Motståndsforum skapar nytt nätverk

Stort intresse för internationell vänsterpolitik

Publicerad av Arne Johansson

Plats: Stockholm Tema: Marxism, Politiska frågor

Det bjöds på antirasistisk feministisk musik från Kiki Nilsénius under Motståndsforum. (foto: Sebastian Olsson)
Det bjöds på antirasistisk feministisk musik från Kiki Nilsénius under Motståndsforum. (foto: Sebastian Olsson)

Helgens Motståndsforum i ABF-huset i Stockholm var med sina 170 deltagare på fredagskvällen och 80 på lördagen mindre än förra årets föregångare, Rött forum. I ett läge där makthavarnas chockterapi i flyktingfrågan har hällt iskallt vatten över höstens humanitära våg och den entusiasm som rådde kring Syrizas utmaning av EU:s makthavare vändes till besvikelse efter Tsipras kapitulation var detta inte oväntat.

Ändå ser resultatet denna gång mer konkret ut, med ett försök att etablera ett nytt och rött motståndsnätverk. För att detta kan lyckas borgar lördagens beslut om att mobilisera till stöd för kommande demonstrationer inför riksdagens beslut om flyktingpolitiken och en alleuropeisk protestdag mot EU:s högerpolitik den 28 maj.
Att forumet inleddes med ett internationellt stormöte (läs mer nedan) med det nya vänsterpartiet HDP:s vice ordförande Alp Altınörs från Turkiet, Alex Merlo från spanska Podemos och Calvin Priest från Socialist Alternative och stödkampanjen för Bernie Sanders var också viktigt för att lyfta blicken och se de nya möjligheter till en global vänstervåg som väntar på att slå igenom även här. Mellan talarna fick publiken njuta av feministisk antirasistisk musik från den begåvade Kiki Nilsénius vilket lockade till många skratt.
Dessvärre hade Jenny Bengtsson, Hotell och Restaurangs ordförande i Stockholm, insjuknat. Det kompenserades delvis av att ett stöduttalande till taxiförarnas pågående kamp, som skrivits av RS kommunfullmäktigeledamot Mattias Bernhardsson, lästes upp och antogs.

Ett stort intresse för att höra mer om de internationella gästernas erfarenheter på lördagen och en lång paus för deltagande i lördagens antifascistiska samling på Norrmalmstorg mot den så kallade ”Folkets demonstration” innebar starkt begränsad tid i de fyra parallella möten som hölls om hur motståndet mot lönedumpning kan förenas med asylrättskampen, om bostads- och förortskamp, om gemensam välfärd och asylrätt och om hur en gemensam front kan byggas för den antifascistiska kampen.
Under det första av dessa möten, som inleddes av Gunnar Westin, vice ordförande i Seko Stockholm, diskuterades ett förslag till upprop av fackligt aktiva. I det möte som jag själv höll i deltog bostadsborgarrådet Ann-Margrethe Livh (V) med uppmaning till kamp mot marknadshyror medan vi Järvaaktivister och Felix Edberg LeBlanc från Unga byggare lyfte krav på att bostadsbristen måste byggas bort och en ingång öppnas till riktiga byggjobb för förorternas unga och nyanlända.

Forumets avslutande stormöte in­leddes av en kort appell för vänsterenhet av Dror Feiler och korta rapporter från dagens parallella sessioner. Många korta och kärnfulla inlägg gjordes om hur ett nytt motståndsnätverk skulle kunna fungera genom stöd till viktiga mobiliseringar eller egna evenemang, månadsmöten, nyhetsbrev och gemensamma uttalanden i brännande frågor.
På förslag från historikern Kjell Östberg, som nyss hade deltagit på ett europeiskt stormöte i Madrid för en Plan B mot EU:s åtstramningspolitik i närvaro av Syrizas sparkade finansminister Veroufakis, beslutade Motståndsforumet också att delta i den alleuropeiska protestdag den 28 april som lanserades där. Även RS ordförande Per-Åke Westerlunds förslag om att också stödja de demonstrationer som planeras av Folkkampanjen för asylrätt inför Riksdagens beslut om flyktingpolitiken föll i god jord.
– En ny kraftkälla är född för kampen mot högervridningen av det svenska samhället – och för solidariska och jämlika samhällslösningar, förklarade Håkan Blomqvist från arrangörsgruppen och Socialistiska partiet.

