Prekär status med osäkra jobb

Publicerad av Louise Strömbäck

Tema: Kommunal, Arbetsmiljö

De tidsbegränsade och osäkra arbetsformerna blir allt vanligare och slår hårdast mot kvinnor och de med invandrarbakgrund. (foto: Mikael Wiman / Flickr CC)
De tidsbegränsade och osäkra arbetsformerna blir allt vanligare och slår hårdast mot kvinnor och de med invandrarbakgrund.

Status: prekär är namnet på en ny rapport om tidsbegränsade anställningar som fackförbundet Kommunal nyligen har släppt. Den visar bland annat att tidsbegränsade anställningar är vanligast i kvinnodominerade arbetaryrken.

Kommunals nya rapport visar att osäkra anställningar har ökat betydligt under senare år. Både timanställningar och behovsanställningar ökar och skapar en växande ekonomisk osäkerhet. Otryggheten, som skapas av oförutsägbara arbetsmöjligheter och därmed en oförutsägbar inkomst, har skapat en ny samhällsgrupp som ofta kallas för prekariat.
Det yrke som har högst andel tidsbegränsade anställningar är vårdbiträden där hela 61 procent hade tidsbegränsade anställningar år 2015. Samtidigt vill majoriteten av tidsbegränsat anställda Kommunal-medlemmar ha en fast anställning och söker det utan resultat enligt rapporten. Samma personer vittnar om en osäker tillvaro där de inte kan planera sin tillvaro eller känna ekonomisk trygghet.

Rapporten visar att hela 29 procent inom Kommunals organisationsområde – 180 600 personer – är tidsbegränsat anställda. Siffran för de som har fötts utanför Norden är 34 procent. Medelåldern blir även allt högre för de med tidsbegränsade anställningar och låg år 2014 på 37 år för anställda inom kommuner och landsting. Av alla anställda var siffran 31,2 procent, vilket visar att andelen tidsbegränsat anställda inom kommuner och landsting är högre än på resten av arbetsmarknaden.
Inom skola och förskola har just visstidsanställningarna ökat enormt och siffran är nu närmare 40 procent. På arbetsmarknaden i stort är andelen visstidsanställda 6-7 procent.

Tidsbegränsade anställningar gör det enklare för arbetsgivaren att utnyttja de anställda på olika sätt. Utan en säker anställningsform är det svårare för den anställda att ställa krav, komma med synpunkter och klagomål eller att tacka nej till arbetspass i rädsla över att sedan inte få fler förfrågningar. En känsla av att alltid vilja ”ställa upp” kan uppkomma för att uppskattas av arbetsgivaren, vilket kombinerat med stressen inför den osäkra ekonomiska situationen för arbetaren kan leda till psykisk ohälsa.
När anställda känner att de enkelt kan bytas ut leder det till att de gör allt de kan för att inte bli utbytta, även om det innebär att den egna hälsan och välmåendet tar stryk. Samtidigt kan det finnas ett motstånd mot att sjukskriva sig då också det kan leda till att man sedan kanske inte blir uppringd lika mycket. Det blir även svårare att planera sin tid utanför arbetet.

Den ökade otryggheten syns på hela arbetsmarknaden och har blivit ett strukturellt problem. De som främst drabbas är kvinnor och personer med utländsk bakgrund. Kvinnodominerade yrken inom bland annat vård och omsorg har lägst anställningstrygghet samtidigt som det inom området alltid kommer att finnas ett stort behov av anställda. Det betyder att den mängden otrygga anställningar inte alls är nödvändig utan att tidsbegränsade anställningar missbrukas av arbetsgivarna för att enklare kunna göra sig av med anställda.
Det finns ekonomiska möjligheter att tillsvidareanställa alla som idag har otrygga anställningar men då måste först de tidsbegränsade anställningarna avskaffas helt. Kortare arbetsdagar med bibehållen eller höjd lön och enbart fasta anställningar skulle innebära en eliminering av otryggheten, stressen och ohälsan för arbetarna.