Säg ifrån – vägra acceptera

Publicerad av Lina Rigney Thörnblom

Plats: Stockholm Tema: Kamp mot kvinnoförtryck

Sexuella ofredanden är inte bara ett problem på festivaler, utan ett samhällsproblem som sker dagligen, överallt. (foto: Emma Grann / Emma Svensson Studios)
Sexuella ofredanden är inte bara ett problem på festivaler, utan ett samhällsproblem som sker dagligen, överallt.

Anmälningarna av sexuellt ofredande på ungdomsfestivalen We are Stockholm har fördubblats sedan förra året. Anmälningarna har även ökat kraftigt på landets övriga festivaler.

På We are Sthlm 2015 anmäldes 20 fall av sexuellt ofredande och en våldtäkt. I år anmäldes 53 fall av sexuellt ofredande. Att anmälningarna har ökat på årets festivaler vill landets rasister och ”sanningssägare” få till att det beror på de flyktingar som tvingats söka sig till Sverige. Man är helt ovillig att se att kvinnor och tjejer har fått en större medvetenhet om vad som faktiskt är trakasserier och ofredanden och att man vägrar acceptera att det sker.

Sedan 2006 har anmälningarna av ofredande ökat med 65 procent enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ), men jämfört med 2014 minskade anmälningarna med 1 procent. Även sexualbrotten har efter en ökning 2013 (1,3 procent av befolkningen) minskat igen 2014 (1,0 procent av befolkningen) enligt den nationella trygghetsundersökningen.
Det är kvinnor som står för den absoluta majoriteten av de som utsätts för sexualbrott. Tydligt är att en bild har spridits när det gäller sexuella ofredanden, av bland annat media, av att Sverige har blivit ett samhälle där kvinnor inte längre kan vara trygga. Att situationen skulle vara ny.

Även om sexualbrott nästan alltid utförs av män och brottsoffren nästan alltid är kvinnor har fokus försökts flyttas från att den gemensamma nämnaren är kön till att det skulle vara på grund av etnisk bakgrund. Att orsaken skulle vara fler flyktingar.
Det är att förolämpa alla kvinnor och tjejer som utsätts och har utsatts för trakasserier och ofredanden dagligen i skolor, på arbetsplatser och i andra sociala sammanhang.

”På ett sätt får man räkna med att folk kommer att ta på en”, berättade en 14-årig tjej till Dagens Nyheter inför We are Sthlm. Ett klassiskt exempel på vad normaliseringen av sexuella trakasserier leder till, och en vanlig kommentar även bland vuxna kvinnor om vad man får acceptera vid ett besök på krogen. Men det är den normaliseringen som har börjat luckras upp. Fler anmäler, säger ifrån och vägrar acceptera.

Bris rapporterade vid sommarlovets slut om hur deras kontakter med barn ökade med 9 procent den här sommaren jämfört med förra. 17 procent av kontakterna handlade om våld, övergrepp eller kränkningar. 41 procent handlade om psykisk ohälsa. Den psykiska ohälsan bland unga har ökat under 1990- och 2000-talet enligt socialstyrelsen.
Det är en av effekterna av färre resurser till skolan, men även vården. Bris kräver bland annat att BUP måste ges möjligheten att leva upp till vårdgarantins 30 dagar.
Sexuella trakasserier normaliseras så tidigt som i lågstadiet. Därför är det viktigt att skolor får tillräckliga resurser för att kunna minska antalet elever i varje klass och per lärare, att elevvårdande personal och fritidsledare finns på varje skola och att personal har utbildning i genuspedagogik. Ett synsätt som ”äsch, han är kär i dig” ska inte tillåtas existera.
Barn måste få lära sig gränssättning och tillåtas bestämma över sina egna kroppar, detta redan i förskolan.

Sexuella ofredanden eller våldtäkter är inte ett isolerat fenomen endast på festivaler. Det är ett samhällsproblem och det sker dagligen. Att debatten intensifierats i samband med förra årets och årets festivaler är bra, men den får inte tystna fram till nästa sommar.