Grekiskt nej skakar EU-eliten

Publicerad av Xekinima (CWI Grekland)

Plats: Grekland Tema: EU och EMU

Det grekiska folket fick göra sin röst hörd och sade tydligt nej till fortsatta åtstramningar. (foto: )
Det grekiska folket fick göra sin röst hörd och sade tydligt nej till fortsatta åtstramningar.

Söndagens grekiska folkomröstning den 5 juli innebar att arbetarklassen gav ett kraftfullt svar mot Trojkans (EU, Europeiska centralbanken ECB och Internationella valutafonden IMF) utpressning för att försöka tvinga grekerna att acceptera ytterligare åtstramningar.
61,5 procent röstade nej till Trojkans krav och endast 38,5 procent röstade ja, trots den massiva propagandakampanjen för en ja-röst från etablissemanget. 85 procent av de unga och 71 procent av arbetarna röstade nej.
Xekinima (CWI i Grekland) drev en energisk kampanj för ett nej, delade ut 100 000 flygblad och sålde 2 700 nummer av sin tidning på blott fem dagar samt deltog aktivt med dussintals banderoller i nej-demonstrationerna. Här följer en förkortad version av Xekinimas uttalande efter folkomröstningen.

På ena sidan stod arbetare, arbetslösa, fattiga och ungdomar. På andra sidan den grekiska härskande klassen och dess massmedier, tillsammans med Trojkans representanter. Ja-sidan överträffade alla tidigare excesser av reaktionär och lögnaktig propaganda.

Den härskande klassen globalt följde upp och försökte terrorisera grekerna för att få dem att rösta ja.Men den grekiska arbetarklassen svarade med ett öronbedövande budskap: Vi är inte rädda för er och vi kommer inte att böja ner våra huvuden!

Nej-resultatet var ett tydligt klassbaserat nej. Det var grekiska arbetare och de fattiga samt skikt av medelklassen som röstade nej, mot de rikas och kapitalisternas ja.

Nej-rösten representerade också åsikten och hoppet hos miljoner arbetare över hela Europa som bidrog med kraft och inspirerades själva i sin kamp mot de egna härskande klasserna. Det hölls 250 demonstrationer över Europa under de tre dagarna inför folkomröstningen i solidaritet med de grekiska arbetarna.

Den grekiska arbetarklassens nej sänder ett kraftfullt budskap om motstånd över Europa och hela världen, precis som rörelserna i Latinamerika har gjort under tidigare år. Nej-segern är kopplad till en omfattande politisk utveckling – en radikalisering av unga och arbetare – som påminner om den vi nyligen har sett i länder som Spanien, Irland och USA.

Söndagens valresultat ger kraft åt arbetarkampen i Europa och internationellt och kan bidra till formeringen av nya politiska vänster­alternativ. Syriza har aldrig haft så starkt stöd som tiden kring folkomröstningen. Till slut tog regeringen ”förhandlingarna” och kampen mot Trojkan ut i offentligheten.

Men Syrizaregeringen måste också notera söndagens resultat. Före folkomröstningen gjorde den oacceptabla eftergifter till Trojkan. Den gick med på nedskärningar på motsvarande 74,8 miljarder kronor (över 18 månader) för att nå en kompromiss med det grekiska och europeiska folkets fiender.

Efter den ena reträtten efter den andra förstod till slut den grekiska regeringen att Trojkans mål var att förödmjuka och förlöjliga Syriza och fälla regeringen. Först då vände sig regeringen till det grekiska folket för stöd. Självklart försvarade de grekiska arbetarna regeringen i denna strid.

Kommer regeringen att svara upp till grekernas förväntningar efter jordskredssegern för nej? Eller kommer den att fortsätta ha illusioner om dess så kallade ”partners”? Kommer Syriza att stå fast vid det grekiska folkets tydliga nej-mandat genom att vägra att överge sina vallöften eller kommer regeringen att acceptera ytterligare nedskärningar för att få stanna kvar i eurozonen?

Sanningen är att Syriza inte kan leva upp till sina vallöften inom ramen för kapitalismen och eurozonen. I slutspurten av folkomröstningen visade regeringens europeiska ”partners” sin verkligt grymma, inhumana och cyniska karaktär. Tror Syrizaledarna att dessa ”partners” plötsligt  kommer att förändras och bli lyhörda inför det grekiska folkets nöd?

Tror premiärminister Tsipras att han kommer att tillfredsställa Trojkan genom att sammankalla en nationalförsamling bestående av de etablerade partiernas ledare och genom att avskeda finansministern Varoufakis (för att långivarna krävde det direkt efter folkomröstningen)?

Nej, Trojkan kommer inte att nöja sig! Däremot kommer Tsipras att sända negativa och förvirrande signaler och göra många greker som kämpade hårt för ett nej besvikna. Dessa arbetare och unga stred mot långivarna och åtstramningarna och inte för euron, vilket den härskande klassen och betydande delar av Syrizaledningen hävdar.

Om den grekiska regeringen försöker att sluta ett nytt avtal och tillfredsställa Trojkan kommer den att vända ryggen mot det grekiska folkets mäktiga nej-deklarationen. Regeringen har ingen rätt eller mandat att ta något sådant beslut! ■


Xekinima uppmanar Syriza att hålla sig till sina vallöften mot nedskärningar och för att anta ett socialistiskt program.

Det innebär en vägran att betala skulderna, kapitalkontroll, statligt monopol över utrikeshandeln, förstatligandet av banksektorn och
storföretagen under demokratisk arbetarkontroll och -styre, återställning av åtstramningarnas kon­sekvenser, arbete åt alla med en lön som går att leva på, gratis och högkvalitativ sjukvård, utbildning och annan välfärd.

En planering av ekonomin efter folkets behov – en socialistisk omorganisering av samhället – skulle innebära slutet för ekonomiska kriser, fattigdom, arbetslöshet och utvandring på grund av nöd.

För att uppnå detta krävs bygget av oberoende arbetarpolitik inom och utanför Syriza. Efter förra veckans enorma nej-demonstrationer behövs en fortsättning och fördjupning av arbetarklassens aktiva deltagande i kampen mot Trojkan och för ett socialistiskt alternativ. Detta betyder upprättandet av folkförsamlingar och aktionskommittéer på arbetsplatser och i bostadsområden.

Arbetare och ungdomar över hela Europa uppmanas att bekämpa åtstramningspolitiken – för ett socialistiskt Europa. ■