Massrörelse mot ”gasolinazo” - För en generalstrejk mot Nietoregeringen!

Publicerad av David Lopez

Tema: Antikapitalistiska protester, Arbetarkamp, Klassklyftor

Generalstrejk bör bli kampens nästa steg.  (foto: Foto: ProtoplasmaKid / Flickr CC)
Generalstrejk bör bli kampens nästa steg.

Massprotester har under de föregående veckorna brutit ut över hela Mexiko efter en höjning av gas- och elavgifterna – kallat ”gasolinazo” – som har utfärdats av Peña Nietos högerregering. 

Peña Nietos ”gasolinazo”-attack utfärdades från och med den 1 januari i år. Avgiftshöjningarna varierar från 14,2 procent för vanlig bensin till 20,1 procent för ”premium”-bensin, beroende på vilken del av landet det rör sig om. Detta är en del av den så kallade ”liberaliseringen” av bensinpriser, genom vilken regeringen är i färd med att bit för bit sedan 2012 dra in de statliga subventionerna.
Under de senaste fyra åren har bensinpriserna ökat med 60 procent. Från och med nu kommer priserna att sättas utifrån tillgång och efterfrågan, i linje med internationell prissättning som för vilken annan vara som helst. En ny prishöjning kommer att föreslås i februari och från och med då kan priserna komma att öka på vecko- och till och med på daglig basis.
Prishöjningarna är kopplade till den pågående privatiseringen av det statliga oljebolaget PEMEX, som nu utsträcks till att även omfatta distribueringen av och tillgången till bensin på bensinstationerna.
Detta är en väldigt lukrativ affärsverksamhet – 65 procent av den bensin som konsumeras i Mexiko importeras från utlandet och transporten av denna bensin kommer nu att vara i händerna på privata företag. Dessa prishöjningar är direkt länkade till privata företags vinsthunger och arbetarklassen kommer återigen att få betala priset.

Det mexikanska arbetande folkets respons på ”gasolinazo”-attacken har varit tydlig och stark. Landet har under fyra dagars tid upplevt en intensiv mobilisering och protester. Massprotester i olika städer, vägblockader, ockupationer av bensinstationer och stängningar av det statliga oljebolaget PEMEX distributionscentra är bara några få exempel på de aktioner som har genomförts.

Regeringen är medveten om det utbredda missnöjet. Den har därför sedan kvällen den 3 januari låtit plantera provokatörer inom rörelsen, i syfte att provocera fram plundring och vandalism av stationer och affärer. Rörelsen måste emellertid fortsätta, trots dessa provokationer och som ett svar på dem, sprida sig till fler städer och ena sina styrkor under de kommande protesterna.
Plundringsvågen fortsatte under onsdagen i förra veckan och spred sig från norra Mexico City till platser som Ecatepec, Naucalpan, Atizapán, Tecámac, Huehuetoca, Tultitlán och andra orter. Det rapporteras även i en del media att PRI-regeringen har betalat kriminella för att leda denna plundring. Det är inte någon tillfällighet att dessa aktioner har genomförts i den del av Mexico City som har upplevt de mest intensiva och otaliga protesterna mot gazolinazo, där bensinstationer och huvudmotorvägar har stängts ner av protesterna.
Plundringen har olyckligtvis attraherat ett skikt av samhällets mest förtrampade, som ser den som ett tillfälle till att för ögonblicket lindra sin mi-
sär. När provokatörerna har lyckats dra till sig tillräckligt många i plundringståg har polisen anlänt och genomfört arresteringar i stort antal. Detta för att ge en del legitimitet åt taktiken och dölja att det i verkligheten är staten som ligger bakom denna plundring och vandalism. Dessa aktioner och metoder är inte på något sätt en genuin del av massrörelsen mot gasolinazo.

Media kompletterar regeringens smutsjobb genom att skapa ett klimat av panik och hysteri i sina försök att likställa dessa massprotester med besinningslöst våld. De försöker få arbetare att låta bli att gå ut på gatorna av rädsla för vandalism. De öppnar å andra sidan också dörren för statlig repression genom att skapa en atmosfär i vilken polisens och arméns ingripanden kan förefalla vara mer rättfärdigade, inte bara mot plundrare utan också mot rörelsen i dess helhet.
Det är fundamentalt nödvändigt att fördöma regeringen som absolut ansvarig för plundringen och vandalismen. Regeringen har under många år skapat grupper av skurkar på universiteten (kallade ”porriles”) som genomför alla slags våldsamheter i syfte att skada vänsterstudentrörelsens prestige. De återanvänder nu samma metoder, fast denna gång i stadsdelarna.

Protesterna mot gasolinazo måste fortsätta och utsträckas till hela landet, baserat på bredast möjliga massmobilisering. Det är viktigt att ”informationsbrigaderna”, som under vägblockaderna koncentrerar sig på att vinna de arbetandes sympati för kampen, upprätthålls. Det är också viktigt att identifiera de grupper som initierar plundring och vandalism samt isolera dem, förklara för alla att detta inte är användbara metoder utan bara medför repression och diskrediterar rörelsen. Det bör å andra sidan inte förekomma någon som helst aggression mot de som arbetar på PEMEX-anläggningar – dessa arbetare är en del av vår klass att vinnas för kampen, inte våra fiender.

Vi bör slutligen arbeta för att bygga en nationellt samordnad rörelse mot gasolinazo och för vänstern till att ta upp kampen mot regeringen. Kampen visar på folks kapacitet till självorganisering men den bör fördjupas genom skapandet av stabila kommittéer i varje område, för att ge kontinuitet, skapa en nationell samordning och införliva arbetarkalssens alla krav – för hälso- och sjukvård, utbildning, arbete och bostäder åt alla.
Vi måste försvara det statliga ägandet av oljan, med bildandet av kommittéer där arbetare, hemmafruar, ungdomar och bönder kan samordna sig tillsammans med den kämpande vänsterns organisationer. Protesterna måste enas och samordnas och ytterst utmynna i en generalstrejk mot Peña Nieto-regeringens nedskärningar, privatiseringar och arbetarfientliga politik. ■