Även RS:aren Elin Gauffin var nöjd.
– Förra veckan var en framgång för antirasismen och socialismen i Stockholm i en tuff period. Även om den politiska temperaturen är mycket lägre här än i USA var det inte minst viktigt för oss att Calvin Priest kom över och gav oss en frisk fläkt.
– Motståndsforumet var mindre än förra året. Största skillnaden var som i många andra sammanhang avsaknaden av ungdomar, vilket även syntes på antirasistdemonstrationen. Men mötet var hur som helst intressant och kommer att leda vidare till ett organiserat samarbete med möten en gång i månaden.


”Socialism – bara en fördel i USA”

Från vänster till höger: Calvin Priest, Alex Merlo och Alp Altınörs.

Från vänster till höger: Calvin Priest, Alex Merlo och Alp Altınörs.

Motståndsforum startade på fredag kväll den 17 mars med ett internationelt stormöte. Alp Altınörs, det nya vänsterpartiet HDP:s vice ordföranden, inledde med att förklara hur partiet under de senaste 2-3 åren har vuxit fram ur en vänsterkoalition av kurdiska och turkiska motståndsrörelser som har samlats i Folkens Demokratiska kongress. Stödet till den kurdiska frihetskampen i både Syrien och östra Turkiet med försvaret av Kobanê och Rojava som den enskilt viktigaste händelsen betonades som det allra mest enande elementet, tillsammans med proteströrelsen runt Geziparken.
– Det har visat sig att två plus två med en högre matematik kan bli mer än fyra när för första gången aleviter kan gå ihop med kurder, turkar med kurder, sunnimuslimer med icke religiösa och kristna.
HDP representerar inte bara en samhörighet av etniska minoriteter, utan också av åtta politiska partier, radikala fackföreningar, feminister, hbtq-aktivister och en lång rad andra sociala rörelser.

Trots att Erdoğan har tillgripit krig lyckades han inte med ett andra val att pressa ned HDP under tio procent (vilket är gränsen för att komma in i motsvarande turkiska riksdagen), och motståndet i östra Turkiet är heller inte brutet trots över 600 civila dödsoffer för statens terror.
Alp Altınörs, som själv inte är kurd och har sin bakgrund i det “marxist-leninistiska” socialistpartiet ESP (en turkisk förkortning för De förtrycktas socialistiska parti), varnade på mötet för en utveckling mot förvärrat krig och diktatur i Turkiet.
– EU stöder Erdoğan för att försöka hindra en miljon flyktingar från att ta sig till EU. Men det innebär stöd till en krigspolitik som kan leda till en ny flyktingström av fem miljoner turkiska kurder.
I sitt tal tog han starkt avstånd från såväl Turkiets som europeiska regeringars stöd till jihadisternas krig i Syrien, samtidigt som han kallade EU:s ekonomiska stöd till Erdoğans flyktingpolitik ”avskyvärt”.
Altınörs betonade kampens demokratiska krav på fred, demokrati och lokala självstyren i både Turkiet och Syrien och ville se en internationell front mot vad han kallade turkisk fascism. Han menade också att den turkiska staten har små utgifter för de 1,8 miljoner syriska flyktingar som lever utanför flyktinglägren i Istanbul och andra turkiska städer.

Alex Merlo, som till vardags jobbar i Podemos stab inom EU-parlamentet, deltog i organiseringen av den stora Plan B-konferens som nyligen hölls i Madrid tillsammans med Syrizas sparkade finansminister Varoufakis.
Merlo, som också är medlem i det lilla vänsterpartiet Antikapitalistas (systerparti till Socialistiska partiet i Sverige), förklarade Podemos populistiska karaktär och distansering från en traditionell vänsteridentitet som en reaktion mot ”samma skit” från såväl högerpartiet PP som ”socialistpartiet” PSOE med dess nedskärningar och kapitulation för Bryssel och den traditionella vänsterns svaghet.
Till skillnad från Syriza i Grekland skapades Podemos inte ur en koalition av vänsterkrafter, utan ur en kampanj mot denna bakgrund i sociala medier, radio och TV, som också säger sig betona folkligt deltagande.
Av det grekiska Syrizas erfarenheter anser sig Podemos ha dragit viktiga lärdomar både av möjligheten att vinna regeringsmakten och av Tsipras kapitulation som ett resultat av en finansiell kupp.
– Det går inte att undvika en konfrontation med EU:s makthavare och det går inte att förhandla med dem om man inte börjar med att stoppa skuldbetalningarna och inför en kapitalkontroll. Sydeuropas folk, som har sett EU som en väg till välstånd, har lärt sig att EU framförallt har handlat om att rädda de stora bankerna i norr. Den grekiska regeringen införde kapitalkontroll först sedan de rika redan hade hunnit tömma alla sina grekiska bankkonton.
Som ett svar på dessa slutsatser har Podemos stått värd för ett initiativ till en alleuropeisk kampanj mot EU:s åtstramningspolitik och svek mot flyktingarna.

