”För bostäder och riktiga jobb åt alla”

Publicerad av Arne Johansson

Tema: Husby- och Järvalyftet

Förortens folkrörelser behöver mobilisera till gemensam strid med facken, hyresgästföreningen med flera. (foto: Arne Johansson)
Förortens folkrörelser behöver mobilisera till gemensam strid med facken, hyresgästföreningen med flera.

– Vi tackar för inspelet, var reaktionen från Lasse Holmström, ordförande för Byggnadsarbetarförbundets avdelning för Stockholm och Gotland, på inbjudan från Norra Järva Stadsdelsråd till ett Järva Café-möte i Husby träff den 7 mars. ”Vi vill bygga för bostäder och riktiga jobb åt alla”, lyder mötets rubrik.

Mötet hålls i ett mycket viktigt skede för såväl förortens många arbetslösa och undersysselsatta som för Byggnads. Öppen droghandel och flera dödsskjutningar understryker att goda råd nu är dyra för att bryta trenden mot ständigt ökade klyftor. Mötet hålls samtidigt i ett läge där regeringen har bjudit in Allianspartierna till överläggningar om åtgärder mot den akuta bostadskrisen och där en avtalsrörelse har börjat, där kraven på sänkta lägstalöner för nyanlända, ungdomar och långtidsarbetslösa samtidigt haglar från såväl arbetsgivarna som Allianspartierna.

”När vi har akut bokris och Sverige behöver bygga 700 000 bostäder på tio år, varav en stor del i Stockholmsregionen, ska inga unga behöva gå arbetslösa i Järvas förorter”, skriver stadsdelsrådet på Facebook-eventet, och fortsätter:

”Sverige behöver inte subventionerade trädgårdsjobb i rika människors hem, sänkta lägstalöner eller lönedumpade introduktionsanställningar. Precis som byggfacken vill vi nu istället se riktiga byggjobb till avtalade löner åt Järvas arbetslösa tillsammans med lärlingsplatser, yrkesutbildningar och upphandlingar som ställer krav på lokal rekrytering. 

Norra Järva Stadsdelsråd välkomnar därför Byggnads avdelning för Stockholm och Gotland till Husby träff! När staden väl byggs skapas också ännu fler riktiga jobb inom skola, vård, omsorg, kollektivtrafik, handel och service!”

Det är inför mötet viktigt att veta att arbetsgivarna i Sveriges Byggindustrier (BI) toppar sin kravlista inför vårens viktiga avtalsrörelse med en särskild låglöneanställning för nyanlända och långtidsarbetslösa. Detta görs med regeringens önskemål om ”ett snabbspår in i byggbranschen” som argument, samtidigt som BI också vill frysa lägstalönerna och avskaffa de ackordslöner som tvingar dem att förhandla lokalt med facken var tredje månad. 

Löneläget i de introduktionsanställningar som de vill införa skulle enligt BI:s modell ligga på endast 65 procent av lägstlönen för en utbildad byggnadsarbetare, vilket enligt LO:s tidning Arbetet skulle betyda runt 17 000 kronor i månaden. Först efter 18 månader med en sådan anställning skulle de nyanlända eller långtidsarbetslösa kunna gå in i en lärlingsutbildning, som kan vara i flera år.

Byggfacken Byggnads, Målarna och Elektrikerna, som i årets avtalsrörelse förhandlar gemensamt med de två andra facken SEKO och Fastighets inom det så kallade 6F-samarbetet, är upprörda över hoten mot kollektivavtalen och inleder avtalsrörelsen med helt andra krav. Dessa inkluderar höjda lägstalöner med minst 800 kronor per månad och höjda löner med minst 3,2 procent (vilket är något mer än industrifackens krav på 2,8 procent). 

Att Allianspartierna och Byggarbetsgivarna nu tar strid för sänkta löner för unga, nyanlända och långtidsarbetslösa, samtidigt som de tillsammans med fastighetsägarna bedriver en kampanj för ökad vinst genom höjda marknadshyror, kan bara bli en ny och extrem fattigdomsfälla. 

Att de samtidigt tycks få med sig regeringen på att segregera framtidens boendestandard ytterligare med billigare bostäder genom förenklade byggregler, lägenheter utan kök och möjlighet att bygga bullerstört för unga och låginkomsttagare är ett annat av tidens många illavarslande tecken.

Gentemot denna utveckling är det hög tid att förortens folkrörelser tar gemensam strid med såväl fackföreningsrörelsen som hyresgäströrelsen.

Bostadskrisen, i kombination med en avreglerad bo-, finans- och byggsektor, kräver ett akut svar i form av en ny statlig, demokratisk och socialistisk planering för ett massivt bygg- och renoveringsprogram som också garanterar tiotusentals riktiga jobb till förorternas många arbetslösa. Om byggbolagen och bankerna står i vägen för detta borde de snarast förstatligas. 

De cirka 100 miljarder kronor som enbart bankerna tänker dela ut till aktieägarna borde bli en bra grundplåt för de storskaliga samhällsinvesteringar som nu är absolut nödvändiga. ■