Läsvärt om Trotskijs liv och gärning

Publicerad av Per Olsson

Tema: Recensioner, Böcker

 (foto: )

”Den 8 mars 1917 nåddes vi av den efterlängtade men också sensationella uppgiften att tsar Nikolaj II har fallit och revolutionen har börjat”, skrev Leo Trotskij som då var i exil i USA. Enligt den ryska kalendern föll tsardömet samman under februari, därav namnet februarirevolutionen. I oktober samma år (november enligt dagens kalender) grep arbetarna och de fattiga massorna makten. Det socialistiska genombrottet i Ryssland 1917 förändrade världen.

Leo Trotskij och Vladimir Lenin var oktoberrevolutionens två förgrundsgestalter. Tillsammans stod de i spetsen för det socialistiska massparti – bolsjevikerna – som kunde samla massorna till en avgörande strid mot kapital- och godsägarväldet.
Tillsammans tog de också upp kampen mot revolutionens byråkratisering och Stalins välde. Det var en kamp som Trotskij, efter Lenins död år 1924, bedrev fram till dess att han mördades av en stalinistiska agent i augusti 1940.
 
I boken The Life and Death of Leon Trotsky (Haymarket Books, 2015) skriven av Victor Serge och Natalia Sedova skildras Trotskijs liv och gärning. Den sistnämnde var revolutionär socialist och gift med Trotskij. Victor Serge var till en början anarkist, men stödde oktoberrevolutionen och anslöt sig år 1919 till bolsjevikpartiet. Serge var motståndare till stalinismen, men delade inte Trotskijs analys av orsakerna till oktoberrevolutionens urartning och vilka uppgifter som detta reste.
Serge återupprepar sin felaktiga kritik av bolsjevikerna vad gäller exempelvis Kronstadt 1921 och gör lika felaktigt gällande  att revolutionen urartade eftersom en hel generation av ryska revolutionärer lät sig isoleras och ”siktade för högt”.
 
Icke desto mindre finns all anledning att välkomna återpubliceringen av denna bok, som tyvärr bara finns på engelska. Boken besvarar en rad av de lögner som vi kommer att få höra i år. Många av lögnerna som att oktoberrevolutionen ”var en kupp”, bolsjevikerna var ”odemokratiska och elitistiska” samt ”tyska agenter” hördes redan 1917 och den hetsen övergick efter oktoberrevolutionen i en väpnad kontrarevolution och inbördeskrig.
 
The Life and Death of Leon Trotsky kan ses både som ett komplement till Leo Trotskij monumentala Ryska revolutionens historia och självbiografin Mitt liv.  Båda dessa böcker finns på svenska och är en given läsning under jubileumsåret 2017.

 Den ryska revolutionen 1905 utgjorde upptakten till den revolutionära omvälvning som skulle skaka världen tolv år senare.

Den blodiga söndagen den 9 januari 1905 blev revolutionens början. Den dagen tågade ett demonstrationståg bärande ikoner och porträtt av tsaren till Vinterpalatset i Sankt Petersburg för att upplysa envåldshärskaren (tsaren) om de eländiga förhållandena som rådde. Vid Vinterpalatset sköts de kallblodigt ner. Arbetarna svarade våldet med strejker och masskampen når sin kulmen i generalstrejken i oktober 1905, som var världens dittills största.

I strejkrörelsen formades sovjeterna, arbetarråden som baserades på delegater valda på arbetsplatserna. Genom sovjeterna kunde det arbetande folket lägga grunden för verklig demokrati – att samhället styrs av och för vanliga människor. Trotskij valdes till ordförande för den mest tongivande av landets sovjeter – Petersburgsovjeten.

Revolutionen 1905 blev en vattendelare som klargjorde de egentliga, politiska orsakerna till varför den ryska socialdemokratin hade splittrats år 1903 i bolsjeviker (majoriteten) och mensjeviker (minoriteten).

Trotskij tillhörde ingen av de båda fraktionerna, utan hoppades att revolutionen 1905 också skulle följas av att partiet enades, men erkände senare att den uppfattningen saknade grund.

 Utifrån lärdomarna av revolutionen 1905, masskampen och nederlaget, formulerade Trotskij den permanenta revolutionens teori: Den ryska kapitalistklassen var för svag för att ens kunna genomföra den borgerliga revolutionens uppgifter om att modernisera landet, genomföra jordreform och kasta av sig imperialismens ok. Bara inom ramen för arbetarnas revolution skulle dessa uppgifter kunna genomföras. Men arbetarna kunde inte stanna vid det, utan revolutionen måste bli permanent och ta sig an de socialistiska uppgifterna. För Trotskij var internationalismen avgörande. Väl vid makten måste arbetarna sammanlänka sitt styre ”och hela den ryska revolutionens öde med den socialistiska revolutionen i hela Europa”.

 Mensjevikerna ansåg att revolutionen var borgerlig och att arbetarklassen därför måste underordna sig vad man benämnde som den framåtsyftande liberala kapitalistklassen.

Enligt mensjevikerna gick arbetarna för långt i sina krav.  Plechanov, en av mensjevikernas ledare, sa efter att upproret i Moskva hade krossats i blod i december 1905 att ”man [massorna] borde inte ha gripit till vapen”. Det vill säga borde inte ha försökt organisera ett väpnat självförsvar.

Bolsjevikerna hade en helt annan uppfattning, men lämnade öppet vilken klass – arbetarna eller bönderna – som det framtida styret skulle vila på. Dessutom hade många bolsjeviker, Lenin tillhörde undantagen, intagit en sekteristisk hållning under revolutionen och negligerat sovjeternas betydelse. 

När den ryska revolutionen 1917 startades med arbetarkvinnornas strejker på den internationella kvinnodagen den 8 mars (enligt den ryska kalendern i februari) kunde Trotskij efter tio år i påtvingad exil återvända till Ryssland.

I april kunde även Lenin återvända till Ryssland. Vid återkomsten förklarade han i ett tal (aprilteserna) att revolutionen måste bli socialistisk. Lenin sammanfattade det socialistiska programmet i: Inget stöd till den borgerliga regeringen – all makt till sovjeterna.

Lenins hållning gick på tvärs med den vacklande hållning som partiets ryska ledning (bland annat Stalin) hade intagit. Men Lenin hade medlemmarnas stöd och den nya kurs som partiet antog följdes snabbt av att Trotskij och hans grupp Mezjrajontsy gick samman med bolsjevikerna.

De provisoriska, borgerliga regeringar som styrde mellan februari och oktober 1917 hade en sak gemensamt: oförmågan att bryta med kapital- och godsägarväldet och skapa fred samt rädslan för den socialistiska revolutionen. Detta gav tillsammans med bolsjevikernas propaganda och agitation i oktober 1917 en överväldigande majoritet för bolsjevikernas program.

Kampen mot general Kornilovs kuppförsök i augusti övertygade massorna om att endast deras egna maktorgan – sovjeterna – kunde försvara revolutionen. 

Som Petrogradsovjetens ordförande (Sankt Petersburg bytte namn till Petrograd i mars 1917) fick Trotskij huvudansvaret för att organisera det revolitonära upproret i oktober.

Oktoberrevolutionen 1917 gav arbetare och fattiga världen över hopp och ett exempel att följa. Det exemplet lever än.

The Life and Deah of Leon Trotsky stora förtjänst är att den i koncentrerad form levandegör oktoberrevolutionens historia. ■