Sälj inte ut Lulebo

Publicerad av RS Luleå

Plats: Luleå Tema: Bostäder

Luleå kommun, vars S-styre dryper av nyliberalism, vill sälja ut 3 000 av Lulebos allmännyttiga bostäder. (foto: Jonas Brännberg)
Luleå kommun, vars S-styre dryper av nyliberalism, vill sälja ut 3 000 av Lulebos allmännyttiga bostäder. (foto: Jonas Brännberg)

Sedan S-ledningen i Luleå lanserade förslaget om att sälja 3 000 av allmännyttiga Lulebos lägenheter har de fått stark uppbackning av Svenskt Näringsliv och fastighetsägarna. Moderaternas Anders Josefsson anser att det är ett ”väldigt, väldigt, VÄLDIGT bra förslag”.
Men bland lulebor och hyresgäster växer ilskan mot utförsäljningarna och de lögner som ska berättiga dem.

Det är inte bara bostäder som ska säljas. Enligt förslaget ska kommunen sälja upp till 25 procent av alla ”samhällsfastigheter”, det vill säga skolor, äldreboenden, sporthallar och så vidare. Det innebär också privatisering av fastighetsskötsel och underhåll.
Argumenten från S-ledningen är framförallt tre:

  1. Lulebo har dålig ekonomi och behöver pengarna för renovering och nybyggnation.
  2. Nya fastighetsägare som inte finns på orten sedan tidigare lovar att bygga om de får köpa.
  3. Luleå har extrem bostadsbrist. Lulebo har när detta skrivs 14 tomma lägenheter av 10 000. För en trea på Mjölkudden krävs en kötid på nästan tretton år för att få ett erbjudande.

Det tredje argumentet är egentligen inget argument, utan bara ett konstaterande, ett retoriskt knep för att människor underförstått ska tro att S förslag löser bristen.

Vad gäller Lulebos ekonomi är den starkare än många andra av landets allmännyttiga bostadsbolag. Den bokförda soliditeten är visserligen bara tolv procent, men det baserar sig på värdet av fastigheterna när de anskaffades. Det verkliga värdet är minst 2,2 miljarder kronor högre, vilket ger Lulebo en verklig soliditet på 44 procent.
Kommunalrådet Niklas Nordström (S) har vid flera tillfällen, till exempel i en TV-sänd debatt med Rättvisepartiet Socialisternas (RS) Jonas Brännberg, hävdat att ”Lulebo har inte råd att betala löpande drift och underhåll”. Men verkligheten visar något annat.
Lulebos vinst år 2014 var 30 miljoner kronor och prognosen för år 2015 är 37 miljoner kronor i vinst. Detta beror visserligen delvis på nya redovisningsregler, men Lulebo har gjort stabila vinster under lång tid. Detta trots att bolaget de senaste åren har lagt drygt 200 kronor per kvadratmeter på underhåll, en förhållandevis hög siffra jämfört med andra fastighetsbolag.
Lulebo har stora möjligheter att investera i nya, prispressade lägenheter, där hyrorna minimeras genom att inte kräva några vinster. För den av nyliberalismen genomsyrade S-ledningen är en sådan utveckling dock bannlyst. En stor allmännytta är ett problem för dem, inte en tillgång.

De bolag som kommunledningen vill sälja till är jättar som Rikshem, med över en miljard kronor i vinst ifjol, och Willhelm. Tack vare låga räntor, Riksbankens minusränta och köp av statsobligationer badar dessa bolag i pengar som de vill investera för nya vinster. Därför dräglar de efter att kunna tjäna pengar på allmännyttans hyresgäster.
Helt felaktigt hävdas att hyrorna inte stiger med privata hyresvärdar. Återigen visar verkligheten något annat. Privata hyresvärdar har rätt att generellt ta ut fem procent mer i hyra. Dessutom driver ett större privat bestånd upp hyrorna.
Men det största hotet består kanske av ombildningar till bostadsrätter samt lyxrenoveringar, där hyresvärden kan komma runt hyresregleringen och höja hyran med flera tusen kronor i månaden. Det var till exempel något som bostadsföretaget Akelius konsekvent gjorde i det bestånd de köpte av Lulebo år 2005, fram till dess att lägenheterna ombildades till bostadsrätter år 2014.

– Det finns fortfarande en chans att stoppa förslaget. Rättvisepartiet Socialisterna vill tillsammans med hyresgäster, Hyresgästföreningen och andra bygga en stark rörelse som tvingar S-ledningen till reträtt. Deras förslag är inte förankrat på något sätt, utan kommer från kommunalråden och kommundirektören. Vi har stora möjligheter att med stora protester  tvinga dem att backa, säger Jonas Brännberg. ■