Sveriges krighets och cyberhot

Publicerad av Arne Johannson

Tema: Militärisering

 (foto: Blogtrepreneur, Flickr CC)

Påståendet från USA:s underrättelsemyndigheter FBI, CIA och NSA (National Security Agency) att Ryssland skulle ha försökt påverka presidentvalet används nu av makteliten i Washington i ett försök att kontrollera Donald Trump och försvåra det närmande till Putin som denne i varje fall har talat om.

I Sverige används samma incident till att ytterligare trappa upp en närmast paranoid rysskräck hand i hand med en tävlan mellan Alliansens partier och regeringen om vem som vill satsa mest på svensk upprustning av både det militära, digitala och psykologiska försvaret. 

Inte bara Alliansens partiledare utan även Stefan Löfven och försvarsminister Peter Hultqvist varnar nu för att Ryssland även kan försöka påverka det svenska valet med falska nyheter och medie-”troll”, samtidigt som ingen nämner Sveriges samarbete med Natos propagandacentral StratCom. 

I en studie av Utrikespolitiska institutet misstänkliggörs dem som inte delar den gängse Nato-analysen. Där påstås till exempel Aftonbladet Kultur ha publicerat falska påståenden om den rysk-ukrainska militära konflikten.

– Vi har till exempel uppmärksammat fascistiska rörelser i Ukraina, som gör att vi avviker enligt en svensk kontext. Ironiskt nog börjar Sverige bli som Ryssland, avviker man från linjen får man en reprimand, kommenterar Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg.

Ingen förståelse får längre andas för rysk oro om att de runt alla sina gränser omsnärjs av Natobaser om man inte vill pekas ut som närmast landsförrädare och Putin­anhängare, trots att en liknande militär aktivitet av konkurrerande imperialistiska makter runt USA vore fullständigt otänkbart. Konsekvensen blir att den ryska nationalismen därmed spelas rakt i händerna och försvårar en demokratisk och socialistisk opposition mot Putins auktoritära styre.

I sin presentation av regeringens nya säkerhetsstrategi på DN Debatt inför öppningen av Folk och Försvars rikskonferens den 8 januari listade statsminister Stefan Löfven ”militära hot” och ”informations- och cybersäkerhet” som punkt ett och två av åtta hot mot säkerheten, med ”klimatförändringar” på sista plats. 

”Civila myndigheter i Sverige tränas för krig” avslöjade samtidigt en stort uppslagen artikel i samma tidning, där huvudbudskapet enligt DN är att: ”Det är på riktigt nu. Det är på allvar. Vi lever under en hotbild”. På kurserna beskrivs Ryssland som hotfullt redan i fredstid och i ett krigsspel angrips Sverige. 

Helt följdriktigt krävde också DN:s chefredaktör Peter Wolodarski samma dag – i ännu en av sina oräkneliga söndagskrönikor på detta tema – fördubblade försvarsanslag och öppen dörr för Nato, denna gång i form av ett förslag till tal av Stefan Löfven. 

”Löfven saknar plan mot rysk inblandning i valet”, basunerade DN:s förstasida ut dagen därpå, medan Aftonbladets utropade att Ryssland förbereder för storkrig.

Att vi idag lever i en snabbt datoriserad men också mer sårbar värld, där det inte är så mycket bevänt med cybersäkerheten (it-säkerheten), är förstås ett faktum. 

Om det verkligen var statliga ryska dataintrång som låg bakom Wikileaks avslöjande om hur demokraternas partiledning motarbetade Bernie Sanders i primärvalet och att Hillary Clinton sa en annan sak i möten med sina sponsorer på Wall Street än hon gjorde på valmötena har vi bara de amerikanska säkerhetsmyndigheternas ord på, de som för inte så länge sedan förde en hel värld bakom ljuset inför Irakkriget. 

Klart är förstås att Ryssland kan ha haft ett motiv av att stödja Trump mot Clinton, men det kan även ha funnits andra intressen bakom. 

Både Ryssland och Wikileaks Julian Assange avfärdar som väntat att den ryska staten skulle ligga bakom. Mer intressant är att detta även görs av John McAfee, som har skapat mjukvaruföretaget McAfee och har kallats den moderna cybersäkerhetens fader efter att ha utvecklat den första kommersiella antivirusen. 

– Om det ser ut som att ryssarna gjorde det, kan jag försäkra er att det inte var ryssarna, säger McAfee, som hävdar att vilken hackare som än har kunskapen att hacka sig in i DNC (demokratiska partiets ledning) kan också dölja sina spår, till exempel med ryska koder och teknik. 

Ingen säkerhetstjänst kan heller matcha den nivå av dataintrång och övervakning av allt och alla som praktiseras av USA:s egen NSA. För tre år sedan skapade det starka reaktioner i Tyskland när visselblåsaren Edward Snowden kunde avslöja att NSA hade avlyssnat den tyska förbundskanslern Angela Merkels mobiltelefon, som då utbrast att: ”Det här är som Stasi” (den före detta östtyska säkerhetstjänsten). På bara en månad under år 2013 uppgavs det att NSA hade avlyssnat 124,8 miljarder (!) telefonsamtal, inklusive svenska. 

Två år senare avslöjade Wikileaks att Merkel omnämnts i 300 rapporter från NSA, som även avlyssnat 69 andra telefonnummer med koppling till tyska ministrar och topptjänstemän. Bland de politiska ledare i hela världen som NSA hade avlyssnat under tio års tid var alla tre franska presidenter: Hollande, Sarkozy och Chirac. 

Att motivet har varit att ge underlag för hur USA ska hantera relationerna till dem och påverka dem politiskt står utom allt tvivel.

Snowden avslöjade också Sveriges samarbete med NSA genom att Försvarets Radioanstalt (FRA) övervakar all internettrafik i Östersjöns undervattenskablar för att sedan vidarebefordra information om militära, ekonomiska och politiska förhållanden som rör Ryssland. Sveriges dåvarande utrikesminister Carl Bildt lade också tillsammans med Storbritannien in sitt veto mot att EU skulle diskutera anklagelserna om amerikanskt spioneri mot medborgare och institutioner inom EU i samtal med USA.

En stor del av all världens spionage av såväl stater som företag, kriminella nätverk och även privatpersoner idag går ut på att lätt skaffa sig information genom att hacka sig in. Sabotage kan vara ett annat motiv. 

I Riksrevisionens granskning 2014 av it-säkerheten i den civila statsförvaltningen omnämns att det dittills värsta dataviruset någonsin, som upptäcktes 2010 och fick namnet Stuxnet, var en attack mot styrsystemen i en iransk kärnkraftsanläggning som hade läckt ut på nätet. 

Ingen borde heller vara förvånad över om det i alla sidors krigsförberedelser, som till exempel under dagens vapenskrammel runt Östersjön, också ingår en beredskap att i ett skarpt läge kunna sabotera motståndarens kommunikationer och annan infrastruktur som inte minst elnät.

Enligt en talesperson för McAfee utsätts företag och myndigheter världen runt för miljontals cyberattacker varje dag, vanligtvist finansiellt motiverade. Hackeraktivister som Anonymous bedriver också en kampanj mot banker världen runt i syfte att avslöja penningtvätt, skattesmitare och annan finansiell terrorism.

 

Klart är att den politiska prioritet som nu både Alliansen och regeringspartierna lägger på såväl militär som en slags cyberkrigs­kapprustning enbart leder till en upptrappning även av hotet mot cybersäkerheten, samtidigt som det går ut över både åtgärder mot det allra största klimathotet och det akuta behovet av att rusta upp skola, vård, omsorg med mera. ■