Regeringen sitter i Nato-generalernas famn

Publicerad av Per Olsson

Plats: Sverige Tema: Militärisering

Nato-generalen Philip Breedlove vill att Sverige skriver under Värdlandsavtalet, vilket skulle knyta Nato närmare Sverige såväl militärt som politiskt. (foto: )
Nato-generalen Philip Breedlove vill att Sverige skriver under Värdlandsavtalet, vilket skulle knyta Nato närmare Sverige såväl militärt som politiskt.

”Effektivare samarbete var på agendan när Natochef besökte Stockholm”. Det skrev regeringen på sin hemsida om general Philip Breedloves, chefen för Nato:s operationer i Europa, Sverigebesök och träff med försvarsminister Peter Hultqvist (S) den 5 augusti.

Vid besöket diskuterades bland annat Värdlandsavtalet mellan Sverige och Nato. Att Sverige skulle skriva på ett värdlandsavtal med Nato, som innebär att Nato under eget befäl kan placera trupper på svensk mark ”vid kris eller krig i Sverige eller i vårt närområde” (regeringen), var något som den dåvarande Alliansregeringen och Socialdemokraterna i hemlighet blev överens om i fjol. Miljöpartiet var då emot. Men i denna fråga liksom i flera andra har MP i regeringsställning gjort en helomvändning.
I den promemoria, Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd: Ds 2015:39, som Försvarsdepartement har gjort inför att riksdagen ska rösta om Värdlandsavtalet, står det att: ”Syftet med samförståndsavtalet är att säkerställa att Sverige som värdland kan lämna ett effektivt stöd för militär verksamhet på svenskt territorium i samband med övningar, kriser eller militära operationer i Sverige och i vårt närområde.”
Enligt Försvarsdepartementets promemoria ska de föreslagna författningsändringar, som krävs för att uppfylla avtalet, börja gälla från mitten av nästa år. (Det är tänkt att riksdagen under våren 2016 ska fatta ett formellt beslut om det som regeringen och Alliansen redan är överens om).

Värdlandsavtalet öppnar dörren på vid gavel för Nato att bedriva övningar och använda Sverige som bas för att genomföra militära ingripanden gentemot andra länder. Avtalet knyter Sverige militärt och politiskt närmare Nato.
Den försvarsuppgörelse som regeringen gjorde med de tre Allianspartierna (Centern, Kristdemokraterna och Moderaterna) tidigare i år och som sedan blev till regeringens försvarspolitiska proposition i april är en enda lång hyllning till USA, Nato och värdlandsavtalet.
”Det är prioriterat att vidta de förberedelser som behövs för att säkerställa att Sverige, vid tidpunkten för ikraftträdandet, kan uppfylla sina åtaganden enligt samförståndsavtalet med Nato om värdlandsstöd”, står det i propositionen (Regeringens proposition 2014/15:109 Försvarspolitisk inriktning Sveriges försvar 2016-2020).
Dessutom bedyras, som om någon skulle tvivla, att: ”Det  ligger  i  svenskt  intresse  att  upprätthålla och ytterligare fördjupa den bilaterala relationen till USA. Eftersom USA är världsledande avseende militär förmågeutveckling bör detta område vara prioriterat för Sveriges försvarssamarbete.”

Alla fyra Allianspartier är nu för ett Natomedlemskap. Regeringen har också gått med på Alliansens krav om att tillsätta en utredning om eventuellt Natomedlemskap. Enligt den försvarspolitiska överenskommelsen ska utredningen ”analysera olika former av samarbeten respektive medlemskap med länder och i organisationer”.
Regeringen försöker förvisso hävda att man fortfarande slår vakt om alliansfriheten, men den är avskaffad för länge sedan. Inom Nato har Sverige status av en särskilt nära samarbetspartner som belönats med ”Gold Card” (guldkort) av Nato.

I takt med att spänningarna har ökat i Östersjöområdet och med Ukrainakrisen som förevändning har det borgerliga etablissemanget trappat upp sin kampanj för en svensk Nato-anslutning.
”Försvarsdepartementets ledning samverkar med Försvarsmakten för att få ut det man anser vara rätt budskap [...] Avsikten är att tydliggöra att den svenska positionen, med den ryska aktiviteten i Östersjön och det spända omvärldsläget, är att öka försvarets ambitioner i närområdet och att samövandet med Nato är en viktig komponent för att höja den operativa förmågan”, rapporterade Svenska Dagbladet den 25 maj.

Regeringen ger sken av att man inte eftersträvar ett medlemskap i Nato, samtidigt som man gör allt för att kvalificera sig som medlem. Redan idag är Sverige mer involverat i Nato:s krigsinsatser och militära uppladdning än många medlemsländer. Värdlandsavtalet, tillsammans med programmet EOP (Enhanced Opportunity Programme), som Nato har utarbetat för närmare samarbete med en mindre krets så kallade partnerländer, bland annat Sverige, når regeringen så nära ett medlemskap man kan komma utan att formellt gå med.
– Sverige är en av flera dugliga partners, och bidrar med mycket teknisk och militär expertis. Ni har en mycket fin militär som är i hög grad interoperativ med andra Natoländers. Det är viktigt inför framtiden, sade Nato-generalen Philip Breedlove när han intervjuades av DN i samband med besöket.
Samtidigt hävdade han att det inte var så stor skillnad mellan ”nära samarbetspartner” och medlem.

Enligt Försvarsmakten är den höjning av militärutgifterna som regeringen har beslutat om ett ”trendbrott”. Det så kallade försvaret får dryga 10 miljarder kronor i ökade anslag under åren 2016-2020. Försvarsmakten får också nya dyra JAS-plan och u-båtar samt regeringens ja till en militarisering av Gotland.
Den svenska militära upprustningen är del av Nato:s militära uppladdning i Östersjöområdet. Två år efter att Nato har dragit bort sina stridvagnar återkommer de nu. 250 tanks och andra tunga arméfordon ska Nato placera i medlemsländer som gränsar till Ryssland.
Vidare ökar Nato sin insatsstyrka (NRF) där svensk militär ingår från 13 000 till 40 000 man och sätter samtidigt upp en särskild spjutspetsstyrka med 5 000 man som ska kunna vara på krigsfot inom 48 timmar.
Även den ryska imperialismen rustar som aldrig förr. Såväl Nato som Ryssland har kraftigt ökat antalet krigsövningar i och omkring Östersjön. Den militarisering som sker av Östersjöområdet rymmer många farliga scenarier, vilket understryker vikten av samla motståndet mot maktelitens strävan till fördjupat Natosamarbete och medlemskap.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv säger nej till varje form av deltagande i imperialistiska krig och ingripanden.
• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.
• Kamp för omedelbar militär nedrustning.
• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandling av krigsindustrin till civil produktion.
• Global kamp mot imperialismens plundring och militarism. Bygg en massrörelse mot terror och våld – för en socialistisk värld i fred och frihet.