Lokaljournalistiken dödas

Publicerad av Offensivs redaktion

Tema: Inrikespolitik

MittMedias sparförslag kommer att dräpa lokaljournalistik. (foto: Skärmdump från mittmedia.se)
MittMedias sparförslag kommer att dräpa lokaljournalistik.

Inom bara något år kan stora städer som Västerås och Sundsvall stå utan daglig tidning. Ett sparpaket som diskuteras inom ledningen för MittMediakoncernen visar på nytt hur akut krisen för mediebranschen är.

De senaste tio åren har nyheter om sparpaket inom mediaföretag blivit till vardagsmat. Huvudredaktioner har krympts, lokalredaktioner har lagts ned, tidningar har börjat dela allt mer material och samtidigt har de blivit allt tunnare. Färre anställda har fått göra mer och det har blivit mer regel än undantag att journalister både ska skriva, fotografera, redigera och webbpublicera.
MittMediakoncernen är ett av storföretagen inom den svenska mediebranschen. Den äger idag de flesta dagstidningarna mellan Gävle och Örnsköldsvik, Vestmanlands läns tidning och Örebro­Kuriren. Koncernen har de senaste åren sagt att man ska satsa på sina webbplatser, eftersom det är där man hoppas på fler läsare/tittare och därmed växande intäkter.
Att innehållet i tidningarna har blivit magrare har varit tydligt, men den nya inriktningen har inte löst den ekonomiska krisen. Koncernen gjorde förlust under förra året.

Det nya sparförslag som Dagens Nyheter har avslöjat är drastiskt. 422 redaktionella jobb ska skäras bort. Bara en fjärdedel av de anställda, 133 personer, får behålla sina arbeten. I planen ingår att flera av tidningarna ska göras om till gratistidningar som bara utkommer en eller ett par gånger i veckan. Den övriga nyhetsförmedlingen ska ske på webben.
MittMedias vd, Per Bowallius, har efter avslöjandet sagt att sparplanen bara är ett av flera förslag för företagets framtid som har diskuterats. Men oavsett vad som exakt kommer att hända med MittMedia står det klart att det väntar ytterligare neddragningar.
Den fördjupade krisen för Mittmedia kommer också bara några månader efter det att tidningskoncernen Stampen, som äger Göteborgs-Posten och en rad västsvenska tidningar, har gått till företagsrekonstruktion.

Krisen för MittMedia, Stampen och andra mediaföretag visar på de enorma problem som hela branschen har med att hitta inkomstkällor vid övergången från papper till nätet. Samtidigt visar det också att dagens mediabolag har blivit mer renodlade kommersiella bolag. När tidningarna startades var det nästan utan undantag utifrån olika politiska åsiktsriktningar. De borgerliga tidningarna blev av naturliga skäl flest och störst, eftersom de hade uppbackningen från företag och handel som är de stora annonsörerna.
Idag är de stora mediaföretagen i de flesta fall som vilket företag som helst. Om produktionen inte ger tillräcklig avkastning lägger man ned. Ett tydligt exempel är TV4:s avveckling av de regionala nyhetsprogrammen. Varför göra regionala nyhetssändningar som kostar pengar, när det går att sälja regional reklam även utan regionala program?
Krisen har också gjort att mediekoncernerna än mer anpassat innehållet till finansiärerna. Gränsen mellan annonser och redaktionellt material har blivit mer diffus och det finns gränser för den journalistiska granskningen.

Allt pekar på att krisen inom media­branschen kommer att accelerera inom de närmaste åren. Mediebevakningen kommer att bli sämre och allt mer koncentrerad på delar av de stora städerna.
Från politiskt håll suckas det och läggs pannor i djupa veck. Men de konkreta åtgärderna saknas. Till exempel skulle ett presstöd som även omfattar webbpublicering (med någon form av kvalitetskrav) säkra den lokala nyhetsförmedling som det politiska etablissemanget säger sig måna om.
Journalisternas fackförening, Svenska journalistförbundet, har intagit en oerhört defensiv hållning. Det har handlat om förhandlingar i det tysta för att minimera skadorna för de medlemmar som blir arbetslösa och för att någorlunda hantera den allt mer pressade arbetssituationen på redaktionerna.
En aktiv utåtriktad kampanj för att visa på hoten mot den lokala nyhetsjournalistiken, visa ägarnas ointresse för annat än förtjänst och ställa krav på politiska åtgärder skulle kunna få brett stöd. Många mediabolag skulle också vara känsliga för avslöjanden om att arbetsmiljön i mediabranschen är lika illa som i andra branscher som varit föremål för medias granskning.
Mediabolag som MittMedia är inget att lita på när det gäller nyhetsförmedling i hela landet. Det är nödvändigt att återvända till de metoder som användes när arbetarrörelsen startade sina tidningar runt förra sekelskiftet. Det behövs nya medier som drivs av en vilja att spegla de nyheter som rör vanliga människors vardag och problem, inte kommersiellt drivna mediebolag.