Ned med vapnen!

Publicerad av

Tema: Historia, Svenska arbetarrörelsens historia

”Då det med varje dag som går blir allt tydligare, att den svenska överklassen och de reaktionära tidningarna söker driva upp en stämning för att med vapenmakt möta Norge i dess kamp för sin frihet, uttalar sig de i Stockholm samlade representanter för Sveriges arbetande ungdom:

  • att det är ett brott mot Sveriges fredliga folk att hetsa till krig mot broderfolket,
  • att det är Sveriges arbetares och dess arbetande ungdoms oryggliga beslut att aldrig efterkomma en vädjan till vapen.”

(ur Socialdemokratiska ungdomsförbundets manifest Ned med vapnen!)

1905 skärptes klassmotsättningarna dramatiskt i Sverige. Borgarklassen förberedde krig för att förhindra Norges självständighet, medan arbetarrörelsen stödde sina norska systrar och bröder.

Nästan 100 år dessförinnan, år 1814, hade den svenska kungamakten genom krig tvingat Norge att ingå i en så kallad union.

År 1905 växte kravet på norsk självständighet, något som den svenska borgarklassen liksom kung Oscar II var motståndare till.

”’En chauvinistisk yra’ spred sig över Sverige när det norska stor­tinget i juni förklarat att unionen upphört. Riksdagen beslutade ’att ge kungen 100 miljoner kronor i extra krigsanslag.” (Isaksson, 1905)

Arbetarrörelsen och särskilt det socialdemokratiska ungdomsförbundet var helt avgörande för att stoppa krighetsen. Ungdomsförbundets uppmaning till storstrejk mot en krigsmobilisering fick starkt stöd.

Arbetarna hade en växande medvetenhet om sin egen styrka efter storstrejker för rösträtt (bara sex procent hade rösträtt i Sverige). En strejk om lönerna inom industrin var också under uppsegling.

Ungdomsförbundets manifest Ned med vapnen! spreds i 100 000 exemplar i hela landet. I Stockholm, där ungdomsförbundet hade starkt stöd, samlades 20 000 på arbetarekommuns fredsmöte i juni.

De svenska borgarna tvingades backa inför arbetarrörelsens starka krav. Stämningen i Norge visades av den folkomröstning som genomfördes den 13 augusti, strax efter unionsupplösningen, där 368 208 röstade för upplösningen och 184 röstade emot. ■