Vad är ”svenska värderingar”?

Publicerad av Offensiv

Tema: Inrikespolitik

Sverigeälskaren Ebba Busch Thor står för nationalistisk högerpolitik. (foto: Johan Örjes / Flickr CC)
Sverigeälskaren Ebba Busch Thor står för nationalistisk högerpolitik. (foto: Johan Örjes / Flickr CC)

”Svenska värderingar” – under de senaste månaderna har det blivit det hetaste modeordet inom det politiska etablissemanget. Höjdpunkten nåddes under Almedalsveckan där partiledarna försökte överträffa varandra som försvarare av dessa ”svenska värderingar”.
Politiskt innebär detta ett kraftfullt steg högerut i riktning mot en anpassning till Sverigedemokraterna. I sak behöver man bara skrapa lite på ytan för att se att talet om ”svenska värderingar” är fullständigt nonsens.

Under några månader har ”svenska värderingar” blivit till ett återkommande begrepp i den del av politiken som utspelar sig inför riksmedias kameror, mikrofoner och spalter. Till och med de politiska kommentatorerna har låtit förvånade över denna politiska omsvängning.

I Svenska Dagbladet skrev exempelvis Göran Eriksson i samband med partiledardebatten i juni att ”Svenska värderingar är försommarens begrepp i svensk politik. Statsminister Stefan Löfven talade om ett brett reformprogram som – utifrån svenska värderingar – ska lyfta Sveriges utanförskapsområden”. Sveriges Televisions reporter Margit Silberstein konstaterade i samband med Almedalsveckan att väldigt mycket numera kal­las svenska värderingar och att det inte gick att passera en talarstol i Almedalen utan att höra talet om ”svenska värderingar”. 

I hård konkurrens var Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor den som gick längst. ”Sverige, Sverige älskade land”, inledde hon sitt tal i Almedalen stående framför en skärm där en svensk flagga i jätteformat visades. "Sverige är mitt i en värderingskris. Den hotar vår frihet”, ropade hon ut från scenen.

Den som varit rimligt närvarande och vaken på historietimmarna i skolan kan lätt se att talet om gemensamma ”svenska värderingar” är rent nonsens. Att alla ska arbeta och göra rätt för sig, har exempelvis varit ett återkommande inslag i politikernas tal om ”svenska värderingar”. Det låter väl som en värdering som de flesta håller med om. Men är den specifikt svensk? Knappast. Det är svårt att se att det finns något land där inte den allmänna uppfattningen är att de som är någorlunda fysiskt och psykiskt kapabla ska arbeta. Denna värdering skulle lika gärna kunna kal­las japansk, iransk, brittisk eller sydafrikansk eller varför inte ”global”.

Så snart man går vidare från väldigt allmänna formuleringar så kommer också värderingarna att gå isär. Den gemensamma nämnaren för de politiker som använder begreppet ”svenska värderingar” är att de ställer krav på hårdare tag mot de människor som har flytt till Sverige under senare år. 

Ebba Busch Thor vill bland annat införa tvångsarbete för människor som är beroende av försörjningsstöd (det som tidigare hette socialbidrag). Andra krav som förts fram från talarstolarna har varit jobb med lägre löner och försämringar av anställningsskyddet. Här kommer det att finnas en djup klyfta som skiljer värderingarna hos politiker och näringsliv från ungdomar, löntagare och ekonomiskt utsatta.

Det är också slående att ingen av de politiker som talar om att arbeta och göra rätt för sig som en ”svensk värdering” har tagit upp vårens avslöjanden om att rader av ledande företrädare för näringsliv och politik har gömt enorma belopp i skatteparadis för att slippa betala skatt i Sverige. Banker som Nordea och SEB har varit djupt inblandade i att organisera skatteflykten. Detta borde väl verkligen i så fall vara ett uttryck för ”osvenska värderingar”! 

Sanningen är förstås att det varken handlar om ”svenska” eller ”osvenska” värderingar. Det handlar om rika människor som sätter den egna plånboken främst och att näringslivstoppar värderar den egna klassens globala intressen högre än några påstådda nationella värden. 

Synen på jämställdhet då, det måste väl ändå vara ett område där det finns någorlunda gemensamma värderingar i Sverige? Frågor som vårdnadsbidrag och löneskillnader mellan kvinnor och män visar att även här går värderingarna isär så snart man skrapar på ytan. 

Dessutom är detta ett tydligt exempel på hur värderingar inte bara går isär beroende på bland annat klass och kön, utan även på hur värderingar förändras över tid. Det är inte många årtionden sedan våldtäkt var tillåten inom äktenskapet i Sverige och gifta personer sambeskattades. Ett annat exempel på hur värderingar har förändrats i takt med samhällsförändringar och medveten kamp är synen på barnaga och på hbtq-personers rättigheter.

Det finns ett uppenbart syfte med talet om ”svenska värderingar”. Hela det politiska etablissemanget har flyttat sig närmare Sverigedemokraterna för att fånga in en del av de som kan tänka sig rösta på partiet. 

Därför blir den allmänna framtoningen mer nationalistisk. I den praktiska politiken har partierna under sommaren försökt överträffa varandra med förslag med udden riktade mot asylsökande och invandrare oavsett om det gäller flyktingpolitik, jobb, socialbidrag eller brottslighet. Samtidigt tiger samma politiska etablissemang still om den massiva skatteflykten, de allt hårdare villkoren för de anställda inom vården, de rasistiska attackerna mot flyktingförläggningar.

Men det finns ett bredare syfte med den politiska kursändringen från det politiska etablissemanget. Att framhålla nationen och det som påstås förena alla inom dess gränser har varit det klassiska sättet att försöka skyla över och vända blicken från klassklyftor, sociala orättvisor, etnisk diskriminering och annat som skär tvärs igenom samhället.

Det är ingen slump att det talas mer om Sverige och ”svenska värderingar” i ett läge där Sverige är ett av de länder där inkomstklyftorna vuxit snabbast, där klyftorna mellan stad och land ökar och där bostadssegregationen tilltar. Precis som i andra länder används nationalismen för att försöka dämpa missnöje och protester.

Ha detta i bakhuvudet nästa gång en partiledare talar om sin kärlek till Sverige och svenska värderingar mot en bakgrund av en jättelik svensk fana eller när du ser någon känd politiker sjunga nationalsången under en fotbollslandskamp. ■


”Säg mig något svenskt skaldestycke, konstverk, musikstycke, som är specifikt svenskt, varigenom det skiljer sig från alla icke svenska! Visa mig en svensk byggnad! Det finns icke, och finns det så är det antagligen dåligt eller är det bildat efter utländskt mönster.


Jag tror icke jag säger för mycket om jag påstår att svenska nationen är en obegåvad, högfärdig, trälsinnad, avundsam, småsint och rå nation. Och därför går den sin undergång till mötes och det med stora steg.” 

Ur Olle Montanus tal i Strindbergs Röda Rummet