”Falska nyheter”-hysterin

Publicerad av Socialist Alternative George Martin Fell Brown

Tema: Övrigt, Kultur

 (foto: )

Donald Trump som president innebär ett krig mot arbetare, kvinnor, invandrare, HBTQ-personer och etniska minoriteter. Men vilka är det egentligen som varnar för falska nyheter?

Oxford English Dictionary har gått så långt som att utnämna ”post-truth” [”efter sanningen”] till årets ord 2016. Och tack vare Kellyanne Conway, Trumps kampanjstrateg, kan ”alternativa fakta” bli årets ord 2017. Trump har blivit ökänd för osammanhängande ordflöden som saknar koppling till verkligheten. Och att han kunde vinna valet har skyllts på spridningen av ”falska nyheter”.
En stor del av samtalet handlar om den ryska regeringens roll när det gäller att få Trump vald. Vladimir Putin har en historia av stöd till högerextrema krafter i Europa och USA, inklusive Trump, och propagerar för deras räkning. Men detta korn av sanning har fortsatt att spridas i en eko-kammare av konspirationsteorier lika vanhedrande som den rysk propagandan.

Oron över ”falska nyheter” har blivit omtvistad. Många av de mest högljudda rösterna mot falska nyheter har visat sig själva delta i att sprida sådana.
Kontroversen fullbordades när CNN rapporterade och den klicksökande hemsidan Buzzfeed publicerade dokumentation som hävdade att den ryska regeringen utpressade Trump om en påstådd sexskandal. Påståendena i dokumenten är ogrundade, overifierade och ibland okontrollerbara, men sociala medier tog fortfarande påståendena som fakta. När Trump tog upp frågan på en presskonferens vägrade han att svara på frågor från CNN genom att avfärda dem som ”falska nyheter”, bara för att följa upp det med att svara på frågor från högerextrema propagandahemsidan Breitbart.

Diskussionen om falska nyheter har fokuserat på hur sociala medier skapar en eko-kammare där oseriösa nyhetskällor kan tas som fakta. Denna eko-kammare har gjort att konspirationsteoretiker som Alex Jones hittat en masspublik. Det har gjort att högerextrema propagandaplatser som Breitbart blivit vissa människors primära nyhetskälla. Hela industrier har utvecklats på platser som Veles, Makedonien, där tonåringar tillverkar påhittade nyheter och lurar sökmotorernas algoritmer för att tjäna pengar på annonser som betalar per klick.
Men sociala medier har också hjälpt riktiga nyheter att spridas, som rapporter från protester som förbigås med tystnad i storföretagens media, vilket kan ses i användningen av direktsändningar från #BlackLivesMatter och #NoDAPL [kampen mot oljeledningen i Standing Rock]. Och etablerade media har knappast en fläckfri meritlista.
Det talas om en ny era av ”postsanning”, men tidningar har länge tryckt falska nyheter.
Hearsts och Pulitzers mediaimperier på 1880-talet var kända för ”gul journalistik”, som drev på det spansk-amerikanska kriget 1898 med falska påståenden om att USS Maine hade sänkts av Spanien. USA:s militära upptrappning i Vietnamkriget påskyndades på motsvarande sätt av den påhittade incidenten i Tonkinbukten.
Gulfkriget utkämpades delvis på grundval av falska nyheter som hävdade att den irakiska militären stal inkubatorer från Kuwaits sjukhus och lämnade barn att dö. Det andra kriget i Irak utkämpades på grundval av falska historier om massförstörelsevapen och förbindelser mellan Saddam Hussein och al-Qaida. Falska nyheter som dessa ledde till hundratusentals döda men det kom inte från makedonska tonåringar. Berättelserna om massförstörelsevapen kom från den Pulitzer Prize-vinnande journalisten Judith Millers exklusivt falska nyheter i New York Times.

