Situationen för arbetare runtom i världen blir allt värre

Publicerad av Louise Strömbäck

Tema: Repression

I Colombia mördas flest fackligt aktiva. (foto: World Bank Photo Collection / Flickr CC)
I Colombia mördas flest fackligt aktiva. (foto: World Bank Photo Collection / Flickr CC)

Situationen för arbetare blir värre over hela världen, och i och med det ökar också klassklyftorna. Det visar världsfacket ITUC:s globala rättighetsindex som nyligen har släppts.

För andra året i rad visar ITUC:s rättighetsindex att situationen för europeiska arbetare har försämrats, vilket regeringarna i Europa ursäktar genom att gömma sig bakom den kapitalistiska krisen.
Arbetsrättslagar i exempelvis Grekland attackeras hårt under den åtstramningspolitik som EU och IMF har tvingat på landet. Andra länder, som Turkiet och Belgien, använder terrorhot och den ökade vikten av säkerhet och militär upprustning som ursäkt för att försämra arbetsrättslagarna.
Inom flera av de länder som toppar listan på sämst arbetsvillkor har flera svenska företag sin produktion.

I Latinamerika är våld och förtryck värst mot arbetare, och i Colombia mördas flest fackligt aktiva. I Guatemala sker systematiska kränkningar på föreningsfriheten, som har lett till dödshot och även mord.
Mellanöstern och Nordafrika är den värsta regionen när det kommer till fundamentala rättigheter för arbetare. I Iran är alla självständiga fackföreningar förbjudna, och det enda tillåtna facket är skapat av regimen och företag.
Multinationella företag och deras underleverantörer ligger till stor del bakom de dåliga arbetsförhållandena. En tidigare rapport från ITUC visar att hela 94 procent av arbetskraften inom världens 50 största företag inte är direktanställda, utan de är istället anställda genom underleverantörer. Det innebär att de stora företagen inte ställs till svars när arbetsvillkoren är dåliga, utan helt kan komma undan.

LO:s ordförande, den företagsvänliga Karl-Petter Thorwaldsson, kommenterar rapporten med att säga att ”både multinationella företag och regeringar måste göra mer för att stoppa den pågående utarmningen av världens arbetstagare.” Men medan Thorwaldsson och hans gelikar lägger sig platt för storföretagen menar vi i Rättvisepartiet Socialisterna att det är arbetarna som måste gå samman och kämpa för sina rättigheter, mot de multinationella företagen och regeringarna.
Det är arbetarklassen och alla de förtryckta som måste bekämpa det kapitalistiska system som finns i hela världen.