Grismanifestet gripande skildring av en gris liv

Publicerad av Amanda Taavo Hellström

Plats: Luleå Tema: Recensioner, Djurrätt

Sevärd pjäs om grisars lidande. (foto: )
Sevärd pjäs om grisars lidande.

I pjäsen Grismanifestet, som visades på Ebeneserhuset i Luleå, får vi en inblick i hur en djurfabrik kan se ut från en gris perspektiv. De som har satt ihop pjäsen menar att ämnet ska symbolisera ett helt jordklot. ”Växter och djur lever tillsammans, och människor förstör det som är oersättligt.”

Pjäsen inleds med en diskussion om klimatångest, där vi får lära oss de olika rollerna som grisar kan spela. I många fall  är majoriteten av de kultingar som föds i djurfabriker dödfödda, men de som väl överlever kan antingen bli avelsgrisar som sina mödrar eller fara direkt till tillväxtavdelningen för att bli köttgrisar.

Vid det här laget inser vi att det bara kommer att vara en enda skådespelare genom den 60 minuter långa pjäsen, men jag tror knappast att någon blev besviken.

De som har gjort det här projektet är Naturskyddsföreningen, Studiefrämjandet och Scenkonstgruppen. Tillsammans pratar de om hur de vill sprida ett budskap via konst och kultur.

Pjäsen utspelade sig enbart från grisens perspektiv och handlade främst om djurets lidande inom köttindustrin, även om industrins klimatpåverkan nämndes i såväl början som slutet av pjäsen.

Vid förklaringen av den ångest som drabbar suggor när deras kultingar blir fråntagna i en köttfabrik brister många i publiken ut i gråt. Det är starka känslor bland åskådarna, vilket jag tror var precis vad arrangörerna ville uppnå. Vi får följa suggans liv genom hjärtegripande stunder där det både finns plats för skratt och gråt.

I båset bredvid suggan ligger hennes granne 15:22 som svälter sig till döds. Liket ligger kvar tills kroppen börjar skifta i grönt och blått, men ingen verkar bry sig om det förrän stanken blir outhärdlig.

Efter pjäsen bildar de en panel där de svarar på frågor och uppmanar till klimatsmarta förändringar i vardagen. ”Vi får bättre livskvalitet genom att bli klimatsmarta”, menade de på. 

Klimatkampen måste dock skifta fokus bort från individbaserade aktioner till en kollektiv kamp mot det kapitalistiska systemet som är grunden till den horribla exploateringen av såväl djur som människan och natur. Klimathotet hotar allt levande på jorden, där vi människor självklart är inräknade, vilket många verkar blunda för många fall. Om vi går ihop och organiserar oss kan vi göra verklig skillnad tills klimatångesten inte är nödvändig längre. Även djurens lidande skulle kunna komma till ända med en sådan kamp. ■