I själva verket är de som varnar för falska nyheter mindre intresserade av att uppmuntra kritiskt tänkande och mer intresserade av att försvara de stora mediabolagen (”riktiga nyheter”) när dessa utmanas. Detta är särskilt tydligt i kölvattnet av Washington Posts svarta lista-skandal. Tidningen skrev att ”rysk propaganda hjälpte till att sprida ’falska nyheter’ under valet, säger experter”. ”Experten” var en hemsida som heter PropOrNot som enligt Washington Post, som identifierat ”mer än 200 webbplatser som rutinmässigt spred rysk propaganda under valkampanjen”. Tyvärr visade det sig att PropOrNot själv var en falsk nyhetswebbplats, precis lika vanhedrande som sörjan från de makedonska nyhetsfabrikerna.
I stället för att avslöja falska nyheter, var PropOrNot i själva verket en svart lista över all journalistik kritisk mot det Demokratiska partiet. Den svarta listan var inte begränsad till högersidor som Drudge Report. Vänsterns alternativa nyhetskällor som CounterPunch, Truthdig, Truthout, Black Agenda Report och Naked Capitalism utpekades alla som ”falska nyheter” och ”pro-Putin propaganda”. I
Detta visar hur hysterin om ”falska nyheter” och ”post-sannings-politik” har blivit ett kännetecken för den härskande klassens motstånd mot Trump.

Detta är tydligast i det ökade missbruket av faktakontrollerande webbplatser som Politifact. De tar fram isolerade kommentarer av olika politiker och kontrollerar om kommentarerna var sanna eller inte.
Under Demokraternas primärval hänvisade kommentatorer som stödde Clinton till dessa pseudovetenskapliga statistiska analyser för att ”bevisa” att Hillary Clinton i grunden var ärlig. Innebörden var att Sanders supportrar och väljare av andra partier var okunniga om det ”faktum” att Clinton var perfekt.
När Slate Magazine hävdade att ”Ryssland använt falska nyheter för att påverka valet, säger USA:s underrättelsechef” gällde det chefen för National Intelligence, James Clapper. Clapper gjorde ett vagt uttalande om att Ryssland deltar i ”klassisk propaganda, desinformation, falska nyheter” och vägrade att utveckla några detaljer. Så det enda beviset Slate hade på ”ryska falska nyheter” var ett påstående från en man som är mest känd för att under ed ha ljugit för att dölja NSA:s stora skandal med hackade telefoner.

Den största nageln i ögat på den amerikanska underrättelsetjänsten har varit Wikileaks och i försvaret mot Wikileaks har underrättelsetjänsten tillgripit några av de värsta exemplen på falska nyheter. Samtidigt som Podestamejlen läckte ut [Podesta var medarbetare till Hillary Clinton], så publicerades ett påhittat tal av Hillary Clinton, som hon sades ha hållit för Goldman Sachs. Detta påhittade tal, som inte hade någon koppling till Wikileaks, framhölls av MSNBC, The Atlantic, och Newsweek som bevis på att de läckta dokumenten från Wikileaks var falska. Men det visade sig att den som låg bakom spridningen av Clintons påhittade tal var en Clintonsupporter som försökter lura Sanders supportrar att dela det, så att han kunde ”avslöja” Sanders supportrar som godtrogna dårar.

De som motsätter sig Trump på grund av hans attacker på arbetare och förtryckta kan ha en gemensam fiende med delar av den härskande klassen. Men det betyder inte att vi är på samma sida.
Medan de traditionella medierna ofta har en omtvistad relation till sanningen, har valet av Trump stärkt en särskilt intensiv form av falska nyheter. Denna typ av falska nyheter riktar sig också mot vänster och aktivister bör vara beredda. Det finns även saker där ute som hävdar att Socialist Alternative finansieras av miljardären George Soros att uppvigla till upplopp.
Sådana historier är lätta att skratta bort. Men med en president som aktivt underblåser trångsynthet, kan falska nyheter vara mycket skadligare. När Trump twittrar anti-invandrargift om att ”miljontals människor har röstat illegalt” blir falska nyheter mycket farligare.

Denna typ av falska nyheter används aktivt för att piska upp rasistisk hysteri mot invandrare och måste aktivt motverkas.
I slutänden är sanningen på samma sida som arbetarnas rörelse för socialism. Vi har allt intresse av att avslöja vad som verkligen händer i det här samhället, eftersom det visar att genomgripande förändringar behövs. Å andra sidan, alla delar av etablerade media har ett intresse av att skymma eller dölja denna verklighet och misskreditera dem som bekämpar detta system. ■

Artikeln är nedkortad
- läs hela på socialistalternative.org