Säg nej till djur på cirkus

Publicerad av Richard Larsen

Tema: Djurrätt, Kultur

 (foto: )

Djur på cirkus är ingalunda någon ny företeelse. I antikens Grekland och under romarriket visades ofta djur av allehanda slag på fasta arenor. De kunde till exempel bli tränade i att utföra konster, användas i tävlingar eller hetsas mot varandra eller människor i blodiga skådespel.

Den moderna varianten av cirkus sägs ha uppstått i England år 1768 då en kavallerist började göra uppvisningar till häst på en arena i utkanten av London. Konceptet blev populärt och snart dök det upp fler och fler cirkusaktörer som tävlade om publikens gunst med mer och mer spektakulära akter och exotiska djur. Elefanter, lejon, zebror, sjölejon och apor är bara ett fåtal exempel på vilda djur som har varit populära att visa upp. De första cirkusarna i Sverige var inte mycket mer än kringresande menagerier och inte förrän i början av 1900-talet började cirkusar av den form vi är vana vid idag turnera runt om i landet. 

Djurens liv på cirkusarna har i stor utsträckning speglats av omvärldens generella syn på djur och djurskydd. I början kunde i princip vilka djur som helst användas och det fanns inga, eller få, regler för hur de skulle hållas eller behandlas. 

Cirkusbranschen har också om­gärdats av en slags mystik och hemlighetsmakeri som gjort att få utomstående har fått möjlighet att se in bakom kulisserna. Till viss del är det förståeligt eftersom de inte har velat avslöja sina yrkeshemligheter, som hur djuren har dresserats till att utföra svåra konster, men det innebär också att de har fått möjlighet att behandla djuren ungefär som de vill, utan att ta hänsyn till djurskyddslagar eller djurens naturliga beteenden. 

I takt med att samhället har börjat ta mer hänsyn till djurens rättigheter och status har också kraven på cirkusarnas djurhållning ökat, vilket så småningom har lett till att det har blivit allt svårare att komma undan med dålig djurhållning och skadlig träning. Ett flertal länder har idag restriktioner på vilka djur som får visas på cirkus, eller till och med totalförbud mot djur på cirkus. 

Men trots att det låter som att djuren numera har det relativt bra på cirkus är det långt ifrån sanningen. Djurskyddslagarna släpar efter vad gäller cirkusar och flera av de lagar som finns instiftades för många år sedan och stämmer inte längre överens med dagens vetskap om djurs beteenden och behov. Det har länge funnits önskemål om en uppdatering av vår svenska djurskyddslag, men än så länge har det inte hänt så mycket. 

Inom EU finns inga övergripande regler för cirkusarnas djurhållning utan det är i princip de generella djurskyddslagar som finns i landet cirkusen befinner sig i som gäller. Det gör att det är svårt för både cirkusarna själva och kontrollmyndigheterna att få en konsensus kring vad som gäller. 

Ett av de största problemen med djur på cirkus är att de sällan eller aldrig får utlopp för sina naturliga beteenden och att de blir tränade och tvingade att utföra konster som är emot deras natur. Dessutom bygger cirkusens djuruppvisning på det ålderdomliga synsättet att djur är föremål som kan användas i underhållning, enbart i syfte att roa publiken (och ytterst att dra in pengar åt cirkusen). Djuren själva har inget att vinna på det, mer än eventuellt någon munsbit som belöning när de lyckas utföra något trick. 

Eftersom cirkusarna idag rör på sig mycket under sommarsäsongen och inte alltid har särskilt väl lämpade vinterläger (ur ett djurperspektiv) får djuren aldrig uppleva tryggheten i en säker och välbekant miljö. Stressen som djuren utsätts för dagligen, med träning, transporter, små utrymmen, publik, föreställning och oförmågan att utföra naturliga beteenden, skadar djuren både fysiskt och psykiskt. 

Framför allt är det djur som kommer från det vilda, till exempel elefanter, rovdjur och andra djur som är svåra att föda upp och domesticera, som far illa av cirkuslivet. Ofta kan man se djur som utvecklar onormala, stereotypa beteenden (som att de vandrar runt, blir apatiska eller aggressiva, krubbiter eller vaggar fram och tillbaka om och om igen) som tecken på deras frustration och vanmakt. 

Djuren får inte heller möjlighet att leva i enlighet med sina naturliga grupperingar, utan tvingas ofta samsas och umgås med andra djur som inte tillhör deras normala sociala sfär. Exempelvis har många cirkusar hästar av enbart hankön – hingstar eller vallacker – vilket bara förekommer naturligt under vissa speciella förhållanden. Elefanter, som är typiska flock- och familjedjur, tas som unga bort från sin familj i det vilda (mamman dödas så gott som alltid) och tvingas in i ett liv av fångenskap, fyllt av våld, tvång och isolering tills de har kuvats så mycket att de kan säljas till cirkusen eller någon annan verksamhet. 

Ofta hyrs olika djur in till cirkusarna, vilket innebär ytterligare stress och osäkerhet för djuren som tas från sin invanda miljö under långa perioder. 

Vad har då allt det här med människan i samhället och vår miljö och natur att göra? Djur på cirkus måste väl ändå anses vara en ytterst marginell företeelse i vår problemfyllda tillvaro? Vid en ytlig inspektion kan det tyckas så, men på ett större plan hänger det ihop med inte bara vår syn på djur och hur de ska behandlas, utan även vår syn på oss själva och vår miljö. 

Många vill idag ge djur en annan status än att bara vara föremål som används i underhållningssyfte. Enligt en undersökning som Djurens Rätt/Novus gjorde 2016 ville 76 procent av befolkningen i Sverige förbjuda djur på cirkus helt och hållet. Samma trend kan ses inom flera andra områden, som djurförsök, sportutövning (till exempel trav, greyhoundracing, tjurfäktning med mera), avel med vanställda raser (som trubbnosade hundar som har svårt att andas, eller enorma biffkor som knappt kan stå eller föda kalvar på naturlig väg) och även djur i djurpark. 

Fler och fler får upp ögonen för att djur kan ha ett annat värde och syfte än de tidigare har getts i vårt samhälle, och att ha djur på cirkus enbart i syfte att underhålla blir alltmer svårt att försvara. Redan i början av 1900-talet förbjöds de kringresande menagerierna i Sverige, och även om dagens cirkusar ser ganska annorlunda ut bygger de i princip på samma sak; att hålla och visa upp djur för nöjes skull. Varför skulle cirkusarna behandlas annorlunda? Det finns så mycket annat man kan visa på cirkus utan att djur behöver vara med, något flera nya cirkusgrupper har visat med stor framgång (se sid 14). 

Den här synen på djur är viktig för vår fortsatta framtid eftersom det finns en klar koppling mellan djurhantering och miljöpåverkan och även folkhälsa. Ju fler som börjar se djur som individer och medvarelser snarare än underhållningsobjekt eller ”produktionsenheter” inom livsmedelsindustrin, desto större är chansen att vi så småningom kan minska den miljöförstöring, negativa klimatpåverkan och resursutsugning som animalieindustrin står för. 

Det är svårt att påverka all djurhållning i samhället på en och samma gång, men genom att bit för bit höja ribban för vad som kan anses vara acceptabel djurhållning får vi lättare att sätta press på de verkliga bovarna inom djurindustrin. Och det är här som den verkliga vinsten finns. Inte för kapitalisterna som äger djurfabrikerna och roffar åt sig vinsterna, utan för folket, samhället, djuren och miljön. ■