. Vidare bedyrar de fem partierna att: ”Vårt samarbete med Nato ger oss möjlighet att utveckla vår militära förmåga och att bidra till kvalificerade internationella krishanteringsinsatser samt bidrar till att bygga säkerhet tillsammans med andra.”

 

Natos krig mot Libyen, där Sverige aktivt deltog, blev ett fiasko. Libyen är idag ett land i blodig sönderfall. Natos krig mot Libyen bär sin del i ansvaret för att Medelhavet har blivit till dagens dödens hav.

 

Försvarsuppgörelsen avslöjar att Miljöpartiet har släppt allt sitt motstånd mot militär upprustning, närmande till Nato och krav på ”miljarderna till nya Jas-plan [ska] istället användas till att förstärka beredskapen för extremt väder och naturkatastrofer” (Miljöpartiet i valet år 2014).

Från att bedyra sin allians med Nato och USA-imperialismen är steget inte långt till Natomedlemskap.

 

I uppgörelsen utlovas en utredning om försvarets internationella samarbeten:

”Regeringen uppdrar åt en expert att ta fram en rapport som utifrån ett fristående perspektiv analyserar och redogör för innebörden av olika former av samarbeten respektive medlemskap med länder och i organisationer, samt dessas för- och nackdelar inom det försvars- och säkerhetspolitiska området, idag och i framtiden. Analysen ska inte utvärdera den militära alliansfriheten. Den innefattar bl a relationen till de nordiska, nordiskbaltiska och bilaterala svenskfinska samarbetena, samt till den transatlantiska länken, FN, EU, OSSE och Nato.”

 

Aftonbladet menar att uppgörelsen nu följs av en ”Natoutredning light”. Men det är mer än så. Frågan om för- och nackdelar med Natomedlemskap ska utredas av en ”expert” tillsatt av en Natovänlig regering efter en överenskommelse med partier som med starkt stöd av borgarpressen kampanjar för Natomedlemskap.

 

– Både Nato och medlemskap ingår i uppgifterna till utredaren, men beslut om medlemskap måste ju politiken fatta, sa moderatledaren Anna Kinberg Batra till SVT den 18 april.

 

– I direktiven ingår ord som medlemskap i Nato. Jag hade inte gått med på detta om det inte funnits med, sa Moderaternas försvarspolitiske talesperson Hans Wallmark till Dagens Nyheter när uppgörelsen presenterades den 17 april.

 

Regeringen å sin sida försöker gömma sig bakom meningen ”att den militära alliansfriheten inte ska utvärderas”. Men det är det som påstås inte ska ”utvärderas” som ska utredas. Till det ska läggas att regeringen hela tiden tar nya steg mot Nato, senast i form av det nya nordiska försvarssamarbetet. I maj-juni i år kommer ännu ett steg när Sverige blir värdland för ACE-övningen, när Nato kommer att öva bombkrig över stora delar av Norrland.

 

Till det ska läggas att riksdagen snart ska fatta beslut om det avtal om värdlandsstöd (Host Nation Support) med Nato som den dåvarande Alliansregeringen och Socialdemokraterna blev överens om i höstas. Värdlandsavtalet, som innebär att Nato kan öva och ha trupper i Sverige, utgör en central del av Natos uppladdning i Östersjöområdet (spjutspetsstyrkor, ständig militär närvaro i de så kallade ”frontländerna” som gränsar till Ryssland och krav på att Natoländerna ska spendera minst 2 procent av sin BNP på militären).

 

Sverige är redan ett av fem länder som har det mest långtgående samarbetet med Nato. Försvarsuppgörelsen knyter Sverige än närmare Nato och innebär mer pengar till Försvarsmakten, vilket betyder mindre pengar till välfärd, infrastruktur, offentliga jobbsatsningar och katastrofberedskap.

 

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv säger nej till varje form av deltagande i imperialistiska krig och ingripanden.

 

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

 

• Kamp för militär nedrustning.

 

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandling av krigsindustrin till civil produktion.

 

• Global kamp mot imperialismens plundring och militarism. Bygg en massrörelse mot terror och våld – för en socialistisk värld i fred och frihet. ■