Audrie & Daisy

Inte bara en dokumentär mot våldtäktskulturen

Publicerad av Lina Rigney Thörnblom

Tema: Kamp mot kvinnoförtryck, Filmer

 (foto: )

Audrie and Daisy är en dokumentär om flickor och unga kvinnor som har blivit utsatta för sexuella övergrepp, men framför allt om efterspelet och hur samhällets reaktion kan få ännu värre konsekvenser.

När Audrie Pott var 16 år förgrep sig tre unga män på henne under en fest när hon var medvetslös. De tog bilder under övergreppet som spreds i hennes skola och omgivning. Åtta dagar senare dog hon av självmord. Hennes mamma hittade henne i badrummet där hon hade hängt sig.

– Vi vet från det Audrie sa i processen av hennes försök att utreda vad hon hade utsatts för att hon kände att hennes rykte var förstört för alltid. Hon såg inte något ljus i tunneln, berättar mamman Sheila Pott.

Daisy Coleman, en då 14-årig flicka, blev även hon utsatt för ett sexuellt övergrepp under medvetslöshet. Männen som var inblandade var hennes storebrors vänner och efter övergreppet dumpade de henne medvetslös i snön utanför hennes hus. Detta dömdes en av männen för, men inte för övergreppet.

En enorm hatkampanj drevs mot Daisy och hennes familj. Deras hus brändes ner och Daisy försökte upprepade gånger att begå självmord.

Daisy ansågs få skylla sig själv för att försätta sig i en sådan situation. ”Vad hade hon väntat sig efter att ha smugit ut klockan ett på natten?”, kommenterade Fox News reporter. Den här synen märks även i sheriffen Darren Whites uttalande:

– En av de stora bristerna i vårt samhälle är att det [problemet] alltid är pojkarna. Och det är inte alltid pojkarna. Flickorna bär lika mycket skuld i den här världen som pojkarna gör. 

Han var den som först var ansvarig för Daisy Colemans fall.

En av följderna för två av Audrie Potts förgripare var att delta i den här dokumentären och ta på sig skulden för övergreppet och för hennes död. Dokumentären visades först på Sundance-festivalen i januari i år. Nu går den att se på Netflix sedan den 23 september.

Men det är inte bara en dokumentär. Det spektakulära är att regissörerna Bonni Cohen och Jon Shenk har valt att koppla samman den med en kampanj för att förändra attityder runt övergrepp, kvinnors sexualitet och för att arbeta mot våldäktskultur.

På hemsidan www.audrieanddaisy.com finns material som riktar sig antingen till dig som är förälder eller till dig som arbetar i skolan om hur man kan prata med ungdomar om övergrepp. Det finns även tips på hur man hanterar det om ens barn blir anklagat för övergrepp. I materialet går att läsa:

”Om du googlar ’Om mitt barn begått övergrepp?’ hittar du bara information om falskt anklagade elever och juridiska strategier. Medan det kan vara viktigt för de 2 till 8 procent av föräldrarna vars barn är falskt anklagat, kommer den absoluta majoriteten av berörda föräldrar att behöva hantera realiteten att deras barn är skyldigt”.

Filmen och kampanjen berör hur sociala medier är dagens nya skampåle och där ett övergrepp riskerar att för alltid finnas. Idag behövs ingen ”horhätta”, istället skapas skammande [ett verb skapat i dagligt tal för att skambelägga någon] genom hashtags på Facebook och Twitter.

Jag rekommenderar verkligen att ni ser Audrie & Daisy och gärna tillsammans med era egna tonåringar eller någon i er närhet som ni kan vilja diskutera de här frågorna med. Läs gärna materialet innan (skrivet på engelska) för att få hjälp att inleda ett samtal. ■