Om de två andra talarna var rätt vaga både om vilka sociala kampfrågor som drivs av de partier de talade om och i den socialistiska profilen, framstod dessa desto mer klart i Calvin Priests redogörelse både för Bernie Sanders primärvalskampanj i USA och CWI-sympatisörerna Socialist Alternatives egna erfarenheter. Socialist Alternative har också fullt ut engagerat sig i en oberoende kampanj till stöd för Sanders genom att ta initiativet till en framgångsrik ”Movement for Bernie”.
Att en 74-årig man som kallar sig socialist och manar till politisk revolution mot Wall Street på allvar har kunnat utmana Hillary Clinton, dra enorma folkmassor till sina valmöten, samla in ekonomiskt stöd från fyra miljoner bidragsgivare och få mer än 80-procentigt stöd från unga under 30 års ålder har förvånat en hel värld.
Men det kommer inte som en blixt från en klar himmel i ett land där bara en liten majoritet har kunnat njuta frukterna av en viss ekonomisk återhämtning sedan finanskrisen.
Priest påminde både om genomslaget för Occupy Wall Street år 2011 och förra årets breda genomslag för Black Lives Matter, som visar på en enorm frustration mot det ekonomiska och politiska etablissemanget. Han sade sig inte vilja överdriva, men menade ändå att det faktum att Bernie Sanders inte dragit sig för att kalla sig ”demokratisk socialist” under primärvalskampanjen delvis har påverkats av valsegrarna i Seattle för Kshama Sawant, som Sanders var snar att ringa upp och gratulera när hon först slog igenom. Inte heller där var hennes socialistiska övertygelse något hinder, utan tvärtom en röstmagnet.
Att Bernie Sanders kampanj direkt har omfamnat en höjning av minimlönerna till 15 dollar i timman, vilket i praktiken handlar om en fördubbling, är också påverkat av det politiska genomslag som denna fråga fått efter att Seattle som första stad lagstiftat om en sådan höjning.

Samtidigt underströk Calvin Priest att Sanders nu står inför ett avgörande vägval när det börjar stå klart att han trots allt inte kan besegra Wall Streets favorit i en så fientlig terräng som det etablerade Demokratiska partiet.
– Socialist Alternative uppmanar nu Bernie Sanders att gå vidare som oberoende kandidat ända fram till presidentvalet i november, om så bara i de 40-45 säkra staterna där det ändå är klart att de vinns av antingen Demokraterna eller Republikanerna. Vi uppmanar honom att sammankalla en konferens för bildandet av ett nytt parti för de 99 procenten, som också kan ställa upp fler oberoende kandidater runt om i USA.
Det mesta talar för att Sanders, som dessvärre inte tar chansen att bygga en ny rörelse, trots allt kommer att göra som han har sagt tidigare och stödja Clinton om hon vinner nomineringen i Demokratiska partiet.
– Även om många av Sanders anhängare idag säger att de aldrig skulle rösta på Hillary Clinton är det ändå troligt att de stora majoriteten av dem ändå kommer att göra det om det står mellan henne och Donald Trump.
Socialist Alterative uppmanar nu som ett nytt steg anhängare till Bernie Sanders, Black Lives Matter och andra till en fortsatt kampanj för fredliga massprotester mot Donald Trumps rasistiska valmöten. Med eller utan Bernie Sanders finns nu ett momentum för organiseringen av en socialistisk vänster i USA.