Död och terror i Baluchistan

Publicerad av Kristofer Lundberg

Baluchistanska människorättsaktivister försvinner och mördas av den pakistanska regimen. (foto: )
Baluchistanska människorättsaktivister försvinner och mördas av den pakistanska regimen.

Den 8 augusti mördades advokaten Bilal Anwar Kasi i en riktad attack där han sköts till döds i Baluchistans huvudstad Quetta. Samma dag dödades 72 advokater och 122 skadades när en bomb exploderade, riktad mot de som hade samlats på sjukhuset för att protestera och sörja kollegan. Bilal Anwar Kasi var ordförande för Baluchistans advokatförbund och företrädde försvunna personers familjer.

Under 2015 försvann 463 personer våldsamt mot sin vilja i Baluchistan (en av Pakistans fyra provinser), enligt människorättsorganisationen Voice for Baloch Missing Persons. Det är en ökning från år 2014 då 435 personer försvann. Samma år hittades 455 torterade och stympade kroppar.

Upptäkten av stympade kroppar av saknade personer startade 2008 och har fortsatt att öka varje år sedan dess. De tillhör politiska- och människorättsaktivister bortförda av den pakistanska militären. Det finns otaliga vittnesmål av politiska- och människorättsaktivister som rövats bort och befinner sig i arméns tortyrceller.

En som har upplevt dessa tortyrceller och tidigare vittnat om det är Rättvisepartiet Socialisternas medlem Zahid Baloch som var initiativtagare till protesterna i Göteborg i december 2015 mot bortförandet av 40 kvinnor. Han spenderade själv tre månader i tortyrcell och vittnar om en brutal behandling med elchocker, sexuellt våld och förnedring.

– De klädde av mig naken, krossade mina fotleder, bröt mina fingrar... Jag har 32 stygn på ryggen och huvudet efter tortyren. Det var mina värsta dagar i livet, berättar Zahid Baloch.

– Men jag överlevde. Mina två morbröder och tre kusiner, de mördades, berättar Zahid.

Offensiv har tidigare berättat om Farhan Baloch som överlevde efter att han dumpades när militären trodde att han hade dött av tortyren. Nu riskerar han att utvisas från Sverige enligt Dublinförordningen. Sverige tar inte hänsyn till de risker detta innebär för familjen.

Under två veckor i december 2015 kidnappades över 40 kvinnor och 28 barn av den pakistanska armén i det av Pakistan ockuperade Baluchistan. 

Nasrullah Baloch, ordförande för Voice for Baloch Missing Persons som företräder anhöriga till försvunna, sa vid en presskonferens den 3 januari i år att:
– Vi har också mottagit rapporter om de kidnappade Balochkvinnorna och barnen från Bolanområdet i Baluchistan. De fördes bort av den anledning att regeringen misstänker att deras män är involverade i den väpnade kampen.

I övrigt är situationen för de bortrövade kvinnorna och barnen ännu okända. Detta innebär att även Farhans fru Nawal riskerar förföljelse vid utvisning på grund av makens politiska aktivitet. I täten för det civila motståndet står kvinnorna som också drabbas hårt av repressionen. Deras maskerade ansikten har blivit synonymt med motståndet.

Kvinnornas roll i kampen hör också samman med deras sociala situation och hur de drabbas av den pakistanska regimens politik. Trots att Baluchistan är rikt på guld, gas, kol och olja tvingas befolkningen på grund av avsaknaden av bra sjukvård att resa 70 mil till närmaste sjukhus i Karachi.

Enligt Pakistan Health Demogra­phic Survey dör tre gånger fler kvinnor vid barna­födsel i Baluchistan än i Pakistans övriga provinser.

 Tusentals baluch­aktivister är försvunna och/eller mördade. Andra hålls i tortyrceller. Oberoende människorättsorganisationer bekräftar försvinnanden, tortyr och mord. 

Zahid och Farhan hade tur.  Många av de som förs bort torteras och återfinns aldrig. Att de har fått avslag på sin asyl­ansökan innebär därmed en stor fara för deras liv. Zahid riskerar att utvisas till Norge där han har ett väntande utvisningsbeslut och Farhan med familj riskerar att föras till Italien som kritiseras hårt för hur flyktingar och deras familjer behandlas.

De riskerar således att utvisas till ett land där etniska minoriteter och civila förlorar sina liv på grund av islamistiska fundamentalister och den pakistanska regimens statsterrorism. Med anledning av förtrycket från den pakistanska regimen riktat mot Baluchistan har befolkningen rest sig, men har svårt att stå emot den tungt beväpnade militären, en av regionens starkaste. Som ett resultat av det statliga förtrycket från regimen växer en separatiströrelse fram.

Förtrycket har skapat en sådan desperation att allt fler unga inte ser någon annan väg än att ansluta sig till en väpnad kamp för självständighet. I en sådan situation är det vår uppgift som socialister att peka på behovet av arbetarenighet och bygget av en massrörelse. Även om ett självförsvar mot den pakistanska staten är legitimt, också en väpnad sådan, får inte detta övergå i individuell terrorism eller riktade attacker mot civila. Ett väpnat motstånd mot den pakistanska regimen kan heller inte ensamt segra, utan måste knyta band med kamprörelser i hela Pakistan.

Pakistan har ockuperat Baluchistan i syfte att exploatera dess naturresurser sedan år 1948. Där utspelas ett krig mot befolkningem som sällan får några rubriker. Ett rättfärdigat krav som växer fram är därför de pakistanska truppernas tillbakadragande från Baluchistan. Krisen i Pakistan har fördjupats under senare år och i Baluchistan är läget sannolikt mest kritiskt. Massorna hotas av religiös extremism, militariserade klaner, självmordsbombare och statsterrorism.

År 2013 dödades tre medlemmar i Socialist Movement Pakistan (RS systerparti) i Baluchistan av grupper kopplade till al-Qaida. Såväl imperialismen som Pakistan har lämnat Baluchistan under­utvecklat och isolerat, samtidigt som den pakistanska staten plundrar dess tillgångar. Kampen för demokratiska fri- och rättigheter och nationell frigörelse handlar därför lika mycket om kampen för socialism och demokratisk kontroll över landets naturtillgångar.

Som socialister ser vi arbetarklassen som den enda klassen förmögen att lösa massornas problem. Baluchistans arbetare och fattiga är i stort behov av hjälp och solidaritet från den internationella arbetarrörelsen. 

Endast under en enad fana kan arbetarna och de fattiga massorna bedriva en framgångsrik kamp mot krig, ockupation och förtryck – för fred, jämlikhet och en socialistisk federation i regionen med rätt till självständighet för Baluchistan och andra nationella minoriteter som en del av kampen för en socialistisk värld. ■