Marx2016 – marxisters uppgifter

Publicerad av Elin Gauffin

Tema: Marxism

Marxismen är en lära för handling till att omvandla samhället till ett socialistiskt sådant. (foto: )
Marxismen är en lära för handling till att omvandla samhället till ett socialistiskt sådant.

Under seminariehelgen Marx2016 i Stockholm hade Nina Björk öppningstal den ena dagen och Kajsa Ekis Ekman den andra. Jag missade Nina Björks öppning, men hörde ett samtal mellan henne och Soheyla Yazdanpanah. Detta handlade förstås om Björks bok om Rosa Luxemburg som här blir en bra kommentar till Kajsa Ekis Ekmans frågeställningar.

Efter år av aktivism, böcker och debatt har Kajsa Ekis Ekman en självklar auktoritet att i sitt anförande berätta för oss andra vad marxister borde ta sig an för frågor och vad de inte borde ta sig an. Hon menade först och främst att marxister borde gå in för att göra en uppdaterad klassanalys.  

Faktorer att ta i beaktande är att tjänstesektorn blir mer och mer lik en arbetarsektor, att små enmansföretag är den nya arbetarklassen med ofta bara en anställd och en uppdragsgivare. Det finns en permanent grupp arbetslösa, men det är enligt Ekman fel att kalla dem en egen klass (prekariat). Därtill finns det en stor grupp papperslösa.

För det andra är klimatet jätteviktigt och hon underströk det positiva i att fler marxister har insett detta, vilket också var ett tema på Marx2016. Eftersom kapitalismen alltid expanderar sker det oundvikligen på bekostnad av miljö och klimat. Marxister kan till exempel bidra med att räkna ut utsugningen bakom varje produkt och spräcka hål på liberala myter som att det skulle finnas en ny delningsekonomi med Uber som det exemplet. Det är bara en ny form av exploatering där taxichauffören eller lägenhetsinnehavaren i fallet Airbnb får ta hela risken.

Den svenska lånebubblan talas det om överallt förutom i Sverige. Marxister måste tala om detta för när bubblan spricker kan det gå åt vilket håll som helst, folk kan dra vänsterslutsatser likaväl som högerslutsatser. Bobubblan är den primitiva ackumulationen baklänges. Kapitalismens klassiska första ackumulationsprocess såg till att göra att människor på landsbygden inte längre hade råd att bo kvar i sina hem och därmed drevs till städerna och löneslaveriet.

Den omvända processen börjar med att folk har lägenheter, men blir lurade att ta stora lån hos bankerna för att få bo kvar i exakt samma lägenheter som de redan bodde i för att därefter år ut och år in tvingas göda bankernas vulgära vinster. Kajsa Ekis Ekman tog även upp om geopolitiken: hur Kina köper upp allt från Perus största berg till Greklands största hamn och jord­arealer i Afrika. Den kinesiska kapitalismen vet att det kommer att bli en brist även på mat och vatten. De bygger ett nät av transporter över världen för att säkra sina tillgångar, men vad händer när världens största arbetarklass reser sig? Industriarbetarklassen i världen är för övrigt idag större än någonsin tidigare.

Inför hundraårsjubileumet av ryska revolutionen tyckte Kajsa Ekis Ekman att marxister måste kunna svara på vad det var som gick fel i Sovjetunionen. Jag tycket det var lite oklart vad hon menade när hon kort sa att det är viktigt att vara väldigt teknisk och kunna visa på att makt måste spridas över flera produktionsenheter för att garantera demokrati både på det socialistiska och på det borgerliga sättet.

Nu blev det kortare tid över till det som marxister enligt Ekman inte bör syssla med, men hon hann nämna mediaanalyser, att försöka komma bort från det som redan florerar i media och göra egna analyser utifrån verkligheten. Vi ska heller inte hålla på med den gamla motsättningen om reform eller revolution eftersom båda vägarna leder till ett misslyckande enligt Ekman. De länder som har kommit till socialismen via reformer har sedan fått backa och infört kontrareformer, men det har även länder med revolution där det senare har kommit en kontrarevolution. Det här var rätt så abstrakt och låter som ett väldigt pessimistiskt perspektiv. 

Trots att Kajsa Ekis Ekman avslutade med ett stämningshöjande exempel på en lyckad reform, den svenska sex­köpslagen som går emot periodens privatiseringshysteri med sin innebörd att det finns något som det inte ska gå att köpa, följde avslutet inte riktigt ambitionerna som hon inledde med: att marxister alltid i denna fullständigt idealistiska tid måste hålla fast vid det materialistiska synsättet och se faktorerna bakom. Detta eftersom sexköpslagen är långtifrån tillräcklig när den socialdemokratiska regeringens flyktingpolitik bokstavligen kastar minderåriga i händerna på smugglare som ofta har kopplingar till trafficking. 

Då var det passande att fortsätta seminarierundan med Nina Björk. Hon inledde med att det faktum att Rosa Luxemburgs namn varken är befläckat av stalinism eller socialdemokratiskt förräderi. Hon ville skriva om Luxemburg som en ren och hoppfull gestalt och påminna om att det intressanta är vad som händer i den ekonomiska basen. Idag pratas det aldrig om ekonomisk demokrati, men Björk vill göra ett inlägg till den vilsna socialdemokratin och påminna om var den en gång kom ifrån.

Ingen marxist tog som Rosa Luxemburg strid mot högervridningen av de socialdemokratiska partiernas ledningar runt Europa under 1900-talets första år. Högervridningarna gick ut på att få massorna att glömma det revolutionära målet och istället fokusera sig på reformer för dagen. 

Det sades inte på Marx2016, men min egen kommentar är att det är helt nödvändigt att ägna den mesta av aktivismen åt den dagliga kampen för reformer – eller snarare mot kontrareformer – men att de rörelser som samtidigt har ett revolutionärt perspektiv som förs fram har mycket större chans att vinna reformistiska framsteg än de rörelser som gör en stor sak av att begränsa sig. 

Ska vi fira den ryska revolutionen nästa år går det ju inte att bortse från det faktum att de med ett reformistiskt perspektiv misslyckades med att införa dagsfrågorna – fred, bröd och demokrati. Därför drevs revolutionen vidare till en genomgripande revolution som ändrade det ekonomiska systemet. Därmed inte sagt att det är enkelt eller att frågor är lösta, vilket den ryska historien smärtsamt visar. 

Venezuela står som elefanten i rummet i de här diskussionerna. För några år sedan hänvisade alla okritiskt till Chavez nya form av ”socialism”, men nu är det ingen som vill tala om det. Chavez försökte reformera fram socialism ovanifrån, med det fungerar inte då det ger kontrarevolutionen spelrum att slå tillbaka. Det hände även med Allendes stegvisa försök i Chile i början av 1970-talet. 

Det kan väl vara så att massorna inte är beredda att aktivt kliva in på den politiska arenan ännu, vilket en socialistisk revolution förutsätter, men då borde marxister ärligt säga att det rör sig om en förberedelsetid och inte blanda ihop motståndsfickor med faktisk socialism.

Marx2016 var späckat med många fler intressanta föredrag av professorer och forskare än de som jag hade möjlighet att delta på. Marxistiska studier är viktiga komplement till den dagliga kampen och får bäst bäring om de enligt Marx och Engels tradition ständigt stöts och blöts i den dagliga kampen